China

CHINA

När jag var liten trodde jag att om man grävde ett hål rätt ner i marken tillräckligt djupt så kom man till china. Men jag kom aldrig till china. När man växer upp…
”Vänta lite här nu…”
”Vad är det!”
”Skulle man gräva ett hål rätt ner i marken skulle man inte komma till Kina, man skulle…”
Jag hörde inte på, jag visste bara att jag skulle bli alldeles för arg för att kunna tänka klart. Jag försökte slå lock på öronen, jag försökte tänka på annat, men till slut klarade jag inte av det längre.
”Fy fan, det var det dummaste jag hört på länge”,sa jag.
”Men det är ju sant!”
Här började jag bli riktigt förbannad. Vi hade suttit hela kvällen och jag hade inte fått fram ett enda vettigt ord och när man till slut kommer med något begripligt så börjar han med sitt jävla: ”Kina ligger inte i Afrika, det ligger i Asien…Men det är ju sant!” Än en gång…och jag visste att jag skulle förlora. Jag förlorar jämt.
”Döda mig inte för i helvete, jag håller på att berätta en historia här!”
Han tittade sig omkring med ett förvirrat uttryck i ansiktet.
”Vadå döda dig, vad menar du, vad skulle jag kunna döda dig med?”
”Jag menar bara att du inte behöver avbryta mig hela tiden.”
”Jag avbryter väl inte hela tiden, jag försöker bara hjälpa dig så att din historia ska bli bättre”
”Jag vill inte ha nån hjälp”
”Nähä, jag går väl hem då”
”Ja, gör det.”
”Dessutom stavas inte Kina med ch, utan med k.”
”Snälla du…”
Nu var kvällen förstörd. Jag slängde pennan och pappret i ansiktet på honom.
”Faan vad arg du blir, jag försöker ju bara hjä…”
”Ut, gå härifrån”
”…….”
Han reste sig upp från bordet, öppnade dörren och gick ut från lägenheten. Slängde igen dörren med en ljudlig smäll.

Det blev tyst. För första gången på flera timmar kunde jag slappna av. Jag gick fram till cd-spelaren och slängde i en skiva med en graciös rörelse, satte mig ner i fåtöljen.
”Aaaaahhhh”
Jag försökte tänka på annat, lugna mina sinnen. Låta musiken flyta igenom kroppen, försökte att inte tänka på hur han kunde spela så bra, bara låta det flyta, flyta. Jag svävade på moln ett tag…, innan jag föll ner på marken med huvudet före. Hur kan jag bli så upprörd för en sån liten skitsak, slog det mig plötsligt och jag var tillbaka i ”verkligheten”. Världen går väl inte under om jag stavar china med k istället för ch? Hmmm… när man är mitt uppe i det verkar det så viktigt… jaja, världen är allt bra konstig. Får väl ringa lite senare kanske när han har kommit hem, be om förlåtelse och allt sånt där. Han har ju faktiskt rätt…china stavas ju faktiskt inte med ch utan med k. Det är bara det att när jag var liten tänkte jag på china som ett land där china stavades med ch, inte med k, inflytandet från Amerika hade väl antagligen påverkat mig något…men det skiter väl han i…den ignoranta skitstöveln.
Det hade varit en hård dag och jag somnade när jag satt där och lyssnade på underbar musik…

Skriven av: me