Chips till den som är icke godkänd

Jag tror att det finns hål i väggarna. Vinden skakar om mina knän och jag slänger mig i soffan. Lägger filten över benen och öppnar chipspåsen. Potatischips blir till potatismos i munnen. Inuti min mun. Du sa att du tyckte om smaken av min tunga, jag tycker om smaken av chips.
Vardagsrummet är mörkt, vinden stängde av strömmen. Jag vill se på teve, jag vill skriva mejl till dig. Jag äter chips. Tuggar, tuggar, tuggar. Mosar. Vad gör du? Sitter du vid skrivbordet och skriver personligabrev att skicka till skolor i USA? Alla säger att du kommer gå långt. Du är ung, du är smart, du är lovande. Vad händer när du flyttar? När du försvinner? Vad händer med mig? Jag har chips och dåliga betyg.
Det finns ett år kvar. Två terminer. Tid till att satsa allt, ge järnet, lägga manken till. Mamma säger att jag kan, om jag bara vill – men jag vill inte, eftersom jag inte kan.
Jag häller de sista chipssmulorna i munnen. Slickar av fingrarna. I magen skvalpar en tung klump. Jag rapar. Magen svider och morrar.
Du kommer att gå långt. Du kommer att studera i USA. Du kommer ta över världen med din spetsade penna. Du kommer att hitta smaken av en annan tunga.

Författare:

Publicerat

Dela: