Bortgjortd

Nadia slår på taklampan i vardagsrummet. Hela rummet lyser upp, nästan för mycket. Hon hade inte damsugit på flera dagar och damråttorna syntes i varje hörn. Hon struntade i det, hon orkade inte bry sig.
Med en tung suck slog hon sig ner i den tresittsiga blå skinnsiffan och slog på tvn, hon måste glömma. Hon kunde inte. Varför skulle hon glömma?
Hon bläddrade igenom alla kanaler, bingolotto, en gammal film, veterinärer som opererar en katt, britney spears weekend på mtve, opera och aktuellt. Inget som intresserade henne.
Telefonen ringde. Hon tvekade, men tvingade sig upp ur soffan och hämtade den svarta trådlösa telefonen. Hon svarade med hon gick tillbaka till soffan.
- Nadia.
- Hej gumman.
Det var Jenna. Hennes bästa vän. Ställde upp i vått och tort, oroade sig alltid, hon var som en mamma hon aldrig haft. Var nästan lite överbeskyddande.
- Hej…
- Sitt inte hemma och deppa. Vi går ut. Har du pratat med Erik?
- Ja.
- Kom ni fram till något?
Nadia svarade inte. Det hade bara blivit värre när hon hade försökt få ur honom sanningen. Han nekade att det inte hände något, men hon trodde inte honom.
- Ska vi hyra en film då?
Inget svar.
- Gråter du Nadia? Jag försöker ju bara hjälpa dig! Kan vi inte hitta på något?
- Nej jag gråter inte.
Hon gav med sig. Det bästa vore kanske ändå att gå ut, bli onödigt full, dansa natten lång och sedan vingla hem, kanske ringa en gång till Erik och skälla ännu mer på honom medan hon var riktigt på fyllan.
- Okey. Hon fick fram ett litet leende och kände att lusten att gå ut på krogen började komma lite smått.
Dom lade på efter att ha bestämt träff vid minuten.
Medan hon lade sig ner i ett varmt bad tillsammans med ett glas vin lät hon tankarna snurra runt i hennes huvud tillsammans med vinet.
Hon och Erik hade inte vart tillsammans länge, bara några veckor och precis när allt börjat flyta på i dreas förhållande och började bli mer seriöst hade Erik gått ut en kväll. Han ringde henne dagen efter och ville prata med henne. Han kom upp till henne och såg väldigt allvarlig ut. Nadia gillade det inte.
Hon hade satt på kaffe och dom slog sig ner i hennes lilla kök. Erik hade smuttat på kaffet och visste inte vart han skulle börja. Så Nadia hade fått startat samtalet.
- Så vad var det du ville prata med mig om älskling?
- Öh…jag vet inte vart jag ska börja riktigt.
- Jag märker det.
Erik kliade sig i huvudet flera gånger och smuttade och smuttade på kaffet.
- Du måste tro på mig nu Nadia.
Nadia gillade inte när han sa så. Hennes hjärta började slå snabbare och hon blev misstänksam.
- Tro på vad?
- Jag sov inte hemma inatt. Jag vart väldigt full igår och imorse när jag vaknade så var jag inte hemma.
- Vart vill du komma?!
- Jag vet inte vart jag var. När jag satte mig upp i sängen så låg jag bredvid en tjej som jag aldrig sett förut. Men Nadia jag lovar, jag hade…
Nadia blev rasande och reste sig upp och bad honom gå där ifrån och vände honom ryggen till.
- Gå Erik.
- Men Nadia, jag kan väl få en chans att berätta? Jag säger ju att inget hände. Jag hade ju kläderna på mig när jag vaknade.
- Hur ska du kunna veta att inget hände, när du inte ens minns hur du kom dit? Kan du förklara det för mig?
Dom hade länge tjafsat fram och tillbaka. Allt slutade med att Nadia klappat till honom på kinden och hotat att ringa polisen om han inte gick sin väg. Hon behövde tid att tänka. Hon litade inte alls på killar efter att hennes fördetta vart otrogen och gjort tjejen med barn. Det här var det sista hon ville vara med om. Inte en gång till…
Hon vart tårögd när hon låg där i badkaret och tänkte tillbaka på allt som hänt henne den senaste tiden. När hon precis kommit över Jonas så kanske samma sak hade hänt med Erik.
Allt det här hände för en vecka sedan. Det hade varit på väg att bli bra flera gånger, men Nadia stod inte ut med tanken på att Erik kanske hade varit med en annan, hon kunde inte se honom i ögonen, hon kunde inte se honom överhuvudtaget.

Jenna var sen som vanligt. Fint folk kommer alltid sent, skyllde hon ifrån sig och kramade om henne hårt. Sen rotade båda fram sina bankkort och tog ut några hundra. Nadia tittade bekymrat på kontouttraget.
- Jag fattar inte vart alla pengar tar vägen, stönade hon och kastade papperslappen i närmaste soptunna.
- Nej usch, dom bara fladdrar iväg. Men sånt är livet.
Jenna tog alltid så lätt på saker och ting, men Jenna hade det också mycket bättre ställt än Nadia. Jobbade man som inredningsarkitekt så borde man ha det bra ställt, tyckte Nadia. Själv slet hon som ett djur på den där hemska klädaffären. Hon gillade det inte alls. Stroppiga arbetskamrater, sur chef och alltid mycket folk som stod och rev och slet i kläderna. Hon ville ha något lugnare och bättre arbetskamrater. Kanske att hon skulle börja plugga. Treårigt gymnasium gav inte så mycket verkade det som. Jenna hade gått tre år på gymnasium, 2 år på högskola och sedan praktik, men Jenna hade vilja och tålarmod, Nadia hade inte så mycket av det.
- Så hur blir det mellan er två nu då? Är det tack och hej?
- Jag vet inte, måste vi prata om det nu?
- Förlåt, jag ville bara veta om ni kommit fram till något? Det gick ju så bra i början mellan er. Jag tordde att det skulle bli något.
- Jag med.
- Ibland så måste man verkligen lita på varandra också…
Nadia märkte vad hon försökte med.
- Du skyddar ju honom.
- Det gör jag inte. Men håll med mig. Han kanske talar sanning.
- Det vet väl jag också, men tänk om han inte gör det?!
Jenna bytte samtalsämne. Det var ingen idè. Nu skulle dom ha kul. Hon fick prata vett i henne på fyllan istället.
- Jag har lite nya ideer vad jag ska göra med köket, jag räknade och klottrade lite och kom fram till att vi kan göra samma sak i ditt kök…
Dom babblade vidare om inredningar och gick in på deras vanliga krog. Vakterna sken upp lika mycket varje gång och önskade dem en trevlig kväll.

Dom slog sig ner vid ett bord med en varsin öl. Det hade inte kommit så mycket folk än, skönt att kunna börja kvällen i lugn och ro. Nadia ville gärna få i sig några fler öl innan alla människor kom. När hon var nykter gillade hon varken fulla människor eller all rök. Jenna rökte, hon vägrade också att sluta fast alla skällde så mycket på henne. Hennes familj, hennes pojkvänner som hon hade ibland och Nadia. Men Nadia märkte också att Jenna försökte låta bli cigaretterna i hennes sällskap. Men det var ju inte för Nadjas skull hon skulle sluta, det var ju för hennes egen.
På en timme hade dom fått i sig tre öl var och det började bli trångt. Nadja och Jenna ställde sig upp för att dansa. Alla favorit låtar kom en efter en och Erik var borta från Nadjas huvud. Hon var botad för kvällen.
Efter att Nadia besökt toan och snubblade ut hamnade hon i en killes famn. Han tog emot henne och ställde henne på benen igen. Båda skrattade. Hade hon vart nykter hade hon kutat därifrån illröd i ansiktet, men hon stod kvar och rätade till jeansen och det lilla rosa linnet.
- Tack, tjöt hon i hans öra.
Han nickade och log. Leendet var bekant tyckte hon, men tänkte inte alls mer på det. Killen vinkade med henne bort mot baren och bjöd på ännu en öl.
- Tack igen, skrattade hon och dom skålade. Hon sneglade bak mot dansgolvet. Hon såg Jenna dansa med några andra tjejer.
- Det är lugnt. Vad heter du?
- Nadja.
Dom skakade hand.
- Jimmy.
- Bor du här?
- Ja, i huset mitt emot. Nära och bra. Han log igen. Du då?
- En kilometer ungefär. Bor du själv?
- Ja
Dom småpratade lite mer. Hon hade alrig sett honom förr, men han förklarade att han inte var hemma så ofta. Han jobbade utomlands ganska ofta. Han var 30 år. Mycket äldre än henne. Åtta år till och med. Men det störde henne inte. Han var snäll, såg yngre ut och var inte alls påflugen av sig. Verkligen charmig. Nörbruna ögon, kortklippt mörkbrunt hår och han såg väldigt vältränad ut. Hon kände sig liten bredvid honom. Hon och sina 1,57 centimeter.
Efter en lång pratstund och två öl skildes dom åt. Nadja ville dansa och Jimmy skulle leta reda på sina polare.
Jenna var nyfiken och full. Hon snubblade flera gånger och Nadja fick ta emot henne.
- Snygg! Skrek hon och dansade vidare.
Ja, verkligen tänkte Nadja för sig själv och dansade med, han hade verkligen charmat henne. Skulle hon? Nej…

Hon såg honom inte på flera timmar, men när det var dags att förbereda sig för hemfärd dök han upp igen och hon var glad att se honom.
- Ska jag göra dig sällskap?
- Inget tvång, log hon. Det är inte så långt.
- Om jag vill då? Jag kanske inte vill att det händer dig något.
- Ja…okey då.
Dom fick vänta länge utanför på att Jenna skulle ta sig ut. Vakterna fick hjälpa henne med jackan och att hitta väskan. Nadja och Jimmy skrattade åt henne.
- Kan någon ringa en taxi åt mig? Sluddrade hon och fumlade med den överdrivet lilla mobilen.
Jimmy tog mobilen av henne och beställde en taxi. Taxin kom fort och Nadia hjälpte henne in i den nya volvon.
Nadja kännde efter och var väldigt yr i huvudet, hon visste inte om hon skulle orka gå. Hon tittade länge på Jimmy. Hon ville inte slita sig rån honom.
- Vi kanske ska gå hem till dig istället?
- Som du vill, log han och lade armen om hennes axel när dom gick över vägen.

Hans lägenhet var inte så stor, men väldigt mysig. Hans resväska låg öppen på soffan. Kläderna låg i oordning i väskan och i hela vardagsummet. Gammal disk i högar i köket, blommorna höll på att vissna och mattan behövde dammsugas. Det påminde om Eriks lägenhet. Ingen ordning alls. Typiskt karlar, tänkte hon irriterat.
Jimmy öppnade barskåpet och frågade om hon ville ha något att dricka. Först tvekade hon, men när hon tänkte efter så höll hon på att nyktra till och det ville hon inte.
- Lite vin om du har?
- Massvis, skrattade han och fyllde ett stort vinglas och sträckte henne det.
Vin tog alltid bra på henne och hon blev alltid så fnittrig. Kunde behövas i det här läget tänkte hon och tog en extra stor klunk.
Själv tog han ett glas med whisky. Hon hade druckit whisky en gång och aldrig mer, men hon gillade doften.
Han knäppte på stereon, bara radio. Sedan gick han fram till henne och kysste henne på halsen. Det kom som en chock. Först ville hon bara springa därifrån, men när han fortsatte så beslöt hon sig för att stanna. Hon gillade det. Han slutade tvärt och såg henne i ögonen.
- Längre än så här går jag inte…..om du inte vill att jag fortsätter.
- Fortsätt.
Han ställde ifrån sig glaset på rumsbordet och drog med henne in i hans mörka sovrum. Hon ställde glaset på något som verkade vara en bokhylla innan dom ramlade ner i hans mjuka stora säng.

Dagen efter vaknade hon av att hennes mobil ringde. Hon slog upp ögonen och mindes på en gång gårdagen. Han skyndade sig ut i hallen och svarade i mobilen utan att se vem det var.
- Nadja.
- Hej.
Det var Erik som lät väldigt nere. Antagligen skulle han göra ännu ett försök att förklara sig.
- Hej.
- Vart är du? Jag har ringt hem till dig flera gånger, men du svarar ju inte. Vet du hur dåligt jag mår? Jag skulle vilja visa dig en sak.
- Kan vi höras av sen istället?
- Nej, vart är du? Kan vi träffas nu?
- Vart?
- Kom hem till mig.
Nadja tänkte efter. Det var inte långt. Han bodde alldeles i närheten. Men vad skulle hon säga till honom? Skulle hon berätta? Han skulle tro att hon bara gett igen på honom. Hade hon det? Det var inte tänkt så från början i alla fall. Vad var det han skulle visa?
- Jag kommer snart.
Hon lade på. Hennes hjärta slog så hårt att det gjorde ont, hennes huvud också. Hon gick tillbaka in i sovrummet för att hämta sina kläder. Hon fick syn på hyllan där hon ställt ifrån sig vinglaset. Bakom döljde sig några foton.
Hon fick fram och flyttade på glaset. Det kändes som om hon dog. Allt svartnade. Hon tittade igen, tog upp fotot i handen, tittade ännu en gång. Hon ville inte se mer.
- God morgon. Vad du ser blek ut. Var jag så dålig?
Jimmy satte sig upp i sängen och tittade förundrat på henne.
- Vad heter du i efternamn?
- Pettersson. Hur så?
Det var alltså sant. Jimmy och Erik var bröder. Jimmy var storebror till Erik.
Hon ville bara gråta, skrika, slå något. Men inte ens det kunde hon göra. Hon fick inte fram ett ljud.
- Nu blir jag orolig, sa Jimmy och flyttade sig till andra sidan av sängen för att komme närmare Nadja.
Han smekte henne på låret och bad henne sitta ner bredvid honom i sängen.
- Berätta.
- Vi har gjort bort oss, snyftade hon. Men allt är mitt fel. Mitt fel. Han kommer slå ihjäl mig.
- Har du pojkvän?
- Hade. Han är inte vem som helst.
- Jasså?
Nadja reste sig upp och hämtade fotot, satte sig ner bredvid Jimmy igen och pekade på Erik.
- Säg inte att det här är din bror!
- Jo…Erik…
- Nej!
Jimmy började förstå. När han tänkte efter så hade Erik berättat i telefonen för några veckor sedan att han träffat en underbar tjej som hetter Nadja. Jimmy hade varit glad för sin brors skull och nu hade han lgat med sin brors flickvän. Men varför hade hon gjort det?
Han tittade på Nadja. Hon hade börjat klä på sig. Hon grät. Vad skulle hända nu? Skulle hon berätta för Erik? Hon fick inte. Han skulle hata Jimmy och familjen då? Hela familjen skulle undra vad det var frågan om. Inga fler middagar eller resor tillsammans.
- Vi måste prata om det här Nadja, bad Jimmy och drog på sig en t-shirt.
- Jag måste gå.
- Men vad ska du säga till Erik? Varför följde du med mig hem? Berätta.
Nadja gick ut i vardagsrummet och sjönk ner i soffan. Tårarna rann, sminket följde med. Hon såg hemsk ut.
Jimmy satte sig bredvid henne i soffan och tog hennes hand. Han var inte arg på henne, det kändes skönt.
Efter att ha samlat sig kunde hon berätta vad som hänt mellan henne och Erik, men hon kunde inte förklara varför hon följt med Jimmy hem. Hon var full och han hade charmat henne. Hon var arg och förvirrad. Innerst inne ville hon nog hämnas på Erik, men hon ville inte erkänna det för sig själv.
- Han kommer slå ihjäl mig. Jag har ingen bror längre.
- Jag måste berätta Jimmy.
- Får jag följa med?
Nadja tänkte efter. Kanske det var lika bra. Men vad var det han ville visa henne?

Nadja och Jimmy klädde på sig. Nadja tog bort sminket på toa med tvål och vatten. Det kliade hemskt i ansiktet, men hon kunde inte göra något åt det. Sedan tog dom Jimmys nya bmw hem till Erik under tystnad.
När dom plingade på utanför Eriks lägenhet mådde Nadja så illa att hon sprang raka vägen in på toa när han öppnade. Hon visste inte om det var för bakfyllan hon spydde, eller om det var för att hon var så nervös.
När hon kom ut från toan satt Jimmy, Erik och en till tjej i köket. Hon fattade ingenting. Hon skämdes för toabesöket.
- Vad är det frågan om? Undrade Erik och kliade sig i huvudet. Det gjorde han alltid när det stod stilla i hans huvud.
- Vi måste prata, sa Nadja och lutade sig på diskbänken. Det så trångt ut vi köksbordet.
- Gärna. Hur kommer det sig att ni två har träffats?
Ingen svarade.
Nadja såg på alla tre runt det runda bordet. Erik hade gråtit, hans ögon var alldeles svullna. Tjejen – vem hon nu var, såg väldigt stroppig ut. Blekt hår, som var i behov av en klippning. Stora tjocka läppar fullkletade med läppstift. Hennes hud i ansiktet var söndersolat, antagligen i solarium. Långa ögonfransar och små ögonbryn. Hon såg ut som någon typ av strippa eller nåt. Kanske porrstjärna till och med.
Jimmy sökte efter ord. Hans hår var i en enda röra, precis som hennes. Han ville gråta, be på sina bara knän framför sin bror och be om förlåtelse.
- Vem är hon? Sa Nadja och nickade mot tjejen.
- Sanna. Det var henne jag vaknade hos.
Erik svalde en gång. Nadja också. Skulle hon tro på att det inte hände något med den tjejen? Aldrig. Hon var ju ett bombnedslag, vilken kille skulle tacka nej till henne?
- Jag har letat reda på henne för att jag ville veta om det hände något mellan oss. Jag har letat ihjäl mig. Hon var aldrig hemma, men igår hittade jag henne på en restaurang. Nu är hon här för att intyga att det inte hände något.
- Erik och jag träffades på krogen. Jag föll för honom och klängde efter honom hela kvällen. Han följde med mig hem, men slocknade redan i hallen. Jag har aldrig träffat på fullare karl. Jag släpade honom till sängen, så det hände knappast något.
Men han tänkte sätta på henne om han inte vart så jävla full, tänkte Nadja ilsket. Hon var så full av svartsjuka. För en stund glömde hon vad hon själv hade gjort. Sanna lämnade lägenheten utan ett ljud. Erik tackade henne och såg först på Jimmy, sedan på henne.
- Tror du på mig nu?
Nadja tog ett glas vatten och drack några klunkar. Hon ville ut. Luft. Hon kände sig instängd. Kändes som om hon satt i en bur som inte var mycket större än henne själv. Hon kände sig stum. Varför kunde hon inte bara få vakna? Snälla säg att det var en dröm.
Tankarna började vandra åt ett annat håll. Skulle hon verkligen berätta? Erik skulle aldrig förlåta Jimmy. Han skulle aldrig förlåta henne heller, men det var inte det viktiga. Syskon är viktiga. Hon hade själv en äldre syster som hon såg upp till. Hon ville varken svika henne eller bli sviken.
- Jag måste få smälta det här Erik. Jag är alldeles förvirrad.
- Hur kunde ni träffas förresten? Undrade Erik och såg ganska sur ut.
Jag måste säga något snabbt innanJimmy försäger sig, tänkte Nadja. Fort, fort fort.
- Jag stötte på honom nu i trappuppgången!
Jimmy reagerade direkt och såg frågande på Nadja. Hon gav honom en ilsen blick som sa att han skulle vara tyst och spela med.
- Vart var du imorse då? Jag ringde flera gånger.
- Jag somnade hos Jenna efter krogen.
Erik reste sig upp och satte på kaffe. Han dukade fram tre koppar, mjölk, socker och en burk med kakor. Erik älskade kakor, det visste hon. Han åt henne ur huset på alla godsaker. Hon log lite när hon tänkte på allt mysigt hos honom. Hon log för första gången på länge när hon tänkte på honom. Men nu visste hon ju. Han gjorde ju inget. Nu fick hon hata sig själv istället. Men ibland så var det kanske bäst att inget veta? Det man inte vet, mår man inte dåligt av. Kunde man resonera så? Kanske.

Efter en kort fikapaus, reste sig Nadja upp och satte väskan på axeln. Hon ville hem och frächa till sig och tänka. Hon ville prata med Jimmy.
- Jag ska gå hem nu.
- Kan jag komma över sen?
Erik såg på henne med ögon som passat bättre på en hundvalp. Nadja nickade. Hon såg på Jimmy.
- Jag ska röra mig jag också. Får jag köra dig hem?
Han tittade på Nadja. Perfekt tänkte hon.
Nadja slog sig ner i framsätet. Det mörka skinnet var varmt efter att solen legat på. Jimmy satte sig bredvid och suckade. Han lät bli att starat bilen.
- Nu fattar jag ingenting.
- Jag ville inte förstöra mellan er. Han skulle hata dig. Otrohet går inte att förlåta. Du vill väl inte mista din bror redan? Ni kommer aldrig mer kunna göra något tillsammans. Allt på grund av mig. Varför inte bara försöka glömma?
Jimmy starade bilen och körde lugnt iväg. Han satte på radion. Han tänkte och tänkte.
- Du kanske har rätt. Men det kommer bli svårt att leva med.
- Jag vet. Ta höger i korsningen.
Jimmy stannade vid rött och blinkade höger.
- Det man inte vet, mår man inte dåligt av, log Jimmy.
- Precis vad jag tänkte, sa Nadja och kännde att det skulle bli skönt att ordna upp allt med Erik. Hon hade saknat honom.

Skriven av: Linda Elfving