Avsked

Avsked

Mannen såg på sin hustru. Han mindes när de träffades för över sextio år sedan. Då kunde han greppa henne runt midjan med båda händerna och lyfta den lätta kroppen högt mot skyn.
Hon brukade skratta och kasta det mörka håret bakåt. Vita tänder mellan smultronröda läppar.
Nu satt hon tillbakalutad i fåtöljen. Grått hår som saknade lyster. Det gick inte att se var överkroppen slutade och underkroppen tog vid. Löständerna skymtade mellan smala färglösa läppar.
Han lade sin fårade hand över hennes. Mycket hade de fått uppleva tillsammans. Det hade inte varit enkelt alla gånger. Livet är en berg-och dalbana. Men det var topparna han mindes bäst.

Om hon mindes visste han inte. Orden blev till osammanhängande meningar när hon talade.
Det var endast tre ord hon klarade att sätta samman. ”Jag älskar dig”.
Kanske berodde det på att han ofta sa det till henne. Flera gånger om dagen. Han hoppades att hon förstod innebörden.

Den kommunala äldreomsorgen ansåg att hon skulle flytta. Till eget rum på Södergården.
Resväskan stod packad i hallen. Han hade märkt upp hennes kläder med Ellen Adolfsson. Som han blivit instruerad.
När det ringde på dörren såg han att hon grät.

Han greppade väskans handtag. Det spruckna lädret kändes skrovligt i handen. Många var de resor där väskan stått mellan dem båda. Packade med hennes kläder och hans kläder. Glada och förväntansfulla hade de gett sig av för att finna äventyret i främmande länder.
För andra gången tog han nu avsked av henne men denna gång var det annorlunda. Han kände sig ensam trots att han levt ensam i tvåsamheten de sista åren. Hon hade ändå funnits där.

Författare:

Publicerat

Dela: