Publicerat
Kategori: Novell

Chloes själ

Livet är som en regnbåge.. vacker att se på å så aknske man hittar en skatt ngnstans...


Chloes själ!

Det hände redan första dagen i den nya skolan. Ingen brydde sig, undrar inte varför.
Varför kan jag aldrig lära mig att hålla tyst? Ingen aning.
Jag minns det som igår, läraren placerade mig bredvid den snyggaste killen av dem alla.
Han talade om för mig, att han hette Tom.
Sedan så undrade läraren, Mr Karr som han heter, han ville veta lite om mig och sa att de flesta i klassen skulle nog gärna vilja veta lite om mig med.
Först så blev jag lite generad när alla tittade på mig. Men eftersom han ville veta, så talade jag om mitt livs historia. Jag berättade om Tanya. Om den lyxiga skolgården och den fina skolklockan. Egentligen så är det en gammal kyrkklocka, kyrkan som hade haft den trodde att den hade en förbannelse över sig, så vi fick den.
Jag berättade om vår fantastiska fotbollsplan och den roliga klätterställningen.
Inte visste jag att alla tyckte att jag var en snobb, som tyckte här ute på landet händer ingenting. Tiden gick fort och medan jag var uppe i hur bra vårt klassrum var, så ringde det ut till rast. Tom ville gärna vara med mig och ville att jag skulle berätta mer om London och min skola. Själv så tyckte jag att det var pinsamt att jag hade pratat hela lektionen ut, om hur bra London och vår skola var. När jag och Tom var på väg till fotbollsplanen så ropade en flicka från klassen, - Du Tom, är det säkert att du vill vara med en där överklass snobben istället för oss? Tom
visst nog inte riktigt vad han skulle säga, men han gick till flickan och hon bara skrattade och sa – Tänkte väl det!
Jag kände mig väldigt ledsen över att flickan tyckte att jag var en överklassnobb. Sedan så kände jag en hand på min axel, jag hoppade till och vände mig om.
Du är den nya tjejen i 7C va?
Ja, det är jag. Vad heter du då sa pojken?
Jag heter Chloe, du då? Jag heter Michael.
Vilken klass går du i Michael? Sa jag.
8A sa han och log brett.
Jag har aldrig sett ett sådant leende förut, han hade verkligen vita tänder och dom satt fint och prydligt. Mina tänder är inget att prata om, jag har ett enormt överbett och mina tänder är gula. Jag kan inte rå för att jag struntar i att borsta dom på kvällen. Jag blir så trött och orkar inte med det.
Chloe sa Michael, vad håller du på med? Jag tittade frågande på honom och tittade sedan lite snett på händerna. Jag hade kletat ut mitt tuggummi i händerna, jag gör så när jag dagdrömmer, har aldrig kommit på varför, men det blir bara så.
Jag blev alldeles generad och sa att det var trevligt att träffa honom och sprang sedan in och tvättade händerna. Jag smög in på flickornas toalett. Gick in ett bås direkt, det var då jag hörde den där flickan igen. Hon som hade kallat mig överklassnobb, hon hette Alison
Alison stod och pratade med någon, jag försökte se vem det var, men jag kunde inte se dem. Jag hörde utantvivel att de snackade om mig.
- Att hon kan med att säga så om vår skola, vilken typ.
- Ja sa den andra flickan, hon beter sig som om vår skola är sämre än hennes gamla.
- Vilken snobb!
Jag kände mitt hjärta bulta snabbare och snabbare, jag ville här ifrån. Hur kunde jag veta att jag skröt om min gamla skola. Jag fick tårar i ögonen, men bestämde mig för att gå ut och visa mig. Jag ändrade mig sedan snabbt.
Det kom in en till nu, det måste ha varit en kille.
Jag kände igen byxorna, det var Michaels. Vad gjorde han här tänkte jag.
- Har du med dig teckningen sa Alison?
- Klart att jag har svarade Michael med charmig röst.
- Titta inte på teckningen, röt Alison till den andra flickan.
- Vad är det med den sa flickan.
-Det är SKRÄMMARNA sa Alison.
- Nej skrek flickan till, ni ska väl inte ge den till Chloe.
Vad var det med dem tänkte jag. Vad ska dom göra mot mig? Tänkte jag.
Sedan kände jag det, jag skulle nysa och jag gjorde det.
Michael kom snabbt fram till båset och bankade.
- Vem är det där inne? Skrek han.
Tänkte han verkligen att jag skulle svara, dumhuvud sa jag till mig själv.
Men jag sa det tillräckligt högt. Michael hade hört mig.
Han sa snabbt – Chloe? Är det du?
- Klart att det är sa Alison

Fort in i andra båset bredvid sa Alison lågt.
Michael gick in i båset bredvid och ställde sig på toalettstolen.
Han kunde nu se vem det var som satt där.
Han såg direkt att det var jag, han slängde in en teckning.
Den föll på mitt huvud och jag tog bort den och tittade på den.
Det skulle jag aldrig gjort, det var det hemskaste jag sett.
Det var fruktansvärt, jag kan inte förklara hur den såg ut men det var fruktansvärt.
Jag flög upp och öppnade dörren. Där stod Alison och väntade på mig.
Hon hade fått ett leende jag sent kan glömma, hur kan hon vara så glad tänkte jag för mig själv och sprang till dörren ut från flickornas toalett.
Men där stod Michael, han sa – Såg du teckningen?
Vad skulle jag svara?
- Ja, det gjorde jag sa jag till slut.
- Bra sa Michael, då har vi gjort vårt jobb sa han till Alison och den andra flickan och hånlog.
Jag fick fullständigt panik och pressade mig mot Michael. Det var tur att han var så benig o smal. Han flög undan och jag sprang ut från flick toaletten.
Jag ville bara hem, inget annat.
Jag mötte Mr Karr vid skolporten ut.
Han sa – Chloe du ser ut att sett ett spöke och såg skärrad ut.
Jag brydde mig inte, jag ville bara hem.
Jag hade kommit halvvägs hem, när jag fick se en av dem. Den såg ut precis som på teckningen. En av SKRÄMMARNA. I precis det ögonblicket kom mamma förbi med bilen.
Jag hoppade in och mamma såg frågande ut.
Jag bara sa – Vi slutade tidigt idag.
- Okej sa mamma.
Jag ville bort från denna plats, hade jag sett i syne eller var det av dem?
Jag ville inte veta!
Mamma skulle åka och handla så vi kom hem sent.
Jag var så trött efter dagen at jag gick till sängs tidigt.
Jag vaknade plötsligt upp att det var alldeles kallt i mitt rum.
Jag vände mig om för att sätta på elementet, det var då jag fick se den.
En av SKRÄMMARNA var i mitt rum.
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag försökte skrika, men halsen hade blivit torr.
Jag försökta flytta på mig, men benen var som fastfrusna.
Jag trodde att jag skulle dö.
SKRÄMMAREN kom emot mig, jag kände hur hela min kropp började att skaka.
Den kom emot mig och tillslut ville inte ögonen längre.
Det blev svart, men jag kunde ändå höra SKRÄMMAREN komma susande mot mig.
Jag vet inte om det var ödet som bestämde detta, men den kom och tog min själ ifrån mig. Den hade tagit min kropp, mitt hjärta, mitt allt.
SKRÄMMAREN hade blivit Chloe.

Chloe kom som vanligt till skolan, den här gången med blodröda ögon.
Mr Karr frågade sedan på lektionen om jag mådde bra, jag sa att jag gärna skulle vilja prata med honom i enrum, så vi gick ut från klassrummet. Han frågade mig vad jag ville och sa att han skulle hjälpa mig på alla sätt och vis.
Jag svarade – Ge mig då DIG!





Av: Josefin Lindgren


Den 19/2-2003














Skriven av: josefin lindgren

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren