Backstage

Att jag alltid ska vara så sen. Om bara en kvart är det min tur att dansa,och jag är genomfrusen. Och Pyton med.
Jag hejar på dörrvakterna, som egentligen fungerar som inkastare och bondfångare,tränger mig förbi gästerna som vid den här tiden ännu sitter på stolarna och surrar lågmält,och försvinner in genom dörren märkt Personal.
En dörr till höger,och jag är inne i logen, det så kallade hönshuset.
De flickor som jobbat sedan nio på morgonen ska upp på scenen en sista gång och sedan i väg.
Carmen ,som hon kallar sig, har man och 2 barn och sparar till ett litet hus i någon förort.Hon ska iväg till nästa klubb: hon dansar kvällspasset där. Som alltid stressad far hon runt i det lilla rummet för att hinna packa sin väska före uppträdandet:Tid är pengar.
När jag sätter ner Pyton på soffan fräser hon till mig att flytta på mitt otäcka djur.....Jag påpekar att om Pyton inte får tina upp framför elementet kommer han att var i dvala hela första timmem! Ormar är som bekant växelvarma.
Sassa erbjuder sig att gå upp före mig, så att jag slipper stressa.Gulliga Sassa. Flegmatisk och lite rundlagd, älskad av alla yngre pojkar,en riktig tysk husfru, diplomatisk och aldrig sur!
Hon börjar lägga på sin makeupp och rotar runt efter scenkläderna.Hur små de än må vara så kommer de alltid bort här i hönsgården, där upp till 10 flickor i taget ska dela på två toalettbord ock en divan. Närheten föder intimitet och förtrolighet, men också irritation.. Någon ”lånar” någon annans makeupp, och krisen är ett faktum..
Marielle, fransyskan, har dansat sitt sista pass och kommer inrusande till oss :
På sin lustiga tyska,som skorrar likt skånska ,berättar hon om den uppmärksamme gästen på tredje bänken.Han kan kanske vara något?
Många av stripporna knäcker extra som prostituerade.Officielt får vi sparken ifall vi går ut med en ”gäst”.I själva verket gör sig både Leon,som driver klubben,och utkastarna vid dörren en bra slant genom att framföra tips och förslag från båda hållen.
Nu är det bara Marielle kvar från dagskiftet: de andra har hunnit i väg.Danska Pia som kommer efter mig på sceen, dyker upp lika sent som jag men hon har ingen Pyton att tina upp! Hon har sin familj i Köpenhamn och pendlar ner till Hamburg varannan vecka. Hon ock maken har köpt in sig i ett åkeri som kör på kontinenten och de sparar varje öre Pia tjänar för att expandera.När de nått sitt mål ska Pia sluta pendla och de ska skaffa minst 3 barn, säger Pia när hon talar om framtiden. Ja hon är den varma, moderliga typen,alltid en kram och ett tröstande ord till övers för den som är ledsen.
Själv har jag ingen vana alls som strippa : jag sökte köksjobbet på klubben när jag blev erbjuden att dansa. Jag trodde först att jag missförstått Leon, sedan höll jag på att skratta ihjäl mig. Jag som aldrig tagit ett danssteg ens i en vanlig vals.
Men ett nytt ansikte är alltid välkommet på klubben,vars kundkrets förväntar sig ständigt nya flickor på scen..Tack vare kamratskapet oss flickor emellan kom jag in i det nya jobbet på bara några dagar,ock när den turkiska flickan som dansade ett nummer som hon kallade Kleopatra skulle sluta fick jag överta Pyton, och man kan nog säga att min lycka är gjord.Intrigerna och avunden slipper jag ta del av: jag gjorde tidigt klart för de andra att jag inte är allvarligt intresserad av en karriär och att jag inte var ute för att peta ner någon från stegen Jag är bara någon som går förbi!.Är man för ambitiös kan hönshuset bli en verklig prövning. Rangordningen är strikt bestämd: de som drar minst publik dansar dagtid! De andra ansluter efter vart.Stjärnan hos oss som heter Camille dyker som regel upp vid midnatt i sin vita sportbil,och killarna i dörren trampar nästan ner varandra i sin iver att få parkera den.Hon seglar in i hönshuset, hälsar nådigt på oss andra,gör tre eller fyra uppträdande och försvinner .Det talas om att hennes stamkund, den kände politikern, som håller henne med lägenheten och bilen,tänker gifta sig med henne.Hur som helst, hon är inte typen för små förtroliga samtal flickor emellan.
