Bisarra drömmar

Johan vaknade med ett ryck. Någon eller något hade väckt honom. Den självlysande klockan på vägen visade kvart i fyra. Johan lyssnade, men kunde inte höra något ovanligt. Han tände läslampan och tittade runt i rummet och fann inget utöver det normala. Kläder, böcker och snusdosor låg strategiskt utplacerade på golvet för att ge den där speciella stökiga touchen som han ville att ett rum skulle ha.
– Taktila Torsten trampar tappert, sade han, släckte lampan och sjunk sakta tillbaka i en bekväm sovställning.
Han skakade bort en känsla av olust och drevs obönhörligt tillbaka in i drömmarnas värld. Han drömde att han var i ett gammalt spökhus - ett sånt där hus som familjen Addams skulle trivas i - och att han hade blivit jagad in i huset av ett gäng vampyrer. Det visade sig också att han var Batman. I den sotiga öppna spisen, som han stod framför, hörde han ett odefinierbart rasslande. När han gick närmare, så välde det fram stora grå fladdermöss ur den öppna spisen, de flög över hans huvud. Samtidigt så knackade det på en dörr på andra sidan rummet. Plötsligt blev han medveten om att det var konstigt att han var Batman och han tyckte också att knackandet inte kom från det stället där dörren var placerad. Han vaknade.
Han tände lampan, reste sig upp och skyndade sig bort till dörren, där knackandet hade upphört. Han tittade ut genom titthålet och fann att det var mörkt i gången. Kanske drömde jag, tänkte han, men öppnade brevinkastet för säkerhets skull.
– Är det någon där?, Ropade han och när han inte fick ett svar, så släppte han luckan, som snäppte tillbaka mot dörren.
I stället för att gå tillbaka till sängs, så gick han till toaletten för att uträtta ett naturbehov. När han tvättade händerna såg han sig själv i spegeln. Det ljusbruna håret var tillrufsat och en liten stubb hade växt fram på hans ansikte. Hans breda axlar hängde en aning då grund av trötthet, men man kunde ändå se att han var i form. Han sköljde av ansiktet och ut i vardagsrummet och knäppte på tv apparaten.
Tvåans testbild framträdde, så han bytte till trean, där man visade reklam. På en satellitkanal spelades en tysk p-rulle. Det var bra!, Tänkte han. Johan hade bara för några veckor sedan påbörjat en kurs i tyska. På hans arbete, ville man expandera till Tyskland, vilket ledde till att företagsledningen skickade alla säljare tillbaka till skolan. Filmen visade sig inte tillföra något till bildningen, så han bytte till en engelskspråkig nyhetskanal. Efter mord, våldtäckt och det sedvanliga politiska utspelet kände Johan hur trött han verkligen var, men istället för att gå in i sängkammaren, så lät han en kvinnlig nyhetsuppläsare vagga honom till söms.
Han var inte Batman, utan en deltagare i ett långdistanslopp igenom en betongförort. För att skapa spänning, så blev deltagarna jagade av vampyrer. Johan, fann i sin dröm att vampyrernas närvaro kunde förklaras av att det var natt. En vampyr, som precis hade rest sig ur sin kista på Vommedalsvägen 36, närmade sig kvickt Johan, som hade det svårt att springa i sina blyskor. Vampyren var kort och benig. Den hade grå hud och decimeterlånga framtänder. Vampyren var bara ett par steg efter Johan som gjorde allt för att öka takten. Den närmade sig ytterligare. Johan vände sig om och lyfte händerna i hopp om att försvara sig. Vampyren hoppade och Johan vaknade av att telefonen ringde.
Johan nästan hoppade upp ur soffan och slog i knäna i bordskanten. Smärtan avvisade han och gick bort till hörnet där telefonen stod i en bokhylla. Han lyfte luren och tryckte den mot örat och skulle precis säga hallå, men då han hörde en stadig ton, så lade han på luren. Telefonen måste ha ringt en stund innan jag vaknade, tänkte han. Han satte sig åter i soffan, lutade huvudet tillbaka och gäspade.

– Hej, Hej och Hallå, sade en röst. Johan tittade framåt och såg en gammal gubbe på tvn. En reklam tänkte Johan när han såg den billiga dekoren och en mängd burkar uppställda i en pyramid.
– Hej, alla ni, fortsatte den gamle säljaren. Alla ni som sitter framför burken och hoppas finna en produkt som är så fantastisk att Ni bara måste ringa och beställa så många ni kan komma åt. Nu är den här! Något som ni alla har väntat på! Somnicust! Drömväktaren! För Er som blir attackerade i sömnen av vampyrer och vet inte hur ni skall överleva i mardrömmarnas värld. Ring och beställ nu och få en burk till utan extra kostnad!
Johan satt som en staty framför tvn och visste inte vad han skulle tro. Han måste fortfarande drömma. Det fanns ingen annan förklaring. Han nöp sig i armen och fick ont, men han vaknade inte. En bild på en blå burk och ett telefon nummer försvann när den gamle gubben återvände. Han bar en blå kavaj och hade en stor vit mustasch, som han hela tiden petade på med fingrarna.
– En underbar och användbar produkt Somnicust! Ni som nyper er själva i armen, eller som är på väg att hoppa ut genom fönstret, så säger jag köp Somnicust och Era problem är över. En vampyr fri natt är garanterad. Några kanske tänker 'Men jag vaknar innan jag bli dödad av de hemska vampyrerna', men då säger jag. Att ni har vaknat beror bara på att Somnicorp har haft intresse av att ni skall vara levande, så ni kan få möjlighet att ta del av detta spektakulära erbjudande. Så ring 777-777 777 och beställ Somnicust till det fina låglåga priset. Ring nu annars kan det vara för sent!
Johan satt som förstenad i soffan och alla hans övre hjärnfunktioner hade slutat fungera. Efter en stund började maskineriet åter komma i rullning. Slutsatsen han drog av det han såg i tv apparaten bara var vanliga hallucinationer, som var ett resultat av att han inte hade fått en god natts sömn. Han tryckte på den röda knappen på fjärrkontrollen och det blev mörkt i rutan. Han reste sig sakta och gick till sovrummet och lade sig på sängen. Natten hade varit konstig, tänkte han och släckte lampan. I sängen låg han och tänkte en stund på de drömmar han hade haft och på den gamla mannen. När klockan slog fem, sov Johan djupt.
Med en grupp vampyrer bakom sig sprang Johan längs en stig som förde honom uppåt. Tät växtlighet gjorde det svårt att se vad som låg framför honom. Bakom sig hörde han trampande och en skarp lukt som han inte kände igen. Det var dag men solen syntes inte till. Johan sprang, men kände att energin sakta försvann. Trampandet kom närmare. Växtligheten försvann plötsligt och Johan befann sig uppe på kanten av en stor avgrund. När han vände sig om såg han att vampyrerna kom flygandes ur skogen. En vampyr, som var större än de andra, sprang snabbare än de andra och skulle inom några sekunder vara tillräckligt nära för att attackera. Johan tog ett steg bakåt i ren chock och kände under fötterna att han stod på kanten. Vampyren var en meter framför honom och han hade ingenstans att ta vägen. Vampyren gjorde ett utfall och Johan föll.
Axeln värkte när Johan vaknade på golvet. Han förde axeln i en cirkulär rörelse för att skaka av sig smärtan och för att se så att allt fungerade som det skulle. Johan gick till telefonen och slog 777-777 777. Han väntade en stund och lade på, eftersom ingen svarade. Han insåg när han stod och tittade på telefonen att han hade blivit tokig. Trots detta så ville han inte gå och lägga sig. Klockan var halv sex och solen skulle inte vara uppe för än om några timmar. Han tog en bok på måfå ur bokhyllan och satte sig i sin bruna skinnfåtölj. Kanske var inte Prousts ”På spaning efter en tid som flytt” det bästa valet för den som vill hålla sig vaken, för efter en kvart så somnade Johan igen.
När han vaknade i drömmen, så stod han på ett moln. Den gamle mannen materialiserades ur tomma intet framför honom. I handen hade han en burk med texten ”Somnicust” skrivet med stora bokstäver på den. Mannen rullade mustaschen mellan fingrarna och tittade på Johan med ett spjuveraktigt leende.
– Är du Johan Andersson? Frågade mannen.
– Ja det är jag, sade Johan tveksamt.
– Bra, sade mannen. Då har jag en burk med Somnicust till dig här och så får du skriva på kvittot här. Johan skrev sitt namn på en liten lapp och mottog en burk somnicust.
– Hur fungerar det?, Frågade Johan.
– Drick upp innehållet och så är dina problem borta.
– Bara sådär?
– Javisst, sade mannen.
– Vad kostade det här? Frågade Johan misstänksamt.
– Du har betalat med din tro, sade mannen och försvann.
Har jag betalat med min tro, tänkte Johan och funderade på vad det kunde betyda. Plötsligt så förändrades omgivningen och Johan stod mitt ute i en stor öken. Ett par saker skilde sig dock åt från en riktig öken. Sanden var svart och det snöade. Mellan molnen på himmelen kunde han se en fullmåne och det var därifrån ljuset kom, insåg han. Runt omkring honom började sanden röra på sig. Små virvlar började formas där sanden rörde på sig och han tyckte sig kunna se runda grå bollar stiga upp ur marken. Nästan direkt insåg han att det inte var bollar utan huvuden och han insåg också att dessa huvuden tillhörde vampyrerna som han hade försökt springa ifrån i sina drömmar under natten. Nu kunde han se de hemska ansikten och de svarta ögonen som håll honom under noggrann uppsikt. Johan snurrade runt och det fanns vampyrer överallt, det fanns ingenstans han kunde springa.
Axlarna på vampyrerna var nu synliga och de försökte att få loss armarna, men ingen hade hittills lyckats bryta sig fri. Johan kände paniken stiga, men han försökte tänka ändå, utan att lyckas. En vampyr hade fått upp en arm från sanden och hade börjat krafsa för att få loss den andra. Johan snurrade runt för att hitta en väg ut, men det fanns vampyrer på alla håll och kanter. Kroppen sade åt honom att springa, men hjärna sade åt honom att stå still. Därför satte han sig rakt ner på sanden. Framför honom låg burken med Somnicust. Han lyfte upp burken öppnade den och tänkte att det inte kunde bli värre, sedan svalde han innehållet i ett svep. Det smakade sött, men hade en lite besk eftersmak. Ingenting hände och Johan kände sig löjlig. En vampyr fem meter från Johan hade kommit loss och gick nu sakta mot honom. Paniken, som hade försvunnit när Johan insåg att hade en burk Somnicust, kom nu tillbaka. Han ställde sig upp igen och tittade förtvivlat omkring sig. Ytterligare en vampyr gjorde sig fri och började gå mot Johan.
Johans hjärna gick på högvarv. Hur fungerar somnicust? Fungerar somnicust? Vad är Somnicust? Var några frågor som han ställde sig när han såg den lilla burken som han hade släppt efter han hade druckit den. Han lyfte upp den och läste det finstilta.
Det stod:

Somnicust, drömmarnas favorit, släpper loss fantasin!
Låter användaren styra och ställa, allt efter egen förmåga.

Johan förstod då vad han skulle göra. Han föreställde att han höll en yxa i handen och han höll en yxa i handen. Vampyren, som var närmast, såg svärdet och anföll direkt. Den tog ett språng mot Johan, men han var beredd och tog ett steg bakåt. När vampyren landade, svingade Johan yxan i en vid båge och högg huvudet av vampyren. Den andra vampyren sprang mot Johan i hög fart. Johan tänkte på ett armborst och sköt vampyren i hjärtat. Vampyren föll ihop död.
Johan svepte med blicken runt öknen och såg att flera hundra vampyrer var på väg att ta sig ur sanden. Han visste att han inte skulle klara av att döda alla med armborst och yxa. Han funderade snabbt och sade.
– Jag vill ha solsken! Molnen försvann snabbt, månen försvann och solen gick upp. Effekten var makalös. Överallt hörde han små puffar. Det var vampyrerna som gick upp i rök.
Johan blundade och fantiserade. När han öppnade ögonen låg han under ett parasoll på en sandstrand, med den vitaste sanden. Han smakade lite på en färgglad drink och slappnade av. Vågornas rytmiska skvalpande vaggade hans sinne tills det upphörde att finnas i drömmarnas land.

Johan vaknade och kände sig utvilad. Konstig dröm, tänkte han. Klockan på väggen visade halv nio. Han var sen till arbetet. Upp skuttade Johan, drog på sig kläder och skyndade till jobbet.

Skriven av: Ben Dahl