Den dagen glömmer jag aldrig!

Jag glömmer aldrig dagen när jag fick veta. Fick veta det jag trodde jag skulle slippa höra när jag bara var 13år. Jag minns allt så väl. Jag är nu 16år och kommer ihåg allt som om det vore igår.

Jag minns att mamma satt och grät vid köksbordet när jag kom hem från Emelie runt sju på kvällen. Jag antog att hon supit sig full som vanligt och tappat bort något, det har ju hänt varje fredag i säkert ett halvt år nu. Men mamma var inte full, hade hon varit det så skulle hon inte pratat med mig. Jag kommer ihåg att hon ville att jag skulle komma och sätta mig i hennes knä. Jag såg på mamma att något var fel. Sen kom jag och tänka på att pappa inte var hemma. Jag förstod på en gång. Pappas flyg hade kraschat på väg hem från affärsresan han varit på i 4 dagar och nu skulle han aldrig komma hem till mig och mamma.

Jag har inget kvar nu. Mamma bara dricker och bryr sig inte ett dugg om någonting överhuvudtaget. Jag får göra precis allt, diska, laga mat, städa, handla och orkar jag fortsätta. Men nu, nu är det slut med det. Jag orkar inte med detta längre, det har blivit för mycket under de här 3 åren.

Jag kommer aldrig glömma när jag fick veta. Den där dagen ska alltid finnas med mig. Jag vet att det kommer bli svårt för mamma, men hon klarar sig. Det här är för mitt eget bästa, jag är trött på att svansa efter andra!

Jag står vid klippkanten och tittar ut, det är högt. Men inte lika högt som det var för pappa från flyget. Jag säger: Pappa, jag glömmer aldrig dagen då jag miste dig och trodde att det skulle vara för evigt. Men så blir det inte, idag då får jag träffa dig!
Jag tittar ner och tar några djupa andetag och viskar förlåt till mamma, sen hoppar jag ut i tomma intet.

Skriven av: jJjjjs