Biktstolen

Biktstolen

Jag är kär.
Du får förstå mig, jag kan inte hjälpa det.
Minns så klart första gången jag såg honom, skarpa käkar, stor näsa och trumpen min.
Han såg mer ut som ett troll och jag har aldrig sett något vackrare.
Vi bytte några ord men inget mer.

Jag började besöka honom i mina tankar. Hittade på den ena eller andra historien om hur vi skulle ses igen. Vilket vi gjorde på en spelning ett par månader efter. Han tittade på mig, det svär jag på att han gjorde. Spelningen var i en källarlokal och det var en lång trappa ner till scenrummet. Han tittade på mig när jag gick ner för trappan, det svär jag på att han gjorde.
Aldrig ska jag glömma den blicken. Vart jag än var, så var han i närheten. Vi pratade aldrig men blickarna gick mellan varandra. Hans tjej dök upp, de kysstes men jag blev inte avundsjuk. Jag sträckte på mig och rörde mig runt i rummet så charmigt som bara jag kan. Gick tidigt därifrån, i dörren vände jag mig om och såg honom i hörnet. Vi fick ögonkontakt i en sekund, jag vände mig om och gick ut.

Sommar och han var på besök på en festival i min stad. När jag fick reda på att han skulle komma krävde jag att mitt jobb gjorde om i schemat så jag kunde gå dit.
Jag betraktade honom från avstånd. Det vackraste jag sett. Måste få prata med honom men var svag i knäna. Kvällen kom och alla på området hade gått till stora scenen för att se den sista konserten.
Men han stod kvar. Tog beslutet att nu är det dags. Jag gick fram med all min charm och vi började prata och vi klickade. Visade sig att vi jobbade inom samma yrke och hade gemensamma intressen. Kanske var det därför han tillslut drog sig undan, han kanske blev rädd. Jag kom för nära. Skakade min hand adjö, på hans initiativ. Han ville röra vid mig.

Det vackraste jag sett.

Biktstolen

Personliga texter där jag lättar på mina känslor. Skäms, älskar och skäms.
Biktstolen är medlem sedan 2016 Biktstolen har 5 publicerade verk