Bara ett liv

Range Rovern sköt fart och började klättra upp för branten. Den kraftiga motorn drev bilen uppåt och framåt. Bilen skakade och darrade av ansträngningen, men Anders Kvist var inte orolig. Han var helt säker på att bilen skulle klara av att ta sig upp på krönet.

Han kastade en blick åt höger och såg hur en bil rörde upp damm långt borta. Någon annan hade tydligen också kommit över ett fordon.

”Jäklar”, undslapp det Anders. Han hade hoppats på att snabbt komma iväg en bit för att kunna förbereda sig i lugn och ro. Nu var han troligen tvungen att ta strid direkt. Hoppas de inte sett mig, tänkte han. De kanske kör förbi.

Range Rovern tog sig över kanten och upp på bergskrönet. Anders stannade bilen och steg ur. Spejade mot det andra fordonet. Typiskt, de hade sett honom och körde nu i hans riktning. De körde snabbt och skulle antagligen vara framme om ett par minuter. Han öppnade bildörren och plockade upp kniven som låg på passagerarsätet, satte tummen mot eggen. Mycket vass. De hade inte slarvat med materielen till deltagarna, det här var förstklassiga grejor alltihop.

Han tog kniven, pilbågen och kogret som låg i bilen. Knogjärnet lät han ligga. Det kändes inte riktigt bekvämt att gå i strid bara en timme in i tävlingen. Men den som ger sig in i leken får leken tåla, tänkte han. Till hans fördel var att han som ung hade skjutit en del med pilbåge, och han var ganska säker på att fortfarande kunna träffa någorlunda. Dessutom stod han på ett bergskrön och det måste vara en fördel.

Han strök med fingrarna längs med bågen, laminerat trä och glasfiber. Han spände bågen och la an en pil. Den kändes robust och pilen låg perfekt. Han kände tilltro till att han skulle kunna gå segrande ur sin första strid. Bara hans motståndare inte var alltför snabb och duktig med sitt vapen.

Anders väcktes ur sina funderingar av ljudet av en bildörr som slog igen med kraft. Han lyfte blicken och såg att hans motståndare gjorde sig beredd. En ung man som såg ut att kunna vara runt 20 år. Alldeles för ung för sådana här äventyr. Varför, tänkte han samtidigt som han lyfte pilbågen och gjorde sig redo för strid.

Även en ung kvinna hade klivit ur bilen. Hon hade kort mörkt hår, röda läppar och en kniv i handen. Hon stod bredvid bilen och såg upp mot honom. Två motståndare kunde bli problem, tänkte Anders. Men de måste fortfarande ta sig upp för branten och där hade han en stor fördel.

Den unge mannen hade börjat sin attack och kom rusande uppför bergets sida, kniv i högerhand och knogjärn på vänsterhand. Kvinnan stod kvar vid bilen.

Anders spände bågen och siktade.

Mannen sprang snabbt men det var ändå inga problem för Anders att ta sikte. Han lät pilen flyga. Träff i bröstet, mannen skrek till av smärta och föll till marken. Glasfiberpilen stack ut ur bröstet och han blödde ymnigt. Det krävdes en pil till. Han la an och siktade. Mannen stirrade på honom med oseende ögon.

Bilden frös på den stora bildskärmen på scenen och programledaren Mats Sjölund vände sig mot Anders Kvist.

”Hur kändes det där?”, frågade han och la pannan i djupa veck. Att kunna visa empati vid rätt tillfälle var viktigt. Man måste få både gäster och publik att känna att man var på deras sida. Hela tiden.

”Det kändes hemskt till att börja med, men jag kom över det. Vi hade alla anmält oss till tävlingen och det var vinna eller försvinna som gällde”, svarade Anders med leende.

Applåder från publiken. Programledaren Mats Sjölund log stort rakt in i kameran.

”Vilken kille. Smart och medkännande. Men hur kommer det sig att du anmälde dig till tävlingen Livströtta unga män och kvinnor? Svårt med jobb? Kärleken?”

”Nä, det var egentligen inga problem. Jag har ju alltid varit en vinnare. I plugget så gick det bra. Efter gymnasiet så läste jag på KTH, samtidigt som jag hade en polare som pluggade på Handelshögskolan. Så jag lånade hans anteckningar från Handels och tentade av den utbildningen samtidigt som jag gick på KTH. Så efter fem års studier hade jag en dubbelexamen. Sen var det bara att köra. Startade en del företag, en del gick bra medan andra gick mindre bra. Men sammanfattningsvis drog jag in några miljoner på ett par års företagande. Kvinnotycke har jag också alltid haft. Så nej, det har inte varit några problem. Jag har bara tröttnat.”

”Hur gammal är du?” frågade programledaren.

”Jag är 28 år. För att vara med i tävlingen Livströtta unga män och kvinnor så får man vara högst 30.

”28 år mina damer och herrar. Denne unge herre är bara 28 år och redan trött på livet. Kan jag få en applåd?”

Publiken gav sitt bifall och applåderade. Någon reste sig upp och skrek ”Jag håller på dig grabben.”

Programledaren vände sig till Anders. ”Säg mig, varför tror du att unga människor ställer upp. Vad är det som lockar?”

”Det kan nog vara alla möjliga och omöjliga orsaker. En del har det knapert, det finns inga jobb, inga bostäder. De ser det som att de inte har något att leva för. Och prissumman förstås, tio miljoner kronor säger man inte nej till. Dessutom blir det ju bra teve.” Han log mot publiken.

Applåder, några reste sig upp och gav stående ovationer. Programledaren log från öra till öra.

”Hörde ni, bra teve! Jag älskar den här grabben. Han vet vad han snackar om. Han har medverkat i den största tittarsuccén någonsin. Och han vet om det. Fantastiskt!”

”Du vann”, programledaren gjorde en konstpaus, ”tio miljoner kronor. Av alla tio deltagare var du vinnare och enda överlevande. Du gjorde en fantastisk insats och ett fantastiskt program. Fortfarande livstrött?”

”Absolut! Jag är med i nästa säsong också. Då hoppas jag bli en förlorare.”

Författare:

Publicerat

Dela: