Den älskade

Hannes suckade längtansfullt. Hans älskade gick hand i hand med den där Stefan igen. Det borde vara han! Men han vågade aldrig säga något. Han vågade aldrig säga vad han kände.
– ”Hannes!” Sade en röst bakom honom. Hannes vände sig om. Det var hans bäste vän Jonas.
– ”Vad tittar du på? Jaså, dom där två.” Jonas ryste. ”Det är fan onaturligt. Kom så går vi och gör nånting annat. När dom är i närheten vill man fan spy.”
Jonas gick iväg och Hannes följde efter.
Men vad de än gjorde så kunde han inte glömma den som han älskade.
Men lördagen efter så blev han bjuden på en fest, och den som han älskade var där.
Han kunde inte motstå frestelsen, utan gick dit. Den som han älskade kom dit med sin pojkvän, men lite senare såg Hannes att de tycktes bråka.
Han såg Stefan slå den älskade, och han såg rött. Det spelade ingen roll att Stefan var både större och starkare än Hannes. Det enda som spelade roll var att han hade slagit Hannes älskade.
Han attackerade Stefan och fick in ett slag. Men Stefan gav Hannes ett slag mot huvudet så fort den första chocken släppte. Hannes låg där på golvet alldeles avsvimmad. När han vaknade flera timmar senare så var festen slut, men någon satt bredvid honom.
– ”Varför gjorde du det?” Sade den som Hannes älskade.
– ”För att… För att jag älskar dig. När jag såg honom slå dig… Jag kunde bara inte se på.”
Den älskade suckade och skakade på huvudet.
– ”Det var onödigt gjort Hannes. Du borde inte ha…”
– ”Varför slog han dig?” Avbröt Hannes.
– ”Därför att jag sade att jag älskar någon annan.”
– ”Vem då?”
– ”Dig. Jag älskar dig Hannes! Jag försökte dölja det för alla, till och med mig själv. Men det gick inte. Jag kunde inte glömma dig.”
Simon böjde sig ner och kysste Hannes, den han försökt glömma, men alltid älskat.

Skriven av: Louice Svedin