'Dansa'

Lokalen är överfylld. Överallt står det människor tätt, tätt. Nästan alla dansar. Några står tryckta mot vägen och försöker kommunicera med personen bredvid, vilket är totalt omöjligt för musiken är så hög att väggarna skakar!
Jag suckar och tar några försiktiga steg in. Det är flera grader varmare här inne än i den gråa korridoren utanför. Malin knackar mig på axeln och skriker något åt mig.
”VA?!” skriker jag tillbaka. Hon skriker något igen men det är omöjligt att höra.
”AA!” skriker jag, och hon försvinner in i vimlet. Johanna har redan fastnat vid en kille som stod precis bredvid dörren. Hon är hopplös! Det räcker med att släppa henne ur sikte i 2 sekunder, så står hon framför någon kille, blinkar med ögonen och trutar med läpparna. Jag ställer mig vid väggen och tittar ut över rummet. Varför känns mitt liv så enformigt?
”Kom igen Ebba! Det blir skit rolig. Du kan fan inte vara hemma för att pappa säger så!” , hade dom tjatat. Vad ska man göra?
Dom börjar spela en riktigt bra låt och jag bestämmer mig för att röra lite på mig. Jag går in i smeten och börjar röra på kroppen. Vill inte dansa med någon. Stå äckligt nära någon svettig kille som utforskar min kropp med sina klibbiga händer. Nej tack! Dansar helst själv.
Vill inte vara med om den vidriga parningsleken på dansgolvet. Min kropp vaknar sakta till liv och börjar röra på sig. Sakta, försiktiga rörelser. Vikar lite på rumpan och låter kroppen gunga till musikens rytmer.

Det går som en våg genom hela hennes kropp och tillslut dansar hon helt vilt. Struntar i allt. Åt helvete med problemen! Åt helvete med skolan! Åt helvete med mamma! Åt helvete med allt!!
Jag dansar och låter kroppen röra sig fritt. Jag lever. Alla tankar och känslor försvinner. Kvar finns bara ofarliga känslor. Känslor som inte kan skada. Känslan av frihet.
Men efter ett dag dör den känslan och jag landar med en duns i verkligheten. En kille står onödigt nära mig. Jag försöker backa några steg, men han är fortfarande nära. Jag tittar upp och han ler. Vita perfekta tänder, men han är inte speciellt söt. Inte för att han är ful eller så, men definitivt ingen fotomodell. Jag ler lite nervöst tillbaka. Musiken byts till något lugnare. Precis när jag tänker vända mig om och tränga mig igenom folkhavet rycker han tag i mig. Han trycker mig mot hans svettiga famn och där står jag, fast. Han lägger sina armar om mig. Har sina händer på min rumpa. Jag ryser och anstränger mig hårt för att inte bara skrika åt han att dra åt helvete.
Istället lägger jag armarna om hans nacke och borrar in huvudet i hans bröst. Han är en ganska bra bit längre en mig. Han luktar ganska roligt. Påminner om någon indisk krydda kanske. Curry?
Än så länge är det ganska okej. Bara han inte försöker med något!
Han trycker mig ännu närmare han och ganska mysigt är det. Jag tittar upp mot han. Ler.
Men helt plötsligt är hans tunga i min mun. Brottas med min. Jag får panik. Vill inte vara så äckligt nära han. Jag får kväljningar och sliter mig loss. Tränger mig igenom människorna. Måste ut!

Den kalla vinterluften slår mig rätt i ansiktet. Känner mig lättad. Jag tittar upp och ser en miljon stjärnor glittra på natthimlen. Det kommer ånga ur munnen när jag andas. Sakta börjar jag gå hemåt.

Författare:

Publicerat

Dela: