Avspärrningen

Ulf satte sig på huk och lutade sig såpass att polisbrickan nästan föll över den döda flickan.
- Vad tror du Samuel?
Samuel rättade till glasögonen, svepte över mordplatsen med ett snabbt ögonkast.
- Det är en röra. Ingen plan såvitt jag kan se, inget expertjobb precis. Det blev en långsam död för den här baben.
- Fingeravtryck?
- Säd.
Ulf höjde ögonbrynen, lade läpparna över kanten på den torra pappersmuggen och drack från det svarta kaffet. Tio poliser arbetade runt dem, alla upptagna med sina sysslor. Fyra försökte mota bort en man som obemärkt trampat innanför avspärrningen. Ulf gick bort till dem.
- Är du ansvarig för utredningen? sa mannen
Han var ovårdad och gammal. Kroppen var omsvept av en ytterst gräslig röd manchesterjacka och luften runtikring luktade som indränkt i T-röd. En alkis - en misslyckad människa.
- Ja, sa Ulf.
- Hur mår hon därborta? Jag vill bara veta det, sedan ger jag mig av.
- Det här är en polissak, började en av polismännen men Ulf avbröt honom.
- Död, sa han och spände ögonen i alkisen.
Alkisen tog ett steg bakåt, hickade ett par gånger och tittade på kommisaren som att han svalt något gift. Döden var inget naturligt för svensken i gemen, och kanske inte heller för de alkoholiserade och utstötta. En kort stund ångrade Ulf att han sagt något överhuvudtaget. Han återgick till det stela polisvokabuläret.
- Det här är förbjudet område. Om ni inte lämnar området genast kommer vi att få er till att lämna området.
De fyra polismännen ryckte iväg mannen, som lyckades pressa fram en blygsam protest innan han förstod - och på egen maskin gav sig av från området.
Mordet hade skett i en park i utkanten av staden. Avspärrningen var inga problem då få människor sökte sig hit i Oktober. Mordplatsen var tillochmed avskyld och därför lättarbetad. Mördaren hade haft den goda smaken att gömma undan kroppen - en flicka kring tjugo bakom en buske. Ulf återvände till Samuel som ställt sig upp för att ta en paus från liklukten. Han såg kommissarien närma sig.
- Fallet tycks vara löst.
- Verkligen?
- Ja, inom en vecka åtminstone. Nu är allt i händerna på labbråttorna. Eller nåja, han skrattade till, De andra labbråttorna.
- Ännu mer pappersarbete, suckade Ulf, just vad vi behöver.
Arbetskamraten nickade i medhåll.
- Jo. Det skulle vara som i spionfilmerna. Pang, bom, fallet löst, boven bakom galler och vidare till nästa fall.
De skrattade tillsammans och Ulf betraktade nyfiket flickans kropp.
- Vad tusan är det där? sa han och pekade på en röd tygbit.
- Jasså det där, sa Samuel, Mördaren verkar ha haft något rött klädesplagg. Manchestertyg. Det revs väl av i akten. Vissa buskar kan vara taggiga såhär års.

Ulf tystnade och satte pannan i veck.
- Så det var därför han kom hit, tänkte han innan han lät larmet om gärningsmannen gå.

Skriven av: Nils Gunnarsson