Dårskapens dag

Allting var rena dårskapet. Ingenting var på sin vanliga plats denna dag. Klacken trillade av på Drottninggatan och hon som bara var på väg till Åhléns för att köpa små tjafs. Haltandes med ena foten bar öppnade hon svängdörrarna till det stora köpcentret, folk sprang omkring och handlade som i en myrstack och var för upptagna för att lägga märke till hennes utseende. Något hon var tacksam för.

- Ursäkta, har ni någon skomakare i närheten?
- Hoppsan, ser att klacken åkt av! Rusningstrafik eller? Sa den söta mannen som stod bakom kassan och log.
- Ja, som vanligt i denna storstad! Svarade hon och undrade ifall hon skulle få svar på sin första fråga.
- Nä, tyvärr du...?
- CAMILLA. Sa hon eftersom att hon förstod att han väntade på hennes namn.
-...tyvärr Camilla, men jag har nog en spik i lådan annars som jag kan fästa klacken med, om du nu vill?
- Tack så mycket...
Hon koncentrerade blicken på hans namnskylt som hon inte lagt märke till tidigare.
-...Filip!

När han spikat ihop den böjde han sig ner på knä framför henne och satte på henne skon. Hon höll nästan på att tappa balansen men behärskade sig och hoppades att han inte stirrat henne under kjolen. Hon hade nämligen inte hunnit tvätta på morgonen så hon hade på sig ett par snobben-kalsingar under sin arbetsuniform. I vanliga fall tyckte hon inte om att gå i kavaj och kjol men eftersom att hon jobbade som reseledare såg det mer lämpligt ut.

- Vad vill ni ha för besväret? frågade Camilla.
- Vad sägs om en middag? Svarade Filip och hon såg förhoppningarna om att hon skulle tacka ja i hans ögon.
Camilla stod tyst en stund och funderade, det var ju ett bra tag sen hon hade varit ute med någon.
- Förlåt, du kanske är upptagen! Filip avbröt henne under hennes tankar.
- Ånej, inte alls! Inte på något vis! Hon skrattade nervöst och kom att tänka på att hon kanske lät lite för desperat.
- Eller, alltså vad jag menar...
- Hur kan jag nå dig? Sa Filip och avbröt henne ännu en gång.
Hon sträckte sig efter en penna och ett papper i handväskan innan hon började svamla och skrev ner sitt mobilnummer.
Det vore ju för tidigt att lämna ut hemnumret, kanske skulle han få det efter att de träffats ett par gånger...om de nu skulle det.
- Då ringer jag dig! Sa Filip och leendet i hans ansikte växte.
Camilla log tillbaka men ville inte visa att hon var för intresserad och sa...
- Ha en bra dag på jobbet!
Sen gick hon.

Hon slängde ner de tunga påsarna på golvet, tog av sig de förbaskat obekväma skorna som Filip fixat 5 timmar innan och smällde igen ytterdörren. Det var alltid lika skönt att komma hem efter en lång shoppingrunda. Camilla gick in med påsarna i vardagsrummet och rotade igenom de och kände sig nöjd, även om det mesta bara var onödiga saker. Men det kunde hon unna sig nu när hon var tillbaks i Stockholm, eftersom att hon varit och jobbat i Österrike i 6 månader och där hade hon inte haft tid att roa sig. Hon slet av sig kläderna tills hon bara stod i ett linne och sina snobben-kalsonger, som bara hade en kort historia, de hade hon själv köpt på H&M men hon lät sina kompisar tro att hon haft en romans i Österrike året innan när hon var där. Vilket sorgset liv hon levde, hon var tjugofem år och det enda förhållandet hon mindes var med grannpojken Calle när hon var elva. Visst hade hon gått ut på en och annan DEJT förr men inget som varade i längden. Kanske var det inte så dumt att hon träffade Filip ändå...
Piip, piip!!
Mobiltelefonen tjöt på hennes vardagsrumsbord. Det var ett sms från Filip, på tal om trollen! För hon tänkte ju faktiskt på honom precis.
Hej Camilla! Det är Filip om du minns mej!? Undrade bara om vi kunde träffas, hade tänkt mig en fika på det nya upplevelsecentret Heron. Jag ringer dig om 30 minuter. Kram Filip!
Hon kände en konstig känsla i magen men den var positiv, hon var glad! Hon hade ingen aning om vem Filip var men hon visste att hon ville lära känna honom mer. Men vad skulle hon ha på sig? Hon for upp ur soffan och sprang med raka steg mot garderoben och slet ut allt i en enda hög på golvet. Nu började det pirra till i magen och hon visste att hon var för nervös för att möta honom, därför lät hon öppna en flaska CATUNA som hon köpt enbart förr dess roliga etikett, som var ett leopard mönster. Hon provade en massa kläder samtidigt som hon klunkade från vinglaset, hon ville ju inte vara nykter när hon träffade honom men inte för full heller så hon var tvungen att hitta någon sorts mittpunkt i hennes drickande. Kunde man tänka så? Det struntade hon i, hon KUNDE iallafall tänka så och förresten hade hon inte tid att tänka för han skulle ju ringa om sju minuter. Efter ett antal ombytningar bestämde hon sig för att ha på sig svarta finbyxor med pressveck och en enkel, elegant svart tröja. Hon fick ju inte se för vanlig ut eller som att hon verkligen tagit tid på sig för att göra sig iordning...för hans skull.

Telefonen ringde exakt trettio minuter sedan hon fått sms:et, han måste vara punktlig den där Filip.
Filip, hon smakade på namnet, Filip? Det satt faktiskt bra i munnen...Filip.
De kom överrens om att han skulle plocka upp henne vid hennes adress, sen var det bara att vänta.
Camilla tog sig en sista titt i spegeln, tur att byxorna satt lite löst så att man inte såg de där fåniga snobben-kallingarna. Jag måste tvätta! Var det sista hon tänkte innan hon lämnade lägenheten.

Filip parkerade sin Volvo S80 utanför Heron City som stället hette, mest känd var den för sina 18 biosalonger. Byggnaden var enorm med jättelika glasfönster så man såg rätt in till alla affärer, restauranger och caféer. Utanför hade de också en massa högtalare som spelade skön musik, det var nästan så att Camilla dansade in i byggnaden.
- Då var vi här, vad vill du göra? Frågade Filip.
- Vi kan vill titta vad som försigår i spelhallen? Sa Camilla och hon kände sig nästan som tio år igen.
De åkte upp för rulltrappan till första våningen där spelhallen låg, där fick de köpa ett BIG FUN kort som innehöll markeringar så att de kunde spela. Framför kassan hade de bowlingbanor och runt om hade de en rad olika arkadspel. Men Camilla fastnade med blicken på två kineser som stod och dansade på en s.k. dansmaskin. De var otroligt duktiga. Benen flög till höger och vänster och upp och ner...
- Den där måste vi prova! Tjöt hon ut och skrattade.
- Självklart! Sa han men han såg lite nervös ut.
Nu var det deras tur. Camilla drog kortet genom maskinen så att den drog markeringar sen ställde de sig på varsin 'plattform' med pilar som riktade åt olika håll. Filip valde låt, sen började en massa pilar dyka upp på en tv-skärm och man skulle följa efter med fötterna i takt. Låten dunkade ur dansmaskinen...
...video killed the radiostar...
Camilla lärde sig ganska fort men Filips fötter hamnade kors och tvärs över pilarna. De kunde inte låta bli att gapskratta båda två, de hade det verkligen trevligt. Efter dansen bestämde de sig för att äta något gott på restaurangen AMAZON. De beställde in två tallrikar med kyckling, pasta och currysås. Som törstsläckare valde de vin.
- Tack för en trevlig kväll! Sa Camilla.
- Det var det värt! Svarade Filip och de skålade.
Camilla var nu uppe i sitt tredje glas, bortsett från det hon hade druckit hemma. Hon kände hur det snurrade till lite i huvudet, men hon trodde inte det skulle vara någon fara än. De pratade länge och skålade då och då, det visade sig att de hade mycket gemensamt och de kom väldigt bra överens. Efter ett tag hade Camilla druckit så mycket att hon tappat räkningen, hon reste sig upp för att gå in på damernas men det tog bara en sekund sen spydde hon rätt ner på golvet. Filip rusade upp och tog tag i henne så att hon inte trillade ner i sin egen spya. Gäster som satt omkring stirrade förskräckt och med avsmak men återvände till sitt efter att Filip hojtat...-Vad glor ni på?
Han bad om att få notan, slängde pengarna på bordet sen hjälpte han Camilla ner till parkeringen där hon fick spy lite till.
- Förlåt, usch vad pinsamt! Sa hon och brast i gråt.
- Det är inget att skämmas för, svarade han.
- Du blev bara lite för berusad.
Han tittade på henne där hon stod och vinglade med tårar och mascara kletat i hela ansiktet. Hon var faktiskt rätt så söt.
Sen skrattade han, tog henne i sin famn och sa...-Jag hjälper dig hem, du måste nog byta byxor också.
Hon tittade ner på sitt byxben och skrattade, det hade visst hamnat lite spya där med.

Filip letade upp Camillas hemmanycklar i hennes handväska, öppnade dörren och släpade in den berusade damen.
- Är det något mer du behöver hjälp med? Annars tänkte jag gå nu.
- Kan du inte stanna? Sa Camilla.
- Jag tror inte det är en bra idé.
- Jo, jag vill inte sova ensam inatt.
- Okej då, men då sover jag på soffan.
Camilla tog av sig sina kläder och slängde de i tvättkorgen som redan var högt som ett berg, sen gick hon in till Filip i vardagsrummet...
- Kan jag inte få sova hos dig inatt?
Filip lyfte upp täcket som ett svar på hennes fråga. Hon kröp in hos honom och han kramade henne hela natten lång. Hade hon inte varit så himla full kanske hon hade velat göra något mer men för tillfället så passade hans kramar in alldeles utmärkt.

- God morgon solstråle!
Camilla öppnade ena ögat likt en nyfödd örn, framför henne satt Filip med en bricka med te och mackor på.
- Tänkte att du skulle få lite frukost på sängen, eller soffan i det här fallet.
Hon hasade sig upp så att hon hade stöd mot ryggen, gav honom en misstänksam blick...och tog sedan emot brickan.
- Tack så mycket för allting, Filip, jag förstår om du inte vill träffa mig mer.
Han stannade upp med sitt tuggande på sin ostmacka, slickade bort några smulor som fastnat under läppen och sa...
- Jag ångrar inte ett skvatt, du är nog det roligaste som hänt mig på ett bra tag, så varför skulle jag inte vilja se dig igen?
- Inte vet jag, sa hon. Sen la hon undan brickan på bordet, tittade på honom igen och sa...
- Men här får du en anledning varför du skulle vilja se mig igen. Hon la armarna om honom och gav honom en lång kyss. Han besvarade hennes kyss och tog upp henne i sin famn och bar iväg henne till sovrummet.

Epilog:
Dagen då allting var rena dårskapet, då skapades ett nytt band. Camilla och Filip visste att det var ödet som hade fört de samman den gången då hennes klack gått av på drottninggatan. Sedan den dagen har Filip fått spika ihop många av Camillas klackar. Så småningom flyttade de ihop och gifte sig. De fick två fina flickor, Cecilia och Filippa, och familjen åkte ofta på skidsemester till Österrike tack vare Camillas jobb. Helt enkelt en saga där de levde lyckliga i alla sina dagar!

Skriven av: Jasmine Haglund