De byggde landet ( 18 )

Nu vill man gömma sig.
Komma undan.
Helst i någon kall hålighet bland bergen som Saul och David.
Komma undan striden när den rasar som mest och skjutvapen kommer fram.
Vi jagas av värmen.
Den ger sig inte.
Känns utan slut och meteorologerna skyndar visa regn på kartan.
Det hjälper inte.
Vi tror dem inte längre.
Det är deras fel, de ska avsättas och budgeten dras ner med hast.
Väderomslag kan inte förhandlas fram.
I en tid av förvirring hoppas vi; i morgon.
Juli är slut.
Augustiluften hög och klar närmar sig.
Gör den det. Gör den det i år. Det återstår att se.
Ingen vågar hoppas på nåt sånt.
Hur skulle ett väderomslag se ut.
Ta sin början i slagregn och åska.
Temperaturen består och håller sig stadigt kring trettio i kombination med hög luftfuktighet som trycker.
Nu vill man gömma sig.
Det går inte.
Tiden när vi hjälptes åt att skörda och samla i lador, gick stadigt skrindor dragna av häst och vagnar kopplade till traktor mot gårdar och gods med sin dyrbara last.
Glädjen var stor.
Skullen luktade gott och inbjöd till hopp och sovplats.
Skärsliparen och Bisse som spelade kork, fick hålla till godo med höskulle och en bit mat.
Det fattades aldrig.
De byggde land.
Arbetarna var fria från tiden som statare och fick betalt när de bärgade in.
Både i pengar och in natura, blev det ett välkommet tillskott till hushållskassan.
Bönder och arbetare blev beroende av varandra.
Gårdar sågs över fälten. Välskötta lyste de i solen.
En del arrenderades ut, gav stadig inkomst men kunde aldrig lämnas eller försummas.
Det var alltid plikter.
Djur som krävde ständig tillsyn.
Det var balans.
Det märktes i form av ordning och reda, fasta tider och tro på framtiden.
Böljande fält och företag låg sida vid sida när män med sina matlådor cyklade till arbetet.
Gropa, lägga ut kablar, byta gatlampor och proppar av servis högt upp i trästolpar.
Man använde stolpskor att hålla sig fast med medan man klättrade stadigt uppåt och såg ut över hela bygden.
Ji-Te om morgon och efter lunch för att tillverka dörrar.
De körde förbi gula fällt som böljade.
Ingen tänkte på det, det hörde till.
Ingick i sammanhållningen och utgjorde livet.
Tillväxt.
Åkrar fulla med mat.
Ingen skulle behöva svälta.
Betala för maten de köpte.
Bönder var en styrka att räkna med.
De levererade.
Nu ser det värre ut och en mardröm har utvecklats.
Människan darrar i oro över tingens ordning när den rubbas i grunden.
När naturen tar kommando tystnar människan och tvingas följa.
Orkar vi det.
Det får vi se.
Vi visar vad vi vill under mörka och kyla.
Vinterkvällar kommer när vi skall summera.
Vi är långt från en tid då folk dog när de blev sjuka.
Kunskapsträdet på gott och ont ser ut att förgöra oss

Författare:

Publicerat

Dela: