Blondie

Jag vaknar av att klockradion spelar, klockan är 6.30 och ännu en dag har börjat. Trots att sängen är mjuk och skön kämpar jag mig upp, jag känner att jag borde ha sovit mer än de knappa 5 timmar jag gjort, visst brukar de rekommendera 8? Jag sträcker på mig samtidigt som jag går genom min stökiga lägenhet, I köket hittar jag ett cigarettpaket. Jag startar kaffebryggaren samtidigt som jag tänder en cigarett. Jag fimpar cigaretten i ett glas med cola och noterar att någon annan också gjort det, kanske Lina eller kanske jag själv?

Det varma vattnet sköljer över min solbrända kropp och jag känner hur musklerna börjar slappna av. Den djupa brännan har jag året om tack vare solariet på gymmet. Invirad i en handduk och med håret i turban går jag in i köket igen och häller upp en kopp kaffe. Samtidigt som jag dricker det varma kaffet blossar jag på en cigarett. Tillbaka till badrummet för att borsta ut tovorna ur mitt blonderade hår. När jag blåst det torrt låter jag handduken fall och betraktar min kropp samtidigt som jag borstar tänderna. Jag är inte ful. Jag ser faktiskt rätt bra ut med den vältränade bruna kroppen och de stora brösten. De stora brösten har jag köpt själv, med pengar som jag tjänat ihop själv, det är jag stolt över. I sovrummet betraktar jag kritiskt innehållet i den överfulla garderoben, innan jag väljer dagens out-fit, svarta string och svart push-up BH, en kort svart kjol och en rosa top. Jag tänder ännu en cigarett och dricker upp det sista av mitt kaffe.

I badrummet sminkar jag mig, foundation, blush och puder. Jag betraktar min spegelbild en stund konstaterar att det ser riktigt bra ut. Jag avslutar med att rama in mina blåa ögon med tjocka mascaralager och måla på lite rosa läppglans på mina läppar, som jag fyllde förra veckan.
Telefonen ringer, det är Rebecka, hon vill träffas på lunchen. En blick på klockan säger mig att jag måste skynda mig om jag inte ska missa bussen. Jag kollar igenom handväskan så att allt jag behöver finns där, smink, mobilen, nycklarna, pengar och busskortet och så slänger jag ner det nästan tomma cigarettpaketet. Jag kastar en sista blick i spegeln och konstaterar att jag ser ut som idealet är idag, välltränad kropp och stora bröst med kläder som knappt döljer kroppen. Det blonderade håret har jag inte haft tid att göra något med så det hänger bara fritt ner på axlarna. Jag ser bra ut. Jag rycker åt mig en kavaj och skyndar mig mot bussen, när jag kommit ut genom porten tänder jag den sista cigaretten i paketet. ”Jag måste sluta röka, det har blivit alldeles för dyrt på sista tiden”, tänker jag samtidigt som jag vet att jag inte kommer att göra det.
Förmiddagen passerar långsamt utan att mycket egentligen händer det är bara ”same old same old” på jobbet. Det mest intressanta på hela förmiddagen är egentligen lunchen med Rebecka, hon har precis kommit hem från Paris där hon har jobbat den senaste månaden. Självklart har hon inte bara jobbat när hon spenderat en månad i modets huvudstad, hon har shoppat också, massor med fina kläder. Jag måste nog planera in en weekend där i en nära framtid för att uppdatera min garderob lite till sommaren. Paris är så fint på senvåren och på försommaren, å andra sidan är Paris alltid en underbar stad, med sin storstadspuls, exklusiva butiker, fantastiska restauranger och ett vilt nattliv.

På eftermiddagen ringer Anna, hon har provat en ny diet som hon bara måste berätta om, vi pratar i någon timme innan blickarna från min chef inte går att ignorera längre. Jag spenderar resten av eftermiddagen med att surfa på nätet tills klockan blir fem och jag äntligen kan åka hem. Det är fult på tunnelbanan så jag får trängas med alla andra en gubbe i femtio årsåldern har sin ena hand på min rumpa, ”jävla äckel-gubbe” tänker jag och går av på min station. Det är skönt att komma ifrån alla stirrande och fördömande blickar, en del måste vara väldigt dumma i huvudet som tror att jag inte kommer att förstå att det är mig de tittar på och viskar om, de är ju inte särskilt diskreta av sig precis. Men det är inte mycket jag kan göra åt att de tittar vi lever i ett fritt land, vill de titta så får de men kanske borde de vara lite mer diskreta och inte bara döma mig efter mina kläder. Har de aldrig hört att man inte ska döma en bok efter omslaget, never judge a book by it’s cover liksom? Fast det stör mig inte så mycket när de bara tittar det är värre när de flyttar på sig eller när de inte ens viskar utan skriker ut vad de tycker om mig, tur att jag har lärt mig att ignorera dem annars skulle mina dagar vara ett riktigt helvete. Man kan inte vara omtyckt av alla så varför ens försöka då? Jag kommer nog aldrig att passa in i en stereotyp bild hur en ung tjej mitt i karriären ska vara, men jag bryr mig inte, jag är jag, och skulle jag vara någon annan så vore det inte jag.

