Bortgift

November 1508

En kall kåre drog genom Cecilias ryggrad. Hon visste vad som väntade, snart skulle hon vara en annan mans egendom. Hon borde vara glad när hennes familj hade ordnat ett sånt förmånligt parti. Hennes blivande man Johan Algotsson Ärla, slottsherre till den magnifika borgen Ärleholm sades vara en snäll och god man. Han var också trots att han var äldre än Cecilia fortfarande vacker. Men även de lugnade beskeden var Cecilia allt annat än lugn.

Nu stod hon här och lät sig göras i ordning för vigseln. – Å fröken Cecilia ni är så lyckligt lottad sa hennes kammarjungfru som hjälpte henne.
– Han är så ståtlig och vacker och Ärleholm är en fantastisk plats bubblade hon vidare.
– Du kanske skulle vilja ta min plats istället svarade Cecilia ironiskt. då skulle jag slippa det här och gå i kloster istället.
- Det skulle jag gärna göra och då skulle jag se fram emot natten. Han är ju änkling så han vet nog hur man ska tillfredställa en kvinna fnissade kammarjungfrun. Cecilia ryckte till det var det hon fasade över. Att vara en annan mans egendom. Utan andledning började hon gråta.
Kammarjungfrun försökte trösta henne.
–Gråt inte fröken Cecilia snart blir ni en kvinna och får uppleva de mest fantastiska saker som flickor i klostren bara kan drömma om.
Cecilia slutade gråta.
-Är hon klar hördes en mansröst utanför dörren. Kammarjungfrun sprang fram det är er make som har kommit för att hämta er sa hon förstjust.
Det knöt sig i magen när Johan kom in i rummet. Han var lång och ståtlig. Iklädd i en dräkt av guld. Om några timmar blir jag hans egendom tänkte hon. Johan tog hennes hand och ledde ner henne till den stora salen där vigseln skulle hållas.

Vigseln föreflöt som i en dimma. Hon kunde höra kvinnorna grät för den unga bruden som snart skulle bli kvinna och med tiden även bli mor. Hon försökte att ignorera dem och fokusera sig på vad prästen pratade om. Efter en lång ceremoni där både Johan och Cecilia gav sina bröllopslöften på latin var det äntligen dags för bröllopsfesten.
Det var en imponerande bankett som hölls. Ett långbord där läckerheter som stekt svan och grillade vildsvin dukades upp. Till detta serverades det rehnskt vin.
Cecilia åt mycket lite av maten. Hon tänkte på vad som komma skulle och hon tänkte på vad kammarjungfrun hade sagt pm bröllopsnatten.

Efter mycket dans och festande kom stunden Cecilia fasade över. Bröllopsnatten. Hon lade sig i sängen och väntade på Johan. Utanför rummet samlades bröllopsgästerna. Man väntade spänt att äktenskapet skulle fullbordas. Som siste man kom brudgummen och stängde dörren. Han hoppade upp i sängen och Cecilia vände sig automatiskt ifrån honom. Han tog tag i henne och drog henne till sig och började smeka henne. Ofrivilligt slappnade hon av. Han utforskade varje tum av hennes kropp med sina händer och med munnen.
Tillslut kunde han inte hålla sig längre utan ”fullbordade äktenskapet”. Cecilia hade inte behövt oroa sig det var så underbart som kammarjungfrun föreskrev.

När allt var klart kände hon sig annorlunda. Hon var inte längre en orörd flicka utan en gift kvinna. Hon tänkte på de flickor som tvingades gå i kloster. Hon var verkligen lyckligt lottad.




Författare:

Publicerat

Dela: