Avståndsbedömning

Han gick sakta framåt igenom skogen, noga med att inte trampa på grenar och kvistar. Tystnad var en grundläggande förutsättning för att han skulle lyckas. Den höga pulsen smattrade inom honom som en ständig påminnelse om hans farliga uppgift. Han kände sig spänd och förväntansfull. Det här var tillfället han hade väntat på så länge, och det skulle knappast komma åter. Inte på lagligt sätt i alla fall. Han hade gått i snart tre timmar nu, vandrat genom skogen, och sökt med blicken efter någon form av liv. En älg och två harar var det enda han hade sett. Älgen hade i och för sig varit ett exemplariskt byte under andra omständigheter, men älgar var småpotatis jämfört med en björn.
Plötsligt ryckte han till och alla sinnen blev på helspänn. Han tyckte sig se något röra sig.
I en ljudlös och långsam rörelse tog han upp sin kikare. Något brunt och hårigt rörde sig i gläntan. Han satte sig på huk och sträckte sig efter sitt gevär. ”Försiktigt nu” intalade han sig själv. Han måste träffa huvudet. Även med en sån här grov kaliber skulle en skadskjutning sannolikt innebära döden för honom själv. Många människor dog varje år efter att på något sätt ha retat upp en björn. Att bli skjuten måste vara det mest uppretande som finns.
Han förde sakta geväret framåt men slog av misstag pipan i ett träd. En lätt knackning genomljöd skogen. Han blundade och förbannade sin egen klumpighet. Om han inte fällde björnen idag så skulle jakttillståndet övergå till näste jägare på listan. Det var ytterst sällan som någon björn behövde skjutas och listan var lång. Han öppnade ögonen och önskade för sitt liv att björnen skulle vara kvar. Det bruna huvudet skymtades fortfarande bakom ett träd. Han lade försiktigt ner geväret på marken och fällde ljudlöst ut stativet. Han var kallsvettig och andades häftigt, trots att han gjorde sitt bästa för att hålla sig lugn. När han osäkrade vapnet hördes ett litet ”klick”. Han höll andan. Björnen tittade upp av ljudet och såg sig oroligt omkring. Sakta återgick den till sitt intresse för trädet. Han pustade ut och kände att nu är det nära.
”Underligt att björnen har fattat ett sådant tycke för just det trädet,” tänkte han. Men han slog bort tanken och fokuserade på sin uppgift. Han tittade in i kikarsiktet och placerade hårkorset mitt på björnens huvud. Han bad en stilla bön om att han skulle träffa. På det här avståndet var det inget enkelt skott, men han vågade sig inte närmare. Han kramade om avtryckaren just efter det att djuret vänt sig mot honom.
Dess huvud exploderade i ett rött moln och djuret kastades omkull. Det susade i hans öron efter den kraftiga smällen men han jublade inombords. Han reste sig och började gå mot det döda djuret. Konstigt nog kom han fram mycket snabbare än han trott och både björnen och trädet den stått vid var mycket mindre än han väntat sig. Han hade missbedömd avståndet rejält. Han tog sig en närmare titt på den döda björnen och han blev först helt förstummad, men efter ett par sekunder blev han rasande. Han kastade bort geväret och svor en lång och ful ramsa. Det ryckte lite i nosen på djuret. Men mannen oroade sig inte. Han visste att bävern var död.

Skriven av: Jonas