När jag förts träffade henne skärskådade hon mig värderande från topp till tå,och satt ute i lokalen när jag dansade.Jag tyckte det var rart av henne, tills Carmen förklarade attt hon alltid gjorde så när någon ny dansade, ifall den nya kunde tänkas hota hennes ställning. Vid närmare granskning i ljuset framför spegeln i hönshuset syns det att Camille obönhörligen befinner sig på fel sida om de 30. Stjärnans tid är relativt kort.Vid strax under 40 får du bara dansa dagtid och de stora inkomsternas tid är förbi. Det gäller således att se om sitt hus.
När jag nu håler på att gnida Pyton varm med en handuk jag först hade värmt på elementet, hör jag att Sassas andra låt närmar sig slutet.Snabbt kryper jag ur jeansen ock de andra kläderna och drar på mig trosor och behå i guldlame.Innan jag sätter på mig bh:n målar jag bröstvårtorna med läppstift, ett trick jag själv kommit på och som raskt kopierats av hela gänget..Ut med gummisnodden ur flätan på ryggen, ett kort skakande med huvudet ,och jag lyfte försiktigt opp Pyton på mina axlar.
Applåder ,handklapp och busvisslingar.Sassa är klar. Jag går åt sidan i den trånga hallen för att släppa fram henne,och hon viskar att nu sitter Han där igen.Suck.
Jag inväntar min musik. Med handen på ridån: När Peter Holm börjar bräka fram sin” Monja” på franska är det min entre. Jag valde låten när jag provdansade för att den är långsam,och det blev aldrig av att ändra den: Nu har den blivit min signatur.
På scenen ser man dåligt ner i salongen,för den är ju nersläckt och det ultravioletta ljuset som gjör mina underkläder självlysande bländar under hela första låten.När Frank Sinatra avlöser Holm ser jag att visst, min trogne kavaljer och vapendragare, finns på plats. Jag dansar fram till rampen, knäböjer mot honom och signalerar att han kan knäppa upp min behå bakom ryggen.
Det är ett mycket uppskattat uppdrag.Nu har jag bara Pyton på överkroppen, medan jag fortsatte mot finalen.Att ta av trosorna är olagligt, men några av flickorna gjör det ändå för att få ta de lönsamma kvällspassen.
Väl backstage igen, och tre kvart till nästa dans.Under tiden arbetar man som värdinna ,vilket innebär att supa kunderna under bordet så fort det går.
Jag dröjer mig kvar i hönshuset så länge jag kan.Här finns det de värme, gemeskap och skratt .Pia berättar om sina dråpliga bravader på nattåget Hamburg-Köpenhamn, Sassa skryter om hur många hon supit under bordet den sista veckan (vi har provision på allt drickbart som förekommer vid ”vårt” bord).
Tanja , ryskan ,vill absolut lägga makeupp på mig, men jag avböjde skrattande.
Då började hon borsta mitt hår och föreslå avancerade frisyrer!Hon drömmer om att skaffa en liten frisersalomg i Paris,där hennes familj bor .Mitt långa hår roar henne alltid att fixa med Det är bara när de andra visar foton av sina barn som jag drar mig undan. Mödragemenskapen ,likadant överallt på jorden ,är jag inte längre delaktig i.
Ingen frågar heller om jag har familj: Visserligen är jag nästan 23 år men tack vare flätan och brist på makeupp anger jag min ålder. Till 19.Gammal nog för att få dansa ,ung nog att inte ha haft familj. Jag kan njuta av gemenskapen utan att behöva förklara någonting alls.Allting är så roligt, enkelt och avslappnat här. Vi är alla systrar.Någon som tröstar.,kramar: Andra som lockar till skratt.Som en helande paus ifrån livet.Inget förflutet, ingen morgondag .Allt vekar plötsligt möjligt: Här-backstage.

Skriven av: Tintomara