Barnvakt sökes

Barnflicka sökes

Regnet smattrade på fönsterrutan, där Johanna satt, vid köksbordet i den lilla ettan. Hon studerade de stora regndropparna som rullade ner på den nyputsade fönsterrutan, medan hon läste en tidning.
Det kom några människor springande längs gatan, bråttom att hinna med bussen eller hinna till jobbet, tänkte hon. Det var nästan som att titta på film.

Johanna tog på sig ett par jeans, en mörkblå top och slängde handväskan på axeln, innan hon gick ner till snabbköpet för att handla lite nödvändigheter.

I snabbköpet var det ganska lugnt. Skönt att kunna gå och strosa utan att behöva trängas med en massa folk, tänkte hon och plockade ner lite nödvändigheter i sin kundkorg; Tandkräm, bröd, mjölk och potatis. Hon gick mot kön, som trots att det var lugnt, var ganska lång. När hon efter en halvtimme hade betalat och var på väg mot utgången, gick hon förbi anslagstavlan. Det var samma gamla anslagstavla som alltid, men just idag fick hon lust att kolla vad som egentligen fanns där. Det var verkligen allt möjligt, några letade jobb, musiker ville sälja gitarrer, en tjej ville köpa skolböcker, en katt var upphittat, och där under en vit lapp satt en papperslapp i blänkande gult, nästan som guld. Hon lyfte den stora vita lappen, där stod ‘Barnflicka sökes till skådespelare’. Lappen hade uppklippta remsor med telefonnummer på, några var redan avrivna. Det betydde att jobbet säkert var tillsatt, men av en impuls drog hon av en remsa, lade den i fickan på jeansen och gick vidare.

Väl hemma igen var det dags att ta hand om veckans tvätt, det var visserligen inte så mycket, men det räckte. Hon tog sin tvättkorg, fiskade upp nyckelknippan ur fickan och ut åkte den guldfärgade lappen, som lade sig på hallgolvet. Hon tog upp den, lade den på hallbordet och gick vidare ner till tvättstugan i källaren. En vindpust från ett öppet fönster blåste lappen under hallbordet.

I källaren var akustiken som bäst, alltid vid tvättid, var det obligatoriskt att dra en låt med sopkvasthandtaget som mikrofon. När hon sjöng som bäst, hörde hon plötsligt någon som klappade händerna. Hon blev tyst och stirrade mot dörröppningen. Där stod en man, i hennes egen ålder, han hade jeans och en vinröd munkjacka på sig. Hans bruna hår var kortklippt och han såg lite trött och sliten ut, men skrattade

- Det är här all underhållning finns.
- Oj, publik, tack! Jag är inte van att någon hör på. Hon satte generat tillbaka sopkvasten och mötte hans blick.
- Tjena, David, sa han och sträckte fram sin hand.
- Johanna, fick hon fram och tog hans hand.
De satte sig på var sin tvättmaskin och pratade hela kvällen. Det var nästan tråkigt när hon insåg att hon faktiskt redan tvättat, torkat alla kläder och nu var tvungen att gå upp.

Johanna fick en eftermiddag för sig att städa i hallen. Hon började damma på hallbordet, för att sedan fortsätta med att dammsuga. När hon skulle föra in munstycket till dammsugaren under hallbordet, syntes något gulfärgat. Hon stängde av dammsugaren och tog upp det. Det var lappen med telefonnumret om jobbet som barnflicka. Hon kanske skulle ringa ändå? Innan hon hunnit reflektera allt för mycket, hade hon greppat telefonen och slagit numret.

- Cardin, svarade en mansröst. Den kändes lite bekant.
- Hej! Jag heter Johanna och ringer angående ett jobb som barnflicka hos er. Hon kom på sig själv att prata fort.
- Just det, det var ett tag sedan jag satte ut lappen. Jag trodde inte att den satt kvar. Men du har tur, tjejen som jag valde, har nu fått för sig att börja plugga. Jag hade faktiskt tänkt sätta ut en ny lapp, berättade han. - Du kan väl komma förbi i kväll om du känner för det, men inte för sent, för då hinner Tindra att gå och lägga sig. Han var trevlig och gav henne lägenhetsnumret, som visade sig att vara bara två hus ifrån hennes egen.

Vid sex tiden stod Johanna utanför dörren. Hon tittade en extra gång på papperslappen med numret på och sedan på dörren, för att vara säker på att ha kommit rätt. Hon ringde på dörren. Den öppnades nästan med en gång. När dörren öppnades blev hon förvånad, där stod David, i vit t-shirt och bruna byxor.

De tittade på varandra med en förvånade blickar.
- Tja! Vad kul! Var det du som ringde? Nu skäms jag nästan att jag inte hörde att det var du, log han blygt.

Johanna vandrade in i lägenheten. Den var stilrent inredd i vitt och sparsamt med möbler. På väggen i vardagsrummet hängde det inramade film affischer. Hon kände inte igen de flesta av filmerna, men en av dem hade hon sett, hon gick närmare omslaget och såg Davids namn med på rollistan. Stora vita skinnfåtöljer stod i centrum av rummet med ett brunt nyslipat bord i mitten. Det låg lite leksaker på golvet, som visade att det fanns barn i hushållet.

- Var så god och sitt! Han pekade på en av fåtöljerna. - Jag känner att jag behöver inte intervjua dig. Vi har ju redan pratat, log han. Men jag vill att du ska träffa Tindra. Han gick ut från vardagsrummet en stund. När han lämnat rummet passade hon på att gå fram och studera filmaffischen hon kände igen. Hon var fascinerad av alla saker i rummet.
- Har du sett den? Den var skitkul att göra! Han stod helt plötsligt bredvid henne och hon hoppade till. - Förlåt, det var inte meningen att skrämma dig! Han tog tag i hennes arm och gav den en vänlig klapp. På hans arm satt den mest söta lilla tjej på ca 1år. Hon hade ljusbrunt tunna fjun på huvudet och stora mörka ögon som studerade henne.
- Det här är Tindra. Han höll fram henne och hon kunde se att hon var lite lik David. Att David skulle ha barn, var inget hon hade tänkt på. Tindra räckte ut sina armar mot Johanna och hon tog emot henne i famnen.

- Det där verkar ju gå bra, sa David lättad. Du får börja när du vill. - Jag kan berätta lite först. Tindras mamma och jag är inte tillsammans, vi träffades när vi spelade in en film. Den, sa han och pekade på ett av filmomslagen på väggen. Hon bestämde sig redan när Tindra föddes att hon ville gå vidare. Annie är engelsk, så hon flyttade tillbaka hem och jobbar också som skådespelerska där, berättade David. Han räckte henne ett fotografi på Annie, Tindras mamma. Hon var otroligt vacker. Tindra verkade inte reagera på fotot av sin mamma, men hade funnit sig tillrätta i Johannas armar. Hon började gny lite när David tog henne tillbaka och visade Johanna ut.

David hörde av sig bara två dagar senare och frågade om hon kunde komma över. Han skulle spela in en kortfilm han jobbade med och behövde barnvakt. Hon var där inom tio minuter och redo att tillbringa kvällen där. David gjorde i ordning sig och packade ner manus i en ryggsäck, pussade Tindra och gick.

Johanna och Tindra hade det bra hela kvällen. De lekte lite, åt och innan hon skulle gå och lägga sig och duschade hon av henne. När Tindra hade somnat, satte Johanna på TV:n och väntade på att David skulle komma hem. Hon väntade och väntade, han hade sagt runt 23.00, kom hon ihåg.
Klockan 02.00 hörde hon en nyckel i låset och reste sig från soffan.

Hon mötte David i ingången till vardagsrummet lite halvtrött.
- Förlåt mig, det drog ut på tiden. Hoppas att det har gått bra! Han luktade någon blandning mellan rök och öl. Han konstaterade att han behövde en dusch innan han gick och lade sig. - Kan du stanna en stund, om hon vaknar när jag står i duschen? frågade han.
- Ja, visst. Hon gäspade och gick tillbaka till soffan.

Efter en halv timme kom han ut från toaletten med ett badlakan runt midjan.
- Tack så mycket för i kväll! Han räckte fram två hundra kronor. - Jag hör av mig, fortsatte han. Johanna kom hem vid 03.00, lade pengarna på bordet och slängde sig i sängen.

David hade hört av sig nästan varannan dag nu och hon hade fått lägga in med nya vanor. Hon var vaken på nätterna och sov längre på dagarna. Hon hade faktiskt tjänat en hel del pengar, men kände sig för dum att ta för mycket, eftersom hon tyckte synd om David. Han verkligen brann för sitt jobb, samtidigt som han hade Tindra att tänka på. Även om David hade fått tillfällen att utnyttja hennes godhet, ibland kom han inte hem förrän mitt i natten, doftande av kvinnoparfym.

David ringde på eftermiddagen. En av filmerna han jobbat med skulle släppas på dvd och detta skulle firas med en större fest och när hon kom en halv timme senare, stod han i spegeln och rättade till sin skjorta och nystrukna byxor.
- Det är inte ofta du ser mig i skjorta, så det är bäst du kollar ordentligt, erkände han och skrattade. Han var stilig, men på något sätt var det nog inte riktigt han. Davids mobil ringde, han gick in till arbetsrummet och stängde dörren. Johanna tog Tindra på armen och kastade henne upp och ner i luften, tills hon kiknade av skratt. I bakgrunden kunde hon höra hur David skrek till personen i andra ändan av mobilen. Hon försökte att överrösta skriken, så inte Tindra skulle höra. Men han la snart på med en smäll.

När han kom ut låtsades Johanna som hon inte hört någonting.
- Har du lust att gå på fest? Han lät vänlig mot henne och yppade inget om samtalet. David väntade på ett svar från henne och hon i sin tur tittade på Tindra som satt mitt på golvet med en leksak i handen.
- Men Tindra? Johanna kände sig förvirrad.
- Det är lugnt, vi släpper av henne hos en kompis till mig. Jag får ta med en person och nu kunde inte denna gå, så då tycker jag att du ska gå. Du gillar bra musik eller hur? och så ska dom visa några scener ur filmen. Han kastade blicken på henne, hoppandes att hon skulle tacka ja.
- Men jag har inte gjort i ordning mig, pressade hon fram nervöst.
- Det är lugnt, spring hem, så möts vi utanför huset om en timme. Han kastade handväskan till henne när hon rusade mot utgången.

En timme senare stod hon utanför redo att gå. Hon hade hittat en vinröd klänning med breda axelband som gick runt axlarna. Hon hade håret lockat och utsläppt och hittat två vinröda örhängen i smyckeskrinet.
David kom några minuter senare med Tindra på armen. Han stannade upp när han fick se henne.
- Titta vad fin Johanna är, viskade han till Tindra som räckte ut händerna mot henne.

Taxin stannade utanför en av Davids tjejkompisar och han gick in med Tindra. De åkte sedan vidare till festen, där taxin stannade på parkeringen.

Bakdörren till ett backstage- rum var öppen. Där satt några av människorna som jobbat med filmen och hon gick runt och hälsade. David presenterade henne som Tindras barnvakt vilket gjorde att Johanna kände att hon kanske skulle ha stannat hemma. Det kan verkade lite oansvarigt att lämna Tindra, när hon var anställd att ta hand om henne. Hon kunde inte hjälpa att bli orolig för henne. Johanna blev samtidigt irriterad på sig själv. Hon var inte Tindras mamma, hon var bara hennes barnvakt, så visst kunde hon följa med på fest. Om någon skulle oroa sig så var det väl David, tänkte hon. Kunde han roa sig och skåla med sina vänner, så kunde väl hon, eller? Hon tog ett glas från brickan med champagneglas.

Hon gick ut i korridoren och tog upp sin mobil. Hon slog numret till Davids kompis som svarade efter fyra signaler.
- Hej! Det är Johanna, Tindras barnvakt, jag tänkte bara höra om allt är bra med henne… Mer hann hon inte förrän någon kom upp bakom henne och slog igen telefonen. Det var David.
- Jag trodde du hade kul, du behöver inte oroa dig. Tindra har varit där förut. Han såg på henne.
- Förlåt, jag ville bara höra… Mer hann hon inte förrän David tryckte upp henne mot väggen och lät sina läppar nudda hennes. Men som en reflex knuffade hon bort honom och torkade sina läppar när regissören till filmen kom ut i korridoren och sa att det var dags för skådespelarna att ta plats på scenen.

Filmen var bra och Davids prestation lyfte filmen till en högre nivå. Innerst inne var dock Johanna mest intresserad av bandet som spelade, dom var verkligen jätteduktiga. Nu förstod hon att det var agera som David skulle göra. Han hade berättat att han jobbat som bilmekaniker innan han började läsa på scenskolan, men det var skådespelare han skulle vara och ingenting annat.

Efter att sekvenser av filmen visats och bandet spelat, var det fest och det skålades rejält, speciellt grabbarna emellan. Johanna drack bara ett glas champagne och sedan alkoholfritt, som säkerhet om hon var tvungen att hitta hem själv. Hon umgicks mest med några av fansen till bandet, dom var jättesnälla och trevliga. David hade hon inte sett på ett tag.

Klockan var mycket och det var dags att gå hem. Hon började leta efter David. Hon frågade en av medlemmarna i bandet som spelat om de sett honom. Sångaren, som hon bytt några ord med innan, pekade på en dörr bakom scenen så hon gick dit. Johanna knackade två gånger och öppnade sedan dörren. Där låg David i en av sofforna och pratade i telefonen. Han skrattade och hade en ömsint ton i rösten. Kanske var det samma person som han hade grälat med förut?

Hon tog tag i sin jacka som hängde på stolen och började gå mot utgången. När hon hunnit ut på gatan och precis tänkte vifta på en taxi, kom David springande mot henne. - Vad tyckte du? undrade han.
- Filmen var jättebra! Du lyfte filmen. Jag gillade bandet också, dom var jättebra. Hon klev in i taxin som hon vinkat in.
- Jag har faktiskt fått erbjudande att arbeta som skådespelare i en utländsk film, ett stort projekt på tre år, men jag funderar fortfarande. Jag har ju Tindra att tänka på. Han förde sin blick ut genom fönstret.

Taxin stannade på vägen utanför bostadsområdet. De gick i fem minuter, sida vid sida, i tystnad. De kom fram till Davids ingång.
- Om du inte vill sova själv, kan du sova i vår lägenhet. Tindra är inte hemma och det är ganska ensamt.
- Det går bra, jag bor ju alldeles intill, det är lugnt! Hon började gå mot sin ingång.

Väl inne i lägenheten, bytte hon om och hoppade i sängen.

Johanna vaknade efter två timmar av att telefonen ringde. Hon lyfte på luren, nyvaket.
- Det är David. Jag kan inte somna, jag känner mig så ensam. Kan du komma över? Han lät nästan som ett litet barn.
- Jag ligger och sover, men om du är vaken, kan du väl komma över hit? Hon hann inte tänka på vad hon sa, hon bara kände att hon var så trött och inte orkade gå ut.

Efter bara tio minuter hörde hon knackningar på dörren. Hon gnuggade sina ögon, tog på sig tofflorna och hasade ut mot dörren. Där stod David, i mysdress med en kudde i handen.
- Och du ska vara en tuff och hård skådespelare?! Hon log mot honom.

Hon tog fram rena lakan och bäddade i soffan i vardagsrummet. Han lade sig ner, men soffan var för liten.
- Så där kan du inte ligga, sa hon och pekade på benen som inte fick plats i soffan.
- Det blir nog bra, svarade han och försökte att klämma in benen.
- Snarkar du? frågade hon trött.
- Inte som jag vet. Han tittade på henne lätt förvirrad.
- Kom då! Jag har tillräcklig stor säng för oss båda att ligga i. Hon kunde inte förstå hur hon kunde ha sagt det och på vägen in i sovrummet ångrade hon sig en aning. Hon skulle inte kunna sova en blund bredvid den här mannen. Han som spelat in filmer med åtråvärda skådespelare. Tänk om han tänkte försöka något? Han var nog van att få sin vilja genom, tänkte hon. Hon drog täcket nära sig som för att skydda sig mot något.

På något sätt måste hon ha somnat för när hon vaknade var det morgon och en ljusglimt från solen reflekterades på väggen. Johanna vände på huvudet och där låg han. Han sov fortfarande, lugnt och tyst.
Hon böjde sig över och strök sin hand över hans kind. Han började röra på sig. Hon låg kvar och studerade honom.

Johanna såg inte att David öppnade ena ögat på glänt.
- Kollar du på mig när jag sover? Spännande! Hans manliga röst var djupare än vanligt.
- Vad menar du? Jag tittade ut genom fönstret, ljög hon.
David tog sin hand och förde den genom hennes hår och runt hennes nacke. Han masserade den och gjorde en gest till henne att komma närmare.
Hon stretade emot av rädsla, men fick senare ge med sig och rullade över på magen alldeles bredvid honom.
- Det här skulle Tindra gilla. Hon gillar dig! Han strök fingrarna genom hennes hår.
Tindra ja, nu kom samvetet i fatt igen. Här låg hon när hon egentligen borde göra sitt jobb.
- Nu är du frånvarande igen. Om det är Tindra du är oroad för, så snälla, var inte det! Hon har det bra. Är hennes pappa glad, så är hon glad. Han förde sina läppar fram emot henne och tryckte dem mot hennes.
Han hade rätt, tänkte hon. Han öppnade sedan sina armar och hon lade sig tillrätta där och somnade om.

När hon vaknade var det nästan middag och David hade gått. Han måste ha smugit iväg för hon hade inte vaknat.

David ringde ett par dagar senare och frågade om Johanna vill följa med honom och Tindra på picknick. Det ville hon gärna, så hon packade några bullar som hon gjort och lite frukt.

Efter en halvtimme stod hon utanför Davids dörr, klev in, och möttes av Tindra som stod vid dörren.
- Mam-ma, sa hon.
- Johanna, rättade hon och pekade på sig själv.
- Ja, vet. Hon kallar dig mamma, det är rätt galet. David slängde på sig munkjackan och tog Tindra upp i sin famn. De gick en lång promenad. Tindra satt i barnvagnen och pekade på en hund som lekte i gräset, när de gick förbi.

Efter tjugo minuter kom de fram till parken och bredde ut sin filt. Tindra skrattade när hon fick springa fritt i gräset. David hällde upp två glas läsk och gav Johanna ett.
- Saknar du Tindras mamma? Hon kollade på David som i sin tur kollade ner i sitt glas.
- Ibland. Men hon har det bättre nu, utomlands, vi bråkade väldigt mycket när vi var tillsammans, berättade han.
- Hur har du det då? Jag vet att du måste ta hand om Tindra, men du har en stor talang och borde odla den. Du borde också vara därute och göra det du brinner för. Tindra kan följa med dig, fortsatte hon.
- Jag har valt att ha det så här. Jag antar att jag inte tar erbjudandet utomlands i tre år. Han reste på sig och hämtade Tindra som gått för långt på sin upptäcktsfärd i parken.
- Jag förstår, men jag kanske kan hjälpa dig. Om jag ser efter Tindra medan du jobbar utomlands eller i alla fall tills du skaffat dig en trygg tillvaro där, erbjöd hon honom när han kom tillbaka.
- Jag kan inte göra så, jag kan inte lämna henne, det är mitt ansvar och jag kan inte begära att du ska ta hand om ett barn i flera år. Vill inte du själv odla dina intressen ? Hela hemvägen var David tyst och verkade gå i sina egna tankar.

Nu hade en vecka gått och David hade inte hört av sig en enda gång om barnvakt. Kanske han varit ledig eller han hade låtit sina kompisar se efter henne. Hon undrade också om hon gjort något fel eftersom de var vänner och hon hoppades att han kunde vara ärlig mot och lita på henne.

En kväll när hon satt och kollade på TV, så ringde telefonen, det sprakade i luren och hon hörde en kvinnoröst i andra ändan luren.
- Hello! This is Annie, Tindras birthmother, började hon.
- Hi! I have heard a lot about you. How are you? Johanna pratade engelska och höll telefonen med darrande hand.
- I am fine. David called and told me that he might go abroad for sometime, fortsatte hon.
- Okey. Johanna kände sig förvirrad. Skulle han åka ändå?
- He told me about you and that Tindra loves you so much. I just wanted to say that I am so pleased that she have you in her life and that she will be better off living with you, then travelling with us. Annie lät tacksam och ärlig. Efter samtalet kände sig Johanna både glad och orolig.
David hade inte berättat att han tänkte åka.

Dagen efter knackade det på dörren på förmiddagen. Johanna, som redan hunnit ner till affären och tillbaka, öppnade med en vattenflaska i handen. I dörren stod David med Tindra på ena armen och en resväska i andra handen.
Johanna såg frågande på dom, men steg åt sidan och släppte in dom.
Tindra skrattade ovetande och ville gå till Johanna. Hon tog emot henne och stod sedan länge och mötte blickar med David som inte visste var han skulle börja.

Han satte sig ner på stolen i hallen.
- Jag har tänkt och jag måste åka. Jag måste ta erbjudandet, annars kommer jag att ångra det. Jag var så säker på att inte acceptera erbjudandet, men ju mer jag tänkt på vad du sa, så har du rätt. Hans blick fördes ned mot golvet. - Men jag tänker inte ta med mig Tindra, jag vill att hon stannar här hos dig tills jag hittat en trygg tillvaro åt henne! Hon vill vara här med dig. Hans blick lyftes mot henne.

Johanna hade släppt ner Tindra på golvet och gick fram till David och kramade honom
- Är du säker? frågade hon.
- Jag har inte varit så säker på något annat förut, detta kommer att bli det bästa för alla! Han reste sig från stolen och räckte ut händerna mot Tindra som kom springande.
- Mitt plan går om tre timmar. Jag vill att ni följer med till flygplatsen och vinkar av mig. Går det bra? Han tog tag i sin resväska och öppnade dörren. Johanna tog på sig jackan och de gick ut till taxin som väntade utanför.

Resan till flygplatsen gick tyst. Tindra satt snällt som ett tänt ljus i Davids knä. Johanna hade sina händer i jackfickan medan hon studerade livet ut genom fönstret.

De gick in på flygplatsen, satt och väntade i några timmar tills det var dags för David att gå. Han reste sig från stolen. Tindra satt i Johannas knä. Han tog upp henne, kramade och pussade henne. Han satte en litet kramdjur i henne knä, på djurets magen stod det ‘ Pappas lilla gosedjur’. Johanna kunde knappt hålla tillbaka tårarna och några lyckades att droppa nedför hennes kind. Davids ögon var tårfyllda, det kunde hon se, och han hade en sammanbiten min. Han gick vidare till Johanna och kramade henne hårt. - Tack så mycket! viskade han i hennes öra.

Han torkade hennes tårar med tröjärmen.

- Du har en stor talang! Du sa det själv, är hennes pappa glad, är hon glad, fortsatte hon och kom ihåg orden David sagt till henne. Vi kommer att ha det bra här!
David vände sig om och gick mot flyget. Johanna började gå mot utgången med Tindra på armen.

När hon kom ut ur flygplatsen kom en vindpust mot dem. Tindra höll ett stadigt tag i gosedjuret.
- Pappa, sa hon.

Johanna höll Tindra närmare sig.
- Det behöver inte vara rädd, jag finns här för dig!

Skriven av: jessan