Cafét

Klockan är 07. 50
Cafét har precis öppnat och hon kommer in genom dörren med en bok under armen. Hon ler mot den unga killen bakom disken, han som uppenbart är stört förälskad i henne. Flickan med en bok under armen varje dag, har brunt självlockigt hår och en röd vintage kappa. Kappan och slänger hon över skin fåtöljen med ett tillhörande litet brunt bord. Där sitter hon alltid och dricker en varm choklad och läser sin bok innan hennes lektioner på universitetet börjar. Det är en tystnad runt henne, inte den jobbiga tystnaden av någon som är osäker. Utan en självsäker tystnad av någon som helt enkelt tycker att de inte behöver prata hela tiden.

En stressad medelålders man kommer in springande, Förlåt för att jag säger så här men jag hoppas att idag är dagen han får sparken. Jobbet på kontoret är inte bra för honom. Varje morgon är lik den andra, han kommer in knuffar andra stressade själar åt sidan och slänger upp sin portfölj på disken och ber om extra svart kaffe i en to go mugg. Den unga killen bakom disken tittar på honom bakom den blonda luggen med irriterade ögon. Kaffet ställs på disken och mannen tar det bestämt Sen försvinner han lika fort som han kom och bara tjugo kronor har han lämnat kvar efter sig på disken.

Den gamla damen stegar in genom dörren denna tisdags morgon som alla andra morgnar med den gråa gammal taxen efter sig. Hon bästeller en kopp te och en fralla av den unga killen bakom disken. Sen fortsätter hon till det bortre hörnet av cafét där hon slår sig ner på en stol av blå målat trä vid ett blå målat träbord för fyra. Dagens tidning tar hon upp ur den gråa lackväskan. Det bläddras fram till dagens korsord och en fin lila penna tas upp ur den grå lackväskan. Där sitter hon hela förmiddagarna till korsordet är löst och frallan uppäten med hjälp av den gamla taxen.

Klockan är 12.10
Den unga flickan med det bruna lockiga håret och boken under armen har sedan länge gått samt den gamla ensamma damen och hennes tax. Istället har cafét fyllts av lunch gäster som äter räk makor och olika sallader. Den unga killen bakom disken har alltid fullt upp och rör sig fort framåt och bakåt mellan borden med snabba korta steg.

I vimlet av folk sitter en affärs kvinna, kanske är hon advokat eller försäljare. Hon brukar komma hit med sina kollegor varje tisdag, för det är då hon betalar lunchen. På talriken ligger resterna av hennes favorit, kyckling sallad. Nu sitter hon och skratta åt ett skämt en av kollegerna yttrade samt njuter av sitt kaffe. Om man får döma någon efter hur de ser ut skulle jag säga att hennes liv är perfekt men nu vet jag bättre och även hon har sina problem, Kanske med sig själv eller kanske med familjen. Men det är nog inte det hon väljer att bäretta för kollegorna. Håret sitter uppe på huvudet i en perfekt uppsättning, Hennes hår har en lätt nyans av rött invävt med det ljusbruna. På kavajen går det inte att märka ett enda veck, den är perfekt struken. Av någon anledning krockar det med bilden av henne men hon strålar av liv.

I andra änden av cafét i en soffa sitter en ensamstående trött pappa med två blonda små flickor. Den ena lilla prinsessan kanske är sju och hon leker med en gul traktor med ett leende som syns i hennes ögon. Den andra prinsessan är kanske fyra och färgläger i ett block med stort engagemang. Om du undrar varför jag kallar dem för prinsessor är för att det är just det de är i pappas ögon.
Själv sitter han och njuter av att få sitta still och dricka en kopp kaffe och få läsa en tidning i lugn och ro. Något som inte händer så ofta längre. Sömn är också något han har haft dåligt om på sistonde för att ta hand om de två prinsessorna är ett heltids jobb i sig, utöver jobbet på verkstan.

Klockan är 18.30
Cafét i denna lilla stad stänger snart, den unga killen bakom disken plockar ihop det sista för kvällen. Jag är ensam kvar här nu. Med ett huvud fullt av tankar bestämmer jag mig för att också traska min väg hem till baka till min familj. Min vita jacka slänger jag på mig över axlarna och räcker den unga killen bakom disken min sedan länge tomma bricka. Han ler lätt mot mig bakom den blonda luggen. Jag lyfter fram mitt blonda hår under jackan och går mot dörren. En sistas gång plingar dörrklockan för i dag, när jag går ut genom dörren och in i mörkret och kylan utanför. Den unga killen bakom disken låser dörren efter mig och gör sig själv redo för att traska hem.

Jag börjar gå min väg hem med lätta steg. Tankarna snurrar runt. Funderingarna över alla själar jag har sätt idag och alla deras olika verkligheter fyller mitt huvud.
För alla ser vi världen med olika ögon!

Julia

Jag är en tjej på 17 år som älskar att skriva noveller och spela teater.
Julia är medlem sedan 2015 Julia har 1 publicerade verk