Del 5 av 6 - Den tatuerade chefen

Tobias besök på Firman mellan lastbilskörningarna blir allt mer sporadiska. För mig har dagarna blivit till en väntan på att någon ska ringa. Samtalen som kommer in är till säljarna. Säljarna som fördriver dagarna med att surfa, läsa tidningar och chatta med kompisar tills Tobias ska komma för att skjutsa hem dem igen.
Jag fördriver tiden med att lyssna på radioprogram i mina hörlurar. En kvinna blir intervjuad, hon äger ett konditori i en småstad. Kvinnan berättar för radioreportern om hur några människor pressar hennes företag på pengar.
”För två månader sedan fick konditoriet en faktura, berättar reportern, som skickades tillbaka, ordentligt överkryssad och märkt med orden ”inget jag beställt.”
Börjar lyssna ännu mer koncentrerat. Kvinnan citerar vad säljaren som ringt upp hade sagt; ”du var ju med förra året och skrev på för annonsering i två år.”
– Han blev aggressiv när jag fortfarande sa nej, berättar hon, så jag lät mig övertalas, ändrade några uppgifter och skrev under.
– För annonser konditoriet varken vill ha eller kan få någon nytta av, fyller reportern i.
– Jag kände genast att jag blivit lurad, säger kvinnan.
Precis som Jonas, tänker jag.
Kvinnan berättar vidare i radion att hon flera gånger försökte komma i kontakt med säljaren, men ingen på företaget gick att nå. Det enda som fanns var bara en telefonsvarare och en boxadress.
”Radion har varit i kontakt med företaget som nu har ett annat namn, säger reportern, och de vill inte medverka i det här inslaget. Chefen på företaget säger att kvinnan har beställt och godkänt korrekturet. De har en kopia på det som kvinnan skickade in.” Reportaget växlar tillbaka till studion där reportern intervjuar en man.
”Hur känner man igen sådana här företag?” frågar reportern.
Jag uppfattar inte namnet på mannen som svarar, säljarnas skratt i rummet bredvid överröstar radion. Men jag känner igen rösten. Det är journalisten som vill prata med Tobias.
– Det är svårt att få fram någon misstänkt, svarar journalisten, många utredningar måste läggas ned. Meddelandena ser ofta ut som en vanlig räkning. Namnen på falska företag är ofta snarlika etablerade, så det är lätt att blanda ihop dem. Räkningarna kommer när det är ont om tid, mycket att göra, och de är märkta bråttom. Något som är vanligt är tydliga korrekturfel som inbjuder till rättelse. Om man skriver sitt namn, stämplar eller ändrar i korrekturet och skickar tillbaka så tar den oseriösa firman detta som en bekräftelse. Totalkostnaden finns sällan angiven, utan man fakturerar mindre summor flera gånger.
Tar av mig hörlurarna. Det sitter en grupp människor och pratar, skrattar med varandra i rummet bredvid. Det jag just lyssnat på känns illojalt mot dem. Och träffande.
En höstvarm och sömnig eftermiddag har Tobias med sig några kartonger.
– Ni är törstiga, ropar han och skruvar upp ljudet på musiken från datorn.
– Musik där lukten av olja känns matchar festen bäst, svarar Jonas.
Chefens initiativ blir ett välkommet avbrott i vardagen. För alla. Jennifer börjar berätta för mig om sina framtidsdrömmar när vi alla samlats vid det runda bordet i fikarummet.
– Egentligen vill jag fixa folks naglar, men det verkar alldeles för svårt att driva en egen salong. Tobias är så duktig som klarar företag och sådant.
– Varför inte försöka, svarar jag, du lär dig säkert hur det fungerar.
Tobias har konkreta idéer för Firman.
– Vi ordnar middagar med de stora kunderna, säger han och tittar på Jennifer, du klär dig snyggt, så ordnar affärerna sig. Med den där magen kan ingen säga nej.
Tobias ringer efter en limousine. Det tar inte länge innan den svänger in vid den asfalterade gårdsplanen framför Firman. I ljuset från gatlyktorna blänker den vita lacken som ett stilla vatten.
Tappar någon ett mynt på motorhuven bildas det ringar, tänker jag.
Tobias säger namnet på en krog till chauffören och vänder sig om till oss i baksätet.
– Jag känner kocken där.
Insläppta av vakterna bjuder Tobias frikostigt på drinkar när vi samlats vid bardisken. Jennifer drar med mig in på damtoaletten för att berätta om en fest som de hade förra veckan hemma hos Tobias.
– Det blir så många personalfester därute hos honom, snart kan jag inte hålla reda på alla! Hon skrattar till, puffar till sitt hår och ger spegelbilden en utmanande blick.
Vänder sig om och visar mig en bild i mobilen där hon ler in i kameran och tuggar på ett godishalsband som Tobias har trätt runt sin hals.
– Det blir alltid sådana här pinsamma bilder på fester, vilken tur att det inte var en tjej som hade halsbandet på sig, skrattar hon, det hade ju varit mycket värre!
Hon betraktar bilden en gång till innan hon stoppar mobilen i sin bakficka.
– Visst är Tobias ursnygg, fnissar Jennifer vänder sig om och går ut från damernas.
Ljudnivån är mycket högre ute i baren än inne på damtoaletten. Jennifer ropar till mig när vi går mot dansgolvet.
– Vilken är din killtyp? Har inte du sett något läckert här ute i kväll?
– Här finns ingen sådan plats, svarar jag.
Hon ger mig en förbryllad, irriterad blick.
Jonas sitter i baren och pratar med en kvinna. När vi passerar förbi hör jag honom berätta om sig själv.
– Vårt team har kvällen ledig från inspelningen av en ny film, berättar han, jag gör alla stunts åt killen som spelar huvudrollen.
- Vem är det!, snälla berätta, ropar tjejen.
- Hemligt, ler Jonas.
Tobias och Jennifer hittar varandra vid trappan till dansgolvet, försvinner hand i hand in bland de andra paren. Glimtvis ser jag dem dansandes så tätt intill varandra de bara kan. Jag hämtar ut min jacka och går till nattbussen. Hållplatsen ligger nära krogen och bussen står redan där, så jag slipper frysa. Hittar en plats och börjar tänka på Oona. Oona före simbassängen. Vill inte tänka på Oona efter simturen. Men jag är medveten om att det är hon som finns på riktigt.

Författare:

Publicerat

Dela: