Blyertspennan

Pontus vässade blyertspennan med hjälp av pennvässaren som var fastskruvad i skrivbordet. Det hade varit en lång dag och han kände sig lite trött, men samtidigt var han förvånansvärt nöjd över dagens händelser. Det var sällan han kände sig såhär tillfreds en vanlig skoldag – och verkligen inte då klassrummet var fullt av tjattrande och fnissande ungdomar som inte klarar av att visa respekt för sina klasskamrater. Stökigt och irriterande. Men idag var det annorlunda.
Doften av ny-vässade pennor var något Pontus verkligen älskade, han kunde sitta hela dagarna och vässa sina – och andras – pennor, bara för doftens skull. Den träiga aromen kunde sitta kvar i timmar efteråt och kunde ge Pontus ro och sinnesfrid trots stöket omkring honom. Han skulle antagligen kunna spendera resten av sitt liv på en pennfabrik om det fanns möjlighet till det.

Duns.

En ung tjej hade slagit upp klassrumsdörren. Flåsandes och med en panikartad blick stirrade hon på sina klasskamrater som alla hade tystnat i och med den plötsliga händelsen.
- Vad har hänt? frågade en av pojkarna närmast dörren.
- Han… han…, mumlade den unga tjejen förskräckt.
- Han? Han vadå? undrade han vidare med rynkade ögonbryn.
- Han är död! utbrast hon med tårfyllda ögon. Magistern är död!
- Du skojar väl?
- Nej! Han är verkligen död! Han… han har blivit mördad!
Rummet fylldes nu av förvånade och förskräckta flämtningar. Flertalet av eleverna sprang ut ur klassrummet för att undersöka vad som hänt. Alla var förbluffade över den påstådda händelsen och kunde inte riktigt tro sina ögon då de väl fick se magistern livlös ute i en av de trånga hallarna närmast toaletterna. Där låg han i sitt eget blod. Färskt blod sipprade fortfarande ut genom de hål som prydde den gamle magisterns ansikte och överkropp.
Den enda som höll sig kvar i klassrummet var Pontus. Han satt lugnt och stilla kvar vid skrivbordet och fortsatte att vässa sin penna. Ett leende spred sig i hans ansikte. Nu kunde han äntligen få lite egen tid ett tag. Han lyfte upp pennan i luften och undersökte den noggrant.
- Du är fin du, sade han och stoppade sedan den blodstänkta pennan i byxfickan.

Författare:

Publicerat

Dela: