Att vara eller inte vara?

Att vara eller inte vara?


- Det där är min, får jag den! sa Sofia till Anna. Två tjejer i 8 årsåldern sitter i ett rum och leker.
- Anna? Lovar du att vi ska vara bästa vänner för alltid?
- det klart vi ska sa Anna och log.

Anna drog på sig sina märkesjeans och tog en snabb titt i spegeln. Perfekt!
Hon drog fingrarna genom håret, tog på sig jackan och gick ut genom ytterdörren.
Det var inte långt till skolan, det tog bara ett par minuter, men hon visste att hon var sen.
När hon kom närmare såg hon att hennes kompisar stod utanför skolan och väntade, så hon saktade in, hon vill inte se allt för mån ut om att inte bli sen.
Deras skola var en typiskt skola, ganska stor och i fult, rött tegel.
Hon nickade till hälsning mot sina kompisar och alla svarade hej eller nickade tillbaks.
- Vad har vi? frågade hon trött.
- No, det är prov idag, svarade någon.
- Fan är det idag? Det hade jag glömt! svarade Anna medan dom gick in i skolbyggnaden, den välkända lukten av billigt rengöringsmedel slog mot dom
blandat med lukten av allt för instängda lokaler.
Dom gick förbi klassrummet och dom hörde hur deras lärare, Majvor, gav klassen instruktioner för provet.

Hon låste upp skåpet och hängde in jackan, tog en penna och gick mot klassrummet.
Hon knackade lätt på klassrumsdörren och hörde steg som kom emot henne på andra sidan. Låset klickade och dörren öppnades. Det var Sofia som öppnade, hon hade en väl använd t-shirt och håret i en hästsvans. Anna öppnade dörren och gick långsamt mot en tom bänk. Hon hörde hur dörren stängdes igen bakom henne och hur Sofia gick och satte sig.
- Vad säger man när man är sen? frågade Majvor uttråkat, som att varje ord hon sa bara var av ren plikt.
- Mm, förlåt att jag är sen. sa Anna medan hon tog emot provet och satte sig vid en tomt bänk bredvid fönstret.
Hon kollade snabbt bort mot Sofia som satt och skrev för fullt. Hon hade säker pluggat hela dagen i går, hade folk inget liv? tänkte Anna och smålog.
Hon kollade ner på provet och insåg att hon knappas skull få godkänt på det.
Hon satt och tänkte på allt möjligt när Majvor sa
– Nu får dom som är klara gå.

Anna samlade ihop sina saker och gick ut från klassrummet.
Hon satte sig på en av stolarna i korridoren och väntade på arr någon av hennes vänner skulle bli klara.
Dörren öppnades och Anna kollade upp, det var Sofia som kom ut nervöst bitandes på naglarna, hon kollade snabbt på Anna men vände snabbt ner blicken mot marken igen.
- Gick det bra? Frågade Anna högt.
Sofia kollade snabbt upp och kollade på henne och blicken såg ut att säga varför frågar du mej, du brukar inte ens kolla på mej?
- Jorå, VG+ hoppas jag, du då?
- Aah, två poäng kanske sa Anna med ett leende, jag orkade inte plugga.
Anna kollade ner på sina naglar och började studera dom noggrant och hon såg i ögonvrån att Sofia gick bort genom korridoren.

Det var länge sedan dom hade pratat, säkert ett år sedan och hon mindes när dom hade suttit på Anna rum och lekt timmar i stäck, men det var länge sen, evigheter sen och folk ändras.
Dom var för olika helt enkelt, Anna gillade att vara ute och ha moderna kläder medan Sofia gillade, ja vad gillade hon egentligen, inte kläder i alla fall så som hennes kläder såg ut, tänkte Anna. Och vad skulle folk säga om hon, populärast i klassen, skulle börja vara med Sofia?
Hon väcktes ur sina tankar när dörren till klassrummet öppnades och Majvor kom ut, hin stängde dörren bakom sig och kom emot Anna.

Anna kände hur Majvorlukten kom, hon luktade begagnat och hennes kläder såg mer än begagnade ur.
- Anna, sa Majvor bekymrat, jag kollade på ditt prov och du klarade inte g den här gången heller, det är fjärde provet i rad du inte klarar, du måste börja ta skolan på allvar!
- Jaa, visst. sa Anna och försökte se så oberörd ut hon kunde, men hon kände hur klumpen i magen växte.
- Bra, sa Majvor och tycktes se mycket gladare ut, hon klappade Anna på huvudet helt okänsligt och gick sedan in i klassrummet igen.

Anna kände att hon inte hade långt kvar till gråt och försökta hålla tillbaka tårarna utan att lyckas. Hon såg något röra sig i ögonvrån och hon kollade snabbt bort igen.
Ingen fick se att hon grät, hon är den starka.
Hon kände en hand på sin axel och hon visste att det var Sofias.
- Det är lugnt, betygen på hösten spelar igen roll, försökte Sofia, hon tvekade, vi kanske kan, jaa, du vet träffas någon gång, så kan jag hjälpa dej med att plugga?
Anna torkade sig runt ögonen och kollade på Sofia, det hade faktiskt varit roligt att få bra på ett prov, men att vara med Sofia, hon kände henne inte, dom var andra personer nu.
- Okej, sa Anna, men isåfall skippar vi pluggandet och går på stan istället.
Anna log emot Sofia, även om dom inte var kompisar så hade dom något gemensamt.
Och dom kanske, skulle kunna bli vänner igen? Det var värt ett försök i alla fall.
- Ska vi skippa resten av dagen? Sa Sofia nonchalant.
Anna kollade förvånat på Sofia, det var inte likt henne, men Anna reste sig upp, och dom gick ut från skolan tillsammans, kanske som blivande vänner?











Av Linnea Swedenmark

Författare:

Publicerat

Dela: