Bedragaren

Nu ska jag berätta om en kompis jag hade för längesen. Mona heter hon. Jag vill göra er uppmärksamma på att skenet faktiskt kan bedra. Själv hade jag inte så många kompisar, så därför blev jag glad när Mona flyttade in i lägenheten jämte min. Hon var jättetrevlig och vi började umgås i både tid och otid. Vi trivdes bra ihop.

- Snälla Cina, sa Mona en kväll när vi var ute och gick. Har du femtusen kr att låna mig? Jag fick gå till tandläkaren och det var dyrt. Jag har inga pengar att betala hyran för.
- Jag vet inte, svarade jag. Jag har knappt inte så mycket pengar.
- Men jag lovar dig att du får tillbaka dom så fort jag får lön, sa hon.
- Jag ska se hur mycket jag har och vad jag kan få fram.
- Oh, du är en ängel vännen. En sann vän.

Så jag kollade upp pengarna och Mona hon fick låna sina femtusen kr. Hon var så tacksam.

Tiden gick och jag visste att Mona hade fått sin lön. Men varken hon eller mina femtusen syntes till. Jag ringde på Monas dörr när det hade gått lång tid. Hon öppnade och släppte in mig. Då började hon gråta och sa att hon fick låna ut pengarna till sin dotter istället för att lämna dom till mig. Så nu stod hon där utan pengar igen.
- Jag vet inte vad jag ska leva av, snyftade Mona. Jag känner mig så oerhört dum. Allt bara krånglar hela tiden.
- Du behöver inte känna dig dum vännen, sa jag. Jag kan få pengarna nästa gång du får lön.
- Skulle jag bara kunna få låna tvåtusen till av dig. Du är en sån ängel.
- Ok, sa jag och gav henne tvåtusen till.

Så här fortsatte det under en lång tid. Jag började fatta misstankar om att allt inte stod rätt till med Mona. Hon behövde ständigt pengar och hade den ena ursäkten efter den andra för att få låna. Till slut sa jag nej. Då var hon skyldig mig åtskilliga tusen. Mona blev tvärarg på mig när jag sa nej. Hyresvärden hotade henne med vräkning för hon hade hyresskulder.
- Det är konstigt Mona, sa jag. Jag var en ängel när jag kunde låna dig pengar. Nu skriker du att jag är en skit. Du får se till att få fram pengar så du kan betala tillbaka vad du är skyldig mig.

Givetvis fick jag aldrig tillbaka mina pengar. Jag gick verkligen på en nit. Mona blev vräkt till slut och det kom fram att hon var en spelmissbrukare. Självklart är det mitt eget fel också. Jag lånade ju henne blåögt pengarna så jag får skylla mig själv.

Mona har jag inte sett till sedan hon blev vräkt. Har hört att hon bor hos sin dotter i en stad långt härifrån för hon har svårt att få ny lägenhet med sina skulder.

Och själv har jag kommit på att man lär sig så länge man lever. I fortsättningen är jag inte så naiv och blåögd. Utan det är bara till att fortsätta framåt och gå vidare. Jag överlever utan dom pengarna.

Skriven av: Carina Månsson