När jag kommer hem ser jag att den röda lampan på telefonsvararen blinkar frenetiskt. Jag lyssnar på meddelandena samtidigt som jag bläddrar igenom dagens post, det är mest räkningar och lite reklam. Jag noterar att Rita varit här och städat inte ett spår ifrån gårdagens fest syns. Det första meddelandet är från Jossan, hon och Patric ska ha fest ikväll helt spontant och jag är välkommen om jag vill komma. Det andra är från min mamma hon undrar om jag skulle kunna ta ledigt en weekend och följa med henne till Paris för lite shopping. Jag ler och tänker att det är fantastiskt hur lika vi tänker ibland, jag och min mamma. Det sista meddelandet är från Henrik han tror inte att han hinner med sista planet hem från London men han ska försöka. Jag blir varm i hela kroppen när jag hör hans röst och känner jag stinget av saknad i hjärtat. Han lovar att han ska vara ledig hela helgen och då kan vi kanske hitta på något bara vi två, eller bara stanna hemma och mysa? Det är upp till mig att bestämma. Jag lyfter luren och ringer efter en pizza, jag orkar inte vara hälsosam och ta ett nyttigt alternativ idag. När jag äter pizzan, direkt ur kartongen kan jag nästan se min mamma rysa vi åsynen av att jag inte åt på en talrik och med ordentligt bordsskick, efteråt tappar jag upp ett bad. Det är så skönt att ligga där i det väldoftande skummet och bara njuta, jag känner hur mina muskler slappnar av och hur dagens stress lämnar mig. När jag ligger där låter jag tankarna vandra fritt efter en stund märker jag att vattnet blivit kallt och det mest av skummet har försvunnit, jag ler när jag tänker på hur Henrik brukar skratta åt mig när jag drömmer mig bort och inte märker vad som händer runt omkring mig.

Invirad i min stora vita fluffiga morgonrock sätter jag mig framför datorn, jag läser igenom det jag skrivit och ändrar lite här och där innan jag låter fantasin ta över och fingrarna dansa över tangenterna. Jag känner att jag dras med i den sista nervkittlande jakten på mördaren, de vet vem hon är men inte vart hon är. När jag skriver blir jag alldeles uppslukad av det, jag gillar det, att sitta och skriva och se handlingen och karaktärerna växa fram framför mig. Jag väcks ur min trance av att dörrklockan ringer, jag tittar på klockan och den är nästan halv tolv, jag har skrivit i fyra timmar. Det ringer på dörren igen, jag hinner undra vem som skulle komma och störa mig så här på en torsdag kväll, mina kompisar vet att jag håller på att avsluta min bok så det vet bättre än att försöka tvinga med mig ut, följer jag med så följer jag med annars sitter jag hemma och skriver. När jag öppnar dörren blir jag inte lite förvånad, där står Henrik med resväskan i ena handen och en chokladask i andra.
– Hej! säger han och ler, får jag komma in?
– Nä, säger jag och ler samtidigt som jag backar så att han ska kunna komma in i min lägenhet. När han ställt ifrån sig väskan omfamnar vi varandra och han kysser mig djupt och länge.
– Jag trodde du inte skulle hinna med sista planet hem, säger jag samtidigt som jag drar av honom kavajen.
– Det trodde inte jag heller men en av chefernas fru fick värkar så mötet slutade tidigare, svarar han. Höll du på att skriva?
–Mmm… men jag är klar nu tror jag, klar för idag inte med boken, svarar jag och ler åt hans hoppfulla min. När jag håller på att avsluta en bok så blir jag alltid lite inåtvänd, jag tackar inte bara nej till mina kompisars fester jag kan också sitta framför datorn en hel helg och bara skriva.
–Vilken tur för mig, säger han och ler sitt egna charmig leende. Jag köpte choklad till dig lägger han till.
– Hade du tänkt muta mig med choklad att få stanna här i natt? frågar jag retsamt.
–Fungerar det? frågar han och kysser mig ömt.

Det är rätt fantastsikt egentligen hur bra Henrik får mig att må. Det spelar ingen roll om jag är stressad över jobbet eller om panikslagen över att jag inte kommer att hinna med allt eller om jag har skrivkramp, han får mig alltid att må bättre. Det bästa med honom måste nog ändå vara att han alltid har accepterat mig för den jag är, han har aldrig klagat på mina kläder som många av mina ex har gjort och han accepterar att när jag håller på med en bok blir jag totalt uppslukad av den och hinner inte alltid med alla i min omgivning. Jag kommer ihåg när vi träffades, han kom fram till mig på NK och frågade om jag hade några förslag på vad han kunde ge sin mamma i födelsedags present. Jag föll direkt för hans charmiga leende och de bruna lockarna. Jag tittar på Henrik han sover lugnt i min säng, jag ska krypa ner bredvid honom om en stund, jag måste bara skriva färdigt. Jag är nästan klar nu bara dedikationen kvar, min agent vill att den också ska vara med när jag lämnar in min bok, även om det kommer krävas minst en redigerings omgång innan den är färdig att tryckas. Jag ler och skriver sedan:
Till Henrik, en fantastisk älskare, inspiratör och underbar vän.

Skriven av: Linda