De byggde landet ( 7 )

En gerillarörelse gömde sig i lövskogen som var stor och gav skydd.
De fanns i Skåne vid gränsen till Halland där Söderåsen och Hallandsåsen möts över Linderåsåsen till Ryssberget.
De ville ha tillbaka sitt landskap.
Lejontassen.
Åstorpsmännen fick sätta sina bomärken på en tro -och lydnased.
De vallfärdade till Engelholm där det skulle ske.
De som inte kom betraktades som Snapphanar, räknades som fredlösa och skulle skjutas tillsammans med dem.
Kung Karl den XI uppträdde som bondesamhällets beskyddare gentemot Snapphanarna.
Lodbössor med snapplås, tillverkades i Göinge, blev var mans egendom.
Skjuta en snapphane och behålla livhanken.
Så skildes Skåne från Danmark för alltid.
Året var 1658.
I dag färdas vi över världen med plan av all sort.
Då färdades vi med häst så långt vi kunde.
Nu äger vi luftrummet.
Tar det i anspråk
Kräver.
Det kan bli farligt.
Fort är kravet.
Snabbt knappas in på tiden.
Ett plan var femte minut (eller är det varje minut) över Upplands Väsby på bästa sändningstid ger inga poäng.
Det ger ovälkommen sammanblandning av luft och utsläpp.
Vi lär oss aldrig.
Vi fortsätter resa för att det går.
Aldrig tröttnar vi.
Infrastruktur föder oss alla.
Hur blir det om den raseras.
Var kommer hjälpen från.
Det har ingen tänkt på.
På en värld utan gräns står vi och blickar ut över jordarna som skall födas nya
medan vattnet som skall vattna dem försvinner.
Kommer inte tillbaka.
Nu är en fjäril på ett blad, en humla på en ros, bin och nyckelpigor på gräs och ängens blommor ett under att räkna med.
Fåglarna under himlen, djuren i skogarna sjunger sin sång och den bär.
Det var inte lätt alla gånger när arbetet skulle göras.
Det skulle tas ansvar och respektera sin nästa.
Hålla ut att bygga landet.
Fortsätta som de börjat.
Män i rutiga flanellskjortor, nu uppblandade av en och annan vit, höll ut.
Jobbade vidare mot fasta reformer och mat på bordet.
De byggde land.

Författare:

Publicerat

Dela: