Backspegeln

Då var det dags att ta det första stora steget på länge. Jag skulle bli högskolestudent. Kanske är detta inte ett särskilt stort steg för vissa, kanske hade de gått direkt från gymnasiet till högskolan för att plugga. Men själv hade jag hunnit fylla 26 år och hade sysslat med andra saker efter gymnasiet. Kände dock nu att tiden var inne att lämna ekorrhjulet och gömma mig från arbetsmarknaden ett tag för att skaffa mig en gedigen utbildning. En utbildning som senare kanske skulle leda till en bra position på ett företag, där man har bra lön och får fina förmåner. Jo, alla har vi nog en dröm att bli något. Innerst inne vill nog ingen av oss sluta som brevsorterare på Posten, eller som kassapersonal på Konsum.

Jag hade vänner som aldrig skulle kunna tänka sig börja plugga. De var nöjda med sina jobb, trodde de i alla fall. Många av dem hade i och för sig inget val, de saknade nämligen högskolebehörighet av olika anledningar. Deras enda chans att skaffa sig en utbildning var genom Kunskapslyftet.

Jag gick mot busshållplatsen för att invänta bussen som skulle ta mig till universitetet. Klockan var 09:15 och första föreläsningen skulle börja klockan 10:00. Det var många som väntade på bussen, de flesta av dem i min ålder. Förmodligen var de studerande. De såg ganska uttråkade ut. Kanske var det vädret som gjorde det, eller så var det bara att det inte hade någon anledning att se glada ut. Eftersom jag valt att börja plugga under en vårtermin kändes det som att jag hoppade på tåget medan det rullade. Många var fullt inne i sina studier, meden vissa som jag just hade börjat sina. Kontrasten var märkbar, speciellt när man studerade dessa personer som stod och väntade på bussen. Förväntningarna, nervositeten och spänningen som de nya studenterna hade fanns inte på samma sätt hos de gamla. De hade på något sätt fastnat i en cirkulerade bana, där motgångar och framgångar bytte plats gång på gång. Skulle jag bli en sådan där tillslut, frågade jag mig själv. Jag tittade på en tjej som tog ett djupt halsbloss från sin cigarett och blåste sedan ut. Hon tog en snabb titt på sin klocka och spanade sedan efter bussen utan resultat. Hon suckade högt. Då ringde hennes mobil och hon fick genast brått att svara. Hon tog fram sin mobil från handväskan och tittade snabbt mot displayen för att se vem det var. Sedan svarade hon med ett leende på läpparna. Hon öppnade samtalet med ett klassiskt Hallå och fortsatte sedan: Nämen hej. Jo, det är bra. Jag väntar på bussen. Är på väg mot universitetet, vart är du då? Jo, det går väl bra, har tenta om två veckor. Jo, men vi skulle kunna ta en fika ikväll. Jag ringer dig senare idag, ok? Ok hej då. Hon lade ner sin mobil i handväskan och fortsatte att avnjuta cigaretten.

Bussen kom och folk gick av och på. De var fullt i bussen och jag kunde inte hitta någon sittplats utan ställde mig längst bak. Jag tittade irriterat på en förskoleklass som väsnades och skrek. Deras två föreståndare verkade inte bry sig utan pratade med varandra. De var nog glada så länge de fick lön, tänkte jag.

Bussen rullade in mot ändhållplatsen och alla gick av. De flesta gick mot universitetsområdet och det bildades en lång linje av människor på den smala vägen. Många tog snabbt fram en cigarett och tände på. Efter att ha hållit sig den 25 minuter långa resan var det nu dags att fylla lungorna med tjära igen.

Klockan slog 09:52 och jag kom fram till byggnad C där min första föreläsning skulle äga rum. Det var fullt av studenter i hela byggnaden. Många satt vid cafét och fikade medan andra gick runt och tittade på de olika anslagstavlorna och pratade med varandra. Jag fick syn på Hörsal 3 och gick mot ingången. Jag öppnade dörren och gick in. Salen som säkert rymde över tvåhundra personer var nästan helt full. De flesta platserna fanns i de bakre leden vilket passade mig perfekt. Jag har alltid föredragit att sitta långt bak. När man sitter längst bak har man en överblick över alla som sitter i salen. Då kan man sitta och studera andra medan de lyssnar och antecknar. Jag hade lärt mig att studera andra när jag gick på en teaterskola för länge sedan. Min lärare sade då att vi skulle studera andra för att sedan ha nytta av det när man själv skulle agera. Jag minns att vi en gång gick ut och satte oss i park för att studera alla som gick förbi där och iaktta olika saker som vi fastnade för. Sedan gick vi igenom vad vi hade sett i klassrummet vilket var väldigt intressant. Då märkte jag att vi alla har olika uppfattningar av vad vi ser.

Föreläsaren ställde sig vi talarbänken och iakttog alla i salen. Hon förberedde sig för tal och svamlet tystnade successivt. Sedan började hon introducera sig själv och ämnet hon skulle föreläsa om. Jag lyssnade aktivt på henne när hon på ett pedagogiskt sätt talade om ämnet. Det märktes att hon hade gjort det förut, vilket inte var så konstigt. Hon var säkert över femtio år och såg ut som att hon hade en hel del erfarenhet om ämnet. Hon talade tydligt och fångade faktiskt in mig samt många andra i salen. Hon sa att vi borde köpa litteraturen så fort som möjligt, varav en bok hon själv hade skrivit. Efter ett tag började hon använda sig av en projektor och overhead efter overhead lades fram. Många av eleverna antecknade, medan andra bara satt och lyssnade bitandes på en penna. Då och då kom det in nya elever i salen, de flesta av dem hade svårt att hitta någonstans att sitta och var tvungna att be några att ställa sig upp för att kunna sätta sig på någon plats i mitten av någon rad. Detta skapade irritation bland eleverna, speciellt dem som antecknade.

Bredvid mig satt det en ung kille i tjugoårsåldern med bakåtkammat hår. Han bar på en gul Ralph Laurent skjorta och ett par blå chinos. Hans glasögon av märket Armani rättades hastigt till av honom samtidigt som han antecknade med sin Cross penna av guld. Det såg ut som han var enormt intresserad av ämnet och han nickade till då och då när föreläsaren talade. Det var något som skiljde honom från mig. Den största skillnaden var nog priset på hans kläder jämfört med mina. Jag handlade mina kläder på lågbudgets affärer och han handlade sina kläder på dyra exklusiva affärer, om han nu betalade för dem själv. Kanske var det hans pappa som gav honom en ett eget kreditkort som var kopplat till pappans bankkonto. Själv fick man jobba ihop sina pengar genom att slita på en fabrik som paketerare. Något annat som skiljde honom från mig var nog själva bakgrunden. Han hade nog växt upp i ett överklassområde medan jag själv växt upp i ett förortsområde två mil från stan. Hans föräldrar var nog båda två högutbildade och framgångsrika i sina yrken medan mina var vanliga arbetare, varav en av dem alkoholist. Nu var det hans tur att skaffa sig en utbildning och sedan fortsätta på samma bana som hans föräldrar. Själv ville jag göra allt för att undvika att gå i mina föräldrars fotspår. Att bli en vanlig arbetare ville jag helst undvika. Plötsligt tittade överklasskillen på mig och jag vände bort min blick mot förläsaren. Kanske hade han iakttagit att jag studerat honom. För säkerhets skull var det lika bra att lyssna till föreläsaren istället. Detta verkade dock inte vara lika självklart längre. Många elever satt och gjorde andra saker än att lyssna aktivt. Det verkade som att de hade tröttnat och väntade på att det skulle hända något. Plötsligt slogs dörren upp och in kom ännu en försenad elev. Många vände sig om för att titta på henne precis som att det var mer intressant än själva föreläsningen. Tjejen som just hade kommit in konstaterade snabbt att det var fullt i föreläsningssalen och gick ända upp till översta raden där hon fick syn på en plats i mitten. Hon bad om att få komma in i raden och två killar reste på sig. Just då sa föreläsaren att det var dags för tio minuters rast.

Jag kom tillbaka till hörsalen efter ett besök på toaletten. Det var fortfarande ganska många som inte hade kommit tillbaks. En kille i 30-årsåldern stod och diskuterade något med föreläsaren medan några andra hade suttit kvar under rasten och läst lite ur litteraturen som de redan inhandlat. Jag satte mig ner på min plats och lutade mig bakåt. Två killar som satt snett framför mig var i en diskussion. De såg ut som de kände varandra ganska bra. De pratade om hur många poäng de hade och vad de skulle plugga i framtiden. När de kom in specifikt om kursen de och jag själv pluggade så sade de att det verkade vara en lätt kurs och att de bara behövde plöja igenom böckerna. Vad menade de med att plöja? Plöja är väl ett ord som bönder använder sig av när de diskuterar sin skörd. Jag antog att de menade att de skulle läsa igenom böckerna så fort som möjligt. Deras diskussion avbröts av föreläsaren som fortsatte sin föreläsning. Eleverna var nu lite piggare efter rasten och många antecknade och lyssnade aktivt. Själv lyssnade jag också men tyckte att något inte kändes rätt. Det var något som hade skett under rasten. Jag tittade mig omkring i salen och märkte då att överklasskillen som suttit bredvid mig före rasten hade flyttat på sig. Han satt nu två rader längre fram. Vad som fick honom att flytta på sig visste jag inte, men anade att det kunde vara jag själv som skrämt bort honom. Istället satt den tjejen som kom försenad strax innan rasten bredvid mig. Hon lyssnade till föreläsaren men antecknade inte något. Istället ritade hon av föreläsaren. Detta tyckte jag var mycket intressant. Jag studerade noga hela tiden när hon tecknade och hur hon då och då tittade upp för att studera föreläsaren. Tillslut fastnade min blick på hennes handrörelser och mina ögon rörde sig i samma mönster. Det kändes som om att det var jag själv som tecknade. Min koncentration avbröts dock hastigt när hon släppte pennan på blocket. Slaget från ljudet när pennan slog till mot blocket ekade i mitt huvud och jag väcktes nästan från en dröm. Jag tittade upp och såg då att hon letade efter något i sin väska. Hon hittade tillslut ett sudd och började då sudda bort vissa delar av teckningen. Hon tittade sedan mot mig och jag fick då ögonkontakt med henne för första gången. Hennes klarblå ögon sken starkt och nästan bländade mig. Jag vände då ner min blick mot hennes teckning och sedan tillbaka mot hennes blick. Då gav hon mig ett skinande leende. Mitt hjärta pulserade då märkbart snabbare. Jag började rodna och vände då genast bort blicken och tittade på föreläsaren. Det var dock något som inte stod rätt till. Jag befann mig i någon form av trans. Det kändes skönt i hela huvudet. Jag uppfattade inte ett ord av vad föreläsaren sade. Det var som att min hjärna hade kopplats bort ungefär som min Internetuppkoppling hemma gjorde ibland. Jag blundade och intalade mig själv att det var viktigt att jag lyssnade på föreläsaren istället att studera vad andra gjorde. När jag öppnade ögonen så var allt som vanligt igen. Min mage pirrade dock lite grann. Det kändes som om jag skulle träda in på en scen under en teaterpremiär. Jag bestämde mig dock för att börja anteckna och nu bara koncentrera mig på föreläsningen. Visst skulle det vara kul att studera tjejen lite mer, men det var nog viktigare för mig att klara av studierna.

Föreläsningen tog slut och eleverna lämnade hörsalen. En del ville prata med föreläsaren och stannade kvar. Själv väntade jag på att de flesta skulle lämna hörsalen. Tjejen bredvid mig packade ihop sina saker och lade ner dem i sin väska. Jag studerade hennes kropp som var ganska smal, men såg samtidigt lite muskulös ut. Hon bar på ett par ljusblå jeans och en svart stickad tröja. Jag kände att jag ville ta kontakt med henne, men visste inte riktigt hur. Någon klassisk fråga skulle nog inte fungera. Jag försökte komma på något vettigt att fråga innan hon skulle gå.
-Du tecknar bra, sa jag tillslut.
Hon vände sig emot mig med ett leende.
-Tack svarade hon och drog sedan handen genom sitt hår. Egentligen borde jag ju anteckna, men jag hade ingen lust idag. Jag har varit stressad hela morgonen.
-Var det därför du var sen eller?
-Jo precis. Jag har nämligen just flyttat in i en lägenhet här i stan. Jag vill att allt ska bli klart så fort som möjligt.
- Ja, jag förstår.
-Dessutom hittar jag ingenstans här i stan. Det tog över 20 minuter för mig att hitta posten.
-Jag skulle kunna visa dig stan om du vill.
Hon svarade med ett leende.
Jag räckte fram handen och presenterade mig. Vi skakade hand och gick sedan tillsammans mot busshållplatsen. Vi pratade om allt möjligt på vägen och det kändes som om vi kunde prata om vad som helst. När vi kom fram till busshållplatsen bytte vi telefonnummer och efter det så skiljdes vi åt. Jag såg hur hon gick på bussen och vinkade åt mig. Då kände jag det där pirrandet i magen igen som jag hade känt under föreläsningen. Strax därefter gick jag på min buss. Men jag märkte knappt att jag var i bussen. Tankarna på henne och allt annat som hänt under dagen tog all min uppmärksamhet. När jag sedan gick av bussen för att gå till min lägenhet så fortsatte tankarna. Jag var så glad att jag äntligen hade tagit tag i mig själv och börja studera. Det kändes som att detta skulle bli den bästa tiden i mitt liv. Jag hade läst om skolans kårer, och jag såg fram emot alla aktiviteter de skulle ordna. Min sociala kompetens skulle öka märkbart under min tid här. Dessutom skulle jag få ett stort kontaktnät och vänner för livet. Förmodligen skulle jag även hitta mitt livs kärlek under min tid som student, vilket jag kanske redan hade gjort. Jag stannade till och såg hur två små fåglar flög iväg från ett träd. Trädet som saknade blad just nu, skulle snart blomma upp igen. Då skulle jag vara klar med min första termin och känna att jag kommit ett steg närmare ett bättre liv.

Författare:

Publicerat

Dela: