Den dödliga flykten del 12

Jag satt på trappan och höll Jianahs kläder i mina händer.
- Vad tror du, frågade Rokshad. Jag reste mig upp och tittade in i en gammal, mörk gångtunnel
- Kom, sa jag till Rokshad och räckte honom kläderna. Jag vände mig om för att han skulle lägga i kläderna i väskan.
- Vart ska vi nu någonstans, frågade Rokshad
- Genom tunneln, svarade jag och pekade mot den. Vi sprang igenom tunneln och man såg inte mycket. I något parti fick man känna sig fram.

Vi gick längs väggarna och vi såg ingenting. Plötsligt så kände jag att någon hand rörde vid mig.
- Vem var det?, frågade jag
- Det var bara jag, svarade Rokshad lugnt och tröstande. Vi fortsatte att gå igenom den långa tunneln och efter att vi hade gått en bit så såg vi en stege som man kunde klättra upp på tack vare att en lykta hände och dinglade i taket.
- Vi vilar i två minuter och sen fortsätter, föreslog Rokshad och satte sig ner. Jag tog från Jianahs kläder ur min ryggsäck igen och stirrade mot dem. Jag gav de till Rokshad. Alla kläder som hon hade på sig höll Rokshad nu i handen.
- Vad tror du?, frågade han och stirrade ner på kläderna som han höll i sina händer Jag rykte på mina axlar. Just nu var det som ett helt tomrum i mitt huvud, tills jag fick syn på ett fotavtryck intill stegen. Avtrycket var i vuxenstorlek och den såg färskt ut. Jag klättrade uppför stegen och såg en liten tunnel fortsätta.
- Kom, sa jag till Rokshad och krälade in. Rokshad följde efter.
- Om man tvingade Jianah in här så undrar man varför, sa han och ålade efter mig. Jag nickade och ålade bara på. När vi hade krälat en bra bit in så såg vi skymten av ljus längre fram. Vi tog oss fram dit och när vi hade kommit fram så såg jag fotspår som kunde vara Jianahs. Vi gick nerför en stege som ledde ner mot golvet. När vi var påväg ner så hörde vi några manliga röster.
- Upp igen, sa jag till Rokshad som klättrade upp igen, men sen hörde vi att de gick bort så vi hade tur.
- Kom igen, sade jag till Rokshad och smög ut. Han följde efter.

Vi sprang till igenom hallen och kom till ett litet rum. När vi kom in i rummet så såg vi ett litet bord med en upp- och nervänd täckning. Jag tog upp täckningen och tittade på den. Jag visade den för Rokshad.
- Tror du att hon kan ha ritat den här, frågade jag. Han rykte på axlarna och gick ut ur rummet. Han laddade sitt vapen och såg sig om. Jag följde efter och gick mot en långa, bred korridor.
- Då är det nog bara att fortsätta, sa jag. Vi gick sakta och såg in genom fönstren. Bara tomma rum hela vägen. Vi tog oss vidare till en öppning som fanns vid korridorens slut. Vi såg plötsligt en hiss med hissdörren på glänt. Vi bestämde oss att gå in i den men när vi väl kom in så blev vi fundersamma över vilken våning som vi skulle till.
- Längst ner, sa Rokshad och pekade på knappen längst ner. Hissen var väldigt trög vill jag säga.

När vi kom ner och när jag öppnade hissdörren så såg jag en lång gång med blickade lampor i taket
- Kom, sade jag och smög fram. Rokshad följde efter men vi kom inte långt förrän han fick en pil i axel och föll hastigt ihop.
- Rokshad, skrek jag. Jag såg mig om och tog fram min kniv. Jag gick in i ett utav rummet som låg med direkt anslutning med korridoren. Helt från ingenstans kom det någon hand som höll för mina ögon och en annan som höll för min mun. Kort därefter så kände hur någon tog tag i mina ben och lyfte dem. Jag försökte ta mig loss, men det gick inte.

Författare:

Publicerat

Dela: