Bara lite halsfluss

Jag skulle bara ner till Vårdcentralen å bli lite undersökt så som man blir när halsen är igensvullen. Först alltså in till doktorn som kollar å gör illa mig i halsen. Sen in till sköterskan som också för illa mig i halsen. Sen tar hon självklart en BAUTASTOR nål i mitt finger å sticker till. Å jag tycker verkligen inte om nålar, men då har ändå inte det värsta kommit... =/

Sen får jag gå tillbaka till doktorns rum där han gör illa mig i halsen igen å säger med farbror-doktor röst: 'Nej, du Andrea. Nu har halsflussen spritt sig till mjukgomen så jag har bokat en akut-tid till dig på NÄL. Du måste vara där om 45 minuter. Har du mamma eller pappa som kan köra dig?'
Jag: (med väldigt ansträngd å ful röst)'Nej, mamma jobbar å hon har ingen bil.'
Farbror Doktorn: 'Då får du åka sjukresa med taxi.'
Sen ringde han min mamma som fick panik fastän min balla läkare sa att det kan hända att läkarna på NÄL bara vill titta på mig å sen skicka hem mig igen, men tji skulle jag få...

När vi kommit till NÄL fick vi springa runt som dårar å febern steg i en dundrandes fart :P
Inne hos den nya doktorn, som också gör illa mig i halsen och som förresten hade otroligt dålig andedräkt, säger han inte särskilt mycket utan ber mig gapa så han ska spruta lite gegga i min mun som kommer smaka illa. Illa.?? ursäkta mig men ILLA?! det är en underdrift... Jag höll på att spy på honom tre gånger... Men DÅ!! DÅ tar han fram en ännu större BAUTASTOR spruta som han trycker ner i halsen på mig å ska ta ut varet eftersom han tror att jag har en halsböld. Jag kan inte komma därifrån för då håller en sköterska om mitt huvud som jag egentligen vill knocka mot läkaren, men då skulle nog sprutan åka lite för långt in i mitt huvud...
'Nehe du Andrea, det var ingen böld...' Jag tittade bara väldigt mordiskt på honom vid detta tillfällde om spottade blod, eftersom det inte var nåt var.
'Lika bra att vi lägger in dig då.' Å jag som trodde att jag inte kunde bli vitare i ansiktet än vad jag var........ Så jag fick gå med spottkopp genom sjukhuset ifall att jag skulle spy å få lite slangar å 'armband' runt mina armar. *jättekul* men jag fick iaf en 'stick-present': För ni förstår, eftersom jag inte fyller 18 förrän om en månad så hamnade jag på barn-/ungdomsavdelningen.

Sköterskorna tvingade i mig lite yoghurt å ville att jag skulle duscha (...) om jag skulle opereras dagen efter.
Första natten var ju suverän. Mamma snarkade först, personalen ville ju att hon skulle stanna kvar. Sen när hon slutade började en unge i rummet bredvid att skrika. Förresten hade jag delat rum med henne tidigare, men beslöt sig sedan för att lägga mig i samma rum som en tjej med liknande mina problem. Ungen skrek väl en timme och bestämde sig sen för att somna. Då börjar den andra tjejens mamma att snarka och senare även min rumskompis. Snacka om att försöka kontrollera ilskan. Dessutom springer sköterskor in å ut å ändrar i droppet stup i ett.
Dessutom fanns det en sköterska med frissigt hår, hon ville ge mig stolpiller, men jag sa att jag skulle svälja...Så jag hade svårt att somna för jag fick för mig att hon skulle komma in nån gång på natten och ge mig ett sånt där stolpiller. *scary* men icke blev det så.

Väckt klockan 8 av läkaren med dålig andedräkt. Jag kände mig mycket bättre, men det sket han i så han ville operera mig i alla fall.
Runt 12 fick jag gå till andra änden av NÄL med mitt j*kla dropp för att träffa Tomas, min narkosläkare, väldigt trevlig. Sen fick jag gå tillbaka å ta bort nagellacket på tårna och fingrarna. Kissa gjorde jag två ggr för säkerhets skull å sen tog jag på mig typ Pippi-Långstrumps-strumpor å lade mig ner i min säng där de pumpade i mig lite morfin. Sen var det rally till operationssalen å lite lyft hit å dit för att hamna på rätt grejj å ligga på. Allt dittan å dattan gav mig huvudvärk så jag fick mera smärtstillande och blev väldigt pratglad. :) Min narkossköterska Gert var också trevlig. Men inte nöjd med mitt hål i armen (kanske föra att jag slog till det hela tiden) eftersom det var för blodigt. Så de tänkte göra ett nytt under operationen. Jag tyckte att de flesta såg rätt roliga ut i alla de där mössorna, men kom på att även jag hade en sån... hmm... Sen gav Gert mig lite sömnmedel. Sen sov jag... skönt :)
vaknade upp av att sängen rullade å sköterskornas babblande å syrgasmask på ansiktet. Sen stannade de mig å kopplade in fler saker på mig. Sen frågade nån var det var med mig eftersom jag skakade å jag viskade sådär lite försiktigt. 'kallt...' så jag fick nog tre filtar innan jag var nöjd. Sen ville jag ha mer smärtstillande också. Helt okej faktiskt, man känner inte så mycket då.
Mamma kom till uppvak men mina maskiner funkade inte för de sa att jag inte andades men det gjorde jag. Sen gick mamma å rökte. Då kom en till sköterska å frågade om jag ville ha stolpiller, än en gång avböjde jag.
Sen ville de att jag skulle kissa, men jag sa att jag inte var kissnödig. De trodde inte på mig så de tog ultra-ljud å sen trodde de på mig. Då fick jag rullar mot min avdelning för lite mer smärtstillande och mera dropp å sömn. Dessutom svalde jag lite piller för det kom en till sköterska å frågade om stolpiller, vette fan vad det var med dem...
lalala lekte tråkigt på sjukhuset å ville åka hem så fort som möjligt dagen efter vilket jag gjorde å är beroende av mina pilleriller. Inte ätit mat sen i söndags, men det kommer väl det med. :) Förhoppningsvis...

Skriven av: Andrea