Publicerat 16.10.2004
Kategori: Novell
Blicken
En blick säger mer än tusen ord. Det var ju inte rätt mening, men det var den meningen Anna fokuserade på. Hon tittade på sitt papper hon fått av han, den där David.
'En Blick Säger Mer Än Tusen Ord'
Sen hade David tittat på henne. Men inte bara tittat, tittat ännu djupare. Anna undrade om han hade sett under hennes yta. Han var lite av en poet, väldigt djup. Anna var inte alls djup, men när hon såg David kännde hon sig djup. Kanske för att han hade något som de andra inte hade?
Kanske för att hon älskade honom?
Anna och David sitter på en stor sten. Den är kall och hal, så de måste hålla balansen. David håller hennes hand hårt. De har inte sagt ett ord på hela natten, de har bara suttit där och tittat på varandra.
Många tjejer drömmer om att få höra de tre magiska orden, men det gjorde inte Anna. Längre. För ord var ju bara ord, man kan säga dem utan att mena det.
Det var inte samma sak med blickar. Man tittade in i varandras själar och fann alla svaren. Precis som Anna och David gjorde.
Och i just det ögonblicket reste sig Anna, för hon såg en annan flicka i Davids ögon. En som var vackrare, snällare, djupare.
David vet att hon vet så han tittar ner. Anna går iväg. Hon är sårad och arg men änndå glad. För David hade lärt henne en sak.
Ord spelar ingen roll, men blickar gör det. Man behöver inte prata så mycket, bara ha kontakt.
