Publicerat
Kategori: Novell

Besatt

Hon satt lutad mot östermuren och trots att klockan inte var med än fem på kvällen syntes solen knappt över de höga murarna till den lilla trädgården. Skuggan från västermuren nådde nästan ända fram till hennes fötter.
Solens strålar skulle ha bränt henne om hon inte hade suttit i skuggan av de täta rosenbuskarna som stod i full blom. Just på den här platsen hade två av buskarna flätat samman sina grenar. Taggarna var ovanligt långa och de blodröda och snövita blommorna var lika stora som flickans båda knutna nävar.
Hon var klädd i en lång och mjuk ljusgrön sidenklänning med ett brett, solgult sidenband runt midjan. De mjuka skona hade samma färg som klänningen. Hennes hy var ljusbrun och hennes ögon var som bottenlösa brunnar med vattnet glimmande längst ner. Hennes nattsvarta hår var uppsatt halvvägs upp på huvudet med en stor guldgul rosett och hennes glänsande lockar föll över hennes axlar som ett rinnande vatten.
Hon reste sig plötsligt upp och gick ut ur rosenbuskarnas skyddande skuggor. De tusentals genomskinliga kristallerna i hennes hår kastade hundratusentals regnbågar åt alla håll när ljuset föll på henne. Silverlänkarna runt hennes smala armar glimmade och ringarna i hennes öron glittrade.
Hon gick med långsamma steg och högburet huvud tvärs genom den lilla trädgården och stannade till vid muren och lät sin smala, onaturligt perfekta hand glida över den släta marmorstenen. Lät de långa fingrarna glida längs fogarna mellan stenblocken.
Hon vände sig om och gick in till mitten av trädgården och vände sig sedan åt norr och gick fram till den lilla dammen vars vatten glimmade och glittrade i solens sken. Vattnet var djupt och klart. Stora vita näckrosor växte i det kopparfärgade klara vattnet. Hon sjönk ner på knä och betraktade den grönskande undervattensvärlden. Stora gröna plymer vajade fram och tillbaka runt runda stenar och snäckor i olika storlekar och former. Vita och blekrosa näckrosknoppar som ännu inte lyckats ta sig upp över vattenytan syntes lite här och var på olika höjder. Några små guldglänsandeHon satt lutad mot östermuren och trots att klockan inte var med än fem på kvällen syntes solen knappt över de höga murarna till den lilla trädgården. Skuggan från västermuren nådde nästan ända fram till hennes fötter.
Solens strålar skulle ha bränt henne om hon inte hade suttit i skuggan av de täta rosenbuskarna som stod i full blom. Just på den här platsen hade två av buskarna flätat samman sina grenar. Taggarna var ovanligt långa och de blodröda och snövita blommorna var lika stora som flickans båda knutna nävar.
Hon var klädd i en lång och mjuk ljusgrön sidenklänning med ett brett, solgult sidenband runt midjan. De mjuka skona hade samma färg som klänningen. Hennes hy var ljusbrun och hennes ögon var som bottenlösa brunnar med vattnet glimmande längst ner. Hennes nattsvarta hår var uppsatt halvvägs upp på huvudet med en stor guldgul rosett och hennes glänsande lockar föll över hennes axlar som ett rinnande vatten.
Hon reste sig plötsligt upp och gick ut ur rosenbuskarnas skyddande skuggor. De tusentals genomskinliga kristallerna i hennes hår kastade hundratusentals regnbågar åt alla håll när ljuset föll på henne. Silverlänkarna runt hennes smala armar glimmade och ringarna i hennes öron glittrade.
Hon gick med långsamma steg och högburet huvud tvärs genom den lilla trädgården och stannade till vid muren och lät sin smala, onaturligt perfekta hand glida över den släta marmorstenen. Lät de långa fingrarna glida längs fogarna mellan stenblocken.
Hon vände sig om och gick in till mitten av trädgården och vände sig sedan åt norr och gick fram till den lilla dammen vars vatten glimmade och glittrade i solens sken. Vattnet var djupt och klart. Stora vita näckrosor växte i det kopparfärgade klara vattnet. Hon sjönk ner på knä och betraktade den grönskande undervattensvärlden. Stora gröna plymer vajade fram och tillbaka runt runda stenar och snäckor i olika storlekar och former. Vita och blekrosa näckrosknoppar som ännu inte lyckats ta sig upp över vattenytan syntes lite här och var på olika höjder. Några små guldglänsande fiskar simmade omkring flankerade av ett par minimala sjöhästar. Djupt nere på dammens djupaste botten glänste hundratals stora pärlor och små klot av diamant, rubin och topas.
Hon såg djupt ner i vattnet och lade huvudet lätt på sned. Hon sträckte ut armen och höll den en knapp decimeter över den blanka vattenytan. Hon höll handen utsträckt med handflatan nedåt och vattnet kastade upp blekvita skuggor som dansade på hennes handflata.
Hon log när en mörk gestalt sköt upp mot vattenytan. Småfiskarna och sjöhästarna flydde så snabbt de kunde och gömde sig bland vattenväxterna, snäckorna och stenarna.
En slank blek hand sträcktes upp och grep tag i flickans handled. Den drog ner hennes arm tills hennes handflata nuddade vattenytan. Då bröts vattnet och ett huvud och ett par axlar sköt upp.
Den unga kvinnans hud hade en sjuklig färg. Det mörkröda håret ramade in det smala ansiktet. Hennes ögon var djupt insjunkna och var helt i avsaknad av ögonvitor. Hon hade levt i den svarta grottan djupt, djupt nere i vattnet så länge att hennes pupiller hade vidgads så mycket att de dominerade hela ögonen. Om flickan inte hade vetat det hade hon aldrig ha kunnat gissa att kvinnans ögon än gång för mycket länge sedan hade varit djupt mörkblå. Kvinnan log och höll fram handen med handflatan uppåt. fiskar simmade omkring flankerade av ett par minimala sjöhästar. Djupt nere på dammens djupaste botten glänste hundratals stora pärlor och små klot av diamant, rubin och topas.
Hon såg djupt ner i vattnet och lade huvudet lätt på sned. Hon sträckte ut armen och höll den en knapp decimeter över den blanka vattenytan. Hon höll handen utsträckt med handflatan nedåt och vattnet kastade upp blekvita skuggor som dansade på hennes handflata.
Hon log när en mörk gestalt sköt upp mot vattenytan. Småfiskarna och sjöhästarna flydde så snabbt de kunde och gömde sig bland vattenväxterna, snäckorna och stenarna.
En slank blek hand sträcktes upp och grep tag i flickans handled. Den drog ner hennes arm tills hennes handflata nuddade vattenytan. Då bröts vattnet och ett huvud och ett par axlar sköt upp.
Den unga kvinnans hud hade en sjuklig färg. Det mörkröda håret ramade in det smala ansiktet. Hennes ögon var djupt insjunkna och var helt i avsaknad av ögonvitor. Hon hade levt i den svarta grottan djupt, djupt nere i vattnet så länge att hennes pupiller hade vidgads så mycket att de dominerade hela ögonen. Om flickan inte hade vetat det hade hon aldrig ha kunnat gissa att kvinnans ögon än gång för mycket länge sedan hade varit djupt mörkblå. Kvinnan log och höll fram handen med handflatan uppåt.

Skriven av: KatacombDemon

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren