Cylinda

Cylinda

¬-Nej, nu lägger jag av. Jag står inte ut med mer! Här har jag nu stått i säkert femton år, tjänat troget gått som ett urverk. Och vem tackar mig för det? Nu påstår de att jag inte gör det jag ska. Säger att jag inte tvättar rent. Vad! Ska dom säga, som dom har behandlat mig. Knökat mig proppfull med allehanda skit! Senast igår tryckte de in så mycket tvätt så det inte gick att stänga luckan. Vems fel var det? Ja då inte mitt i alla fall.
-Lugn nu Cylinda lilla, hetsa inte upp dig. Jag försöker lugna mig själv så gott det går. Nu ska jag berätta för er hur det har varit under dessa år. Jag tar det alldeles från början….
Jag heter alltså Cylinda, och är känd för att vara en pålitlig och trogen figur. När familjen som består av Herr och Fru Nilsson samt deras tonårsbarn Klara och Rickard kom hem med mig, så var allt frid och fröjd. Allt andades lugn och ro. Jag skötte mig fint så länge som de fyllde mig ordentligt och använde rätt tvättmedel och i lagom mängd. De fick också med sig en bruksanvisning från affären, hur de skulle behandla mig. Pyttsan, tror ni att någon läste igenom den?
De första åren flöt iväg rätt så bra, de tittade till mig ungefär en gång i veckan, var noga med att skilja på kulör- tvätt och vittvätt, använde marknadens bästa tvättmedel och i rätt mängd dessutom! Som tack gjorde jag mitt allra bästa ända tills Klara skulle tvätta en gång. Vet ni vad tjejen gjorde? Hon hade köpt ett par blå jeans, dom virade hon ihop tillsammans med tre stycken stenbumlingar, hällde över massor av tvättmedel plus maskindiskmedel och sedan tryckte hon igång mig! Åh, vad jag stönade och stånkade, allt lödder rann ut över hela källargolvet. Så dåligt jag mådde. Stackars , stackars mig! Herrn i huset blev förstås vansinnig. Jag gick faktiskt inte på flera dar, reparatören kunde hjälpa mig bytte ut en del grejer på mig, sedan var jag redo för fait igen! Nilsson muttrade förstås en hel del om dyra, bortkastade pengar. Jag hörde också någonting om indragen veckopeng, men det blev nog ingenting av det.
Sedan fick jag ju bekänna färg när grabben deras började med fotbollen. Herregud, vad jag gick! I stort sett flera gånger per dag. Phu! Det var tröjor, kortbyxor, träningsoveraller, strumpor, gympadojor, allt huller om buller. Frun i huset bytte från det rekommenderade tvättmedlet till ett betydligt billigare, för att spara som hon sa. Men inte sparade hon, tvätten blev inte ren. Så hon hällde säkert i dubbelt så mycket som tidigare! Långt nere i mig sitter det en ventil som behöver rengöras emellanåt, men inte gjorde någon det. Det gick säkert en fem sex år innan någon förbarmade sig och rensade den från, hör och häpna! Spik, enkronor, en femkrona, muttrar, två hårsnoddar, och en gegga av, jag vet inte vad?
Herr Nilsson måste jag ju säga, är en rätt så sympatisk man. Han använder väl mig inte så ofta, kanske han har satt på mig, högst två tre gånger på dessa femton år. Men han försökte laga mig i alla fall, när det kärvade riktigt ordentligt. Vet inte hur många gånger han vänt upp och ner på mig, smort mig med olja och bytt slangar, så han är en ganska reko kille.
Men nu är det slut, jag orkar inte mer. Ska köras till återvinningen i morgon, det är bestämt sedan länge. Jag är lite nyfiken på vad dom ska välja efter mig? Hörde att frun sa till herr Nilsson att det blir ingen mer Cylinda i alla fall. Hm, jag Cylinda är ju den bästa maskinen som gjorts, det säger i alla fall reklamen.

Författare:

Publicerat

Dela: