Brun pojk rygg (del 1)

Sol, sol strålande sol.
Inget regn, sommaren hade börjat.
Lisa vände på sig igen, gav till en suck. Beredd att ge upp vilken sekund som helst.
Hur kunde tjejer ligga i flera timmar för att få färg? Lisa ställde sig upp, grymtade ilsket och tog med sig filten in.
Hon förstod inte hur dem orkade, fem minuter, sedan började det i alla fall krypa i hennes kropp. Hon gick med ilskna steg in i sommarstugan och smällde igen dörren. Hon kunde se sin mamma framför sig.
Skrikandes: SLUTA SLÄNG I DÖRREN HAR JAG SAGT!!!
Som tur var hade familjen Larsson åkt på solsemester till grekland. Det var bara Lisa och katten Rasmus som bestämde sig att trotsa den svenska sommaren och åka till familjens sommarstuga i Dalarna istället. Det var skönt, hon kunde slänga bort sin ilska mycket fortare nu när hon var ensam. Hon hade ingen mer att irritera sig på. Hon slängde filten på golvet och såg hur grässtråna spred sig fort över golvet. Hon suckade,
Hon skulle, hon skulle städa. Bara inte nu.

Hon öppnade fort det lilla minimala kylskåpet och suckade åter igen. Där inne stod en tom juice flaska, en möglig ost och kattmat. Hon saknade sin mikro, hon var handikappad utan den! Vad hade hon här, en ved spis?
Hon stängde igen kylskåpsdörren och kände hur magen började kurra efter mat.
”Ja, klaga du! Om du vill ha något måste du snacka med hjärnan där uppe, han kanske vet hur man ska laga mat…” hon suckade och tittade på diskbänken där tomma nudel burkar stod.
”… För jag vet då i alla fall inte.”

Nyckeln gömde hon under bänken på bron. Ett vanligt ställe att gömma den på, men hon orkade inte ha onödiga vikter i sin jacka. Hon tog ilsket fram den gamla herrcykeln och som hon satte sig surt på. Hon cyklade ut till grusvägen. Där satt den svartfläckiga katten Rasmus och tittade nyfiket på henne. Undrade varför man skulle ha så bråttom?
Livet är väl härligt som det är.
”Ja, vi andra KAN inte bara gå ut och fånga en råtta!” sa hon ilsket till katten som slickade obekymrat sin tas.

Vid affären fanns ett litet fik. Där satt alla pensionärer och drack kaffe och pratade om vädret. Lisa ställde cykeln intill vägen och klafsade in i affären med sina gummistövlar. Hon tittade sig omkring.
”Kom igen nu hjärna, samarbeta!” Tänkte hon ilsket och gick över till mejeri disken. Hon slängde i en mjölkliter i korgen och sedan tog det stopp. Hon kollade bort mot nudlarna. Hon skakade irriterat på huvudet. Hon kunde inte bara leva på nudlar! Hon slängde ner en falukorv och tänkte på makaronerna i skafferiet som måste användas innan datumet går ut. Något mer kom hon inte på. Hon tog några äpplen, betalade och gick ut ur affären. Ute på gatan lekte några småbarn. Det var något med småbarn som gjorde henne glad. Hon log och tog upp ett äpple i fickan och satte tänderna i. Kanske man inte behövde vara så sur ändå. Hon tog den gamla cykeln och åkte iväg. Solen brände i hennes hår och smekte varmt hennes kinder. Hon tog på sig sina stora sextiotals solglasögon och tog en tugga på äpplet. Började nynna på en Oasis låt och rullade sin väg hem till stugan.

Hon rapade och putade ner katten som hoppat upp på ute bordet.
Hon tog upp Rasmus i sitt knä och pussade honom. Rasmus började spinna och smeka sig mot Lisas kläder. Plötsligt slängde hon iväg katten som landade fint och satte sig ner för att kolla på henne.
”Kolla alla katthår!” Skrek hon och reste sig upp. Efter hon plockat av bordet och ställt disken på ”väntelistan” gick hon ner till vassen och skjutsade ut den lilla trä ekan och hoppade fort i. Hon började ro bort från stugan där Rasmus satt och väntade. När man väl rott ut en bit såg man badstranden bakom näset. Ekan styrde åt det hållet och Lisa visslade nöjt. Väl framme vid stranden fanns massor av barn familjer. Ekan drog hon upp en bit bort från bryggan. Uppe vid gräset låg en stor filt och på den låg en solbränd flicka i bikini och tog åt sig av solen. Lisa gick dit och slängde sig ner bredvid henne. Flickan öppnade ett öga för att kolla vem det var.
”Hej Lisa, Hur fan kan du gå med jacka på dig?” Sa flickan och blundade igen.
”Jag har i alla fall kjol!” Sa Lisa positivt och log mot de små barnen vid vattnet. Flickan suckade och satte sig upp bredvid henne.
”Äntligen kommer värmen!” Sa flickan som hette Maja och blundade upp mot solen.
”Ska du inte bada din tok?” Frågade flickan och tog en klunk vatten ur en vattenflaska som fanns i en liten kylväska. Hon räckte flaskan till Lisa och hon tog en klunk.
”Nej, det är för kallt!” Sa Lisa och satte på sig sina stora solglasögon igen. Maja tittade konstigt på henne och skakade på huvudet.
”Smaken är som baken.” Sa Maja och hoppade upp och sprang ner i vattnet. Väl där nere fanns hennes lillebror Jakob som hon började leka på. Lisa lånade Majas tidning och började läsa.

”FEGIS!” Hörde hon någon ropa och kollade ner mot vattnet där en blond liten mamma simmade runt och kollade på Lisa. Lisa kunde inte känna igen henne och lade huvudet på sned. En liten kille som var mycket lik mamman sprang emot Lisa och hon ställde sig upp. Lisa hade aldrig sett den lilla pojken som såg ut att tackla henne vilken sekund som helst. I sista sekund svängde den lilla pojken av och Lisa vände på sig fort. Någon meter bakom stod en kille som genast försvann därifrån med, vad Lisa förstod det som, sin lillebror hack i häl.
”EMIL LÄGG AV! ANNARS SPÖAR JAG DIG!” Lisa log och satte sig ner igen. Försökte koncentrera sig på tidningen men blicken drogs till pojken som nu stod vid bad kanten med endast fötterna i vattnet. Lisa ryste när hon tittade närmare på hans solbrända rygg. Pojken bestod av fina muskler och ben. En mycket smal pojke, men inte överdrivet ändå. Han hade moderna badbyxor som räckte till knäna och mörkt ljust, långt hår som räckte alldeles dit nacken slutade. Den fina balansen mellan håret och ryggen gjorde att Lisa ramlade ner på filten. Som tur var märkte ingen, men pojken tittade ändå bak på Lisa. Han såg rakt i hennes ögon fast hon hade stora brillor på sig. Hans näsa var perfekt rak och hans läppar perfekt smala. Hans ögon såg gröna ut men hon såg riktigt inte. Pojken tittade snabbt på sin familj igen och försökte hålla sig undan från sin mamma som försiktigt försökte stänka vatten på honom. Pojken blev arg och sa ifrån flera gånger men mamman bara fortsatte.
”Om du låter mig va så hoppar jag i!” Sa pojken och hoppade snabbt upp på bryggan. Han gick ut mot bryggan och kollade bak på Lisa igen. Lisa följde honom hela tiden. Det var det som var det bästa med solglasögon. Ingen kunde se om man satt och stirrade på någon viss person. Han gick runt på bryggan och grubblade över hur han skulle ta sig ner. Mamman viskade något i pojkens lillebrors öra och den lilla pojken som visst hette Emil gick försiktigt upp på bryggan.

Han kom upp fort från vattnet och slängde bak sitt hår.
”EMIL DIN LILLA LUS!” Ropade han och Lisa kunde inte undgå att skratta tyst för sig själv. Pojken tittade på henne igen och började skratta och jaga sin lillebror. Deras mamma kom efter och familjen började skvätta vatten på varandra. Det var mycket folk vid stranden, ändå var det bara pojkens röst som hördes i Lisas öron. Hon satt och kollade imponerande på pojken som med mellanrum också kollade upp på henne. Varför var hon imponerad? Hon hade aldrig sett en pojke i sin egen ålder som faktiskt ”lekte med sin familj” utan att skämmas. Han gillade sin lillebror, det syntes. Plötsligt kom vatten i Lisas ansikte. Maja stod framför henne. Vatten droppade ner från hennes hår och hon flåsade.
”Kom, vi ror ut en bit!” Sa Maja och drog upp Lisa från filten där hon haft sån bra utsikt. Hon följde med Maja men kollade ständigt ner på pojken.
”Vem är det?” Viskade Lisa till Maja när dem gick ner till båten. Maja stannade upp och kollade sig omkring. Lisa putade på henne.
”Jag kan ju inte stanna och peka Pucko! Han som leker med sin lillebror där borta!” Maja kollade dit diskret och satte sig i båten.
”Jaså han! Jag tror han heter Samuel. Varför undrar du? Tycker du han är snygg?” Maja hånflinade och Lisa drog ut båten från stranden.
”NEJ! Jag har bara inte sett han förr.” Maja nöjde sig med det och Lisa hoppade i båten och började ro.

FORTSÄTTNING FÖLJER
(skriv gärna kommentarer)

Skriven av: emma jonsson