Den dödliga flykten Del 3

Nästa morgon när jag vaknade så gick jag upp och gick ut och kände på den sköna morgonluften. Jag blundade och drog in den sköna vinden genom näsborrarna.
Jag rusade till brunnen och lyfte upp en hink med vatten och ställde den utanför tältet. Jag gick in i tältet hukandes.
- Vakna Rokshad, viskade jag och rörde vid honom för att han skulle vakna.
- Är det dags?, frågade han gäspandes.
- Ja, svarade jag. Rokshad satte sig upp och sträckte på sig.
- Jianah, sa Rokshad och strök med handen över hennes kind. Hennes ögon öppnades långsamt och hon gäspade.
- Ska jag kolla om det finns något att äta, frågade jag Rokshad. Han nickade. Jag gick bort mot min odling för att se om det fanns något ätbart. Jag hittade lyckligtvis några majskolvar som man kunde lägga på elden.

Jag försökte göra upp en eld vilket jag också lyckades med. Så lade jag på majskolvarna på pinnar som jag hade byggt grillgaller av. Det funkade riktigt bra. Det tog en stund men det var inga problem, och när de sen var klara fick vi alla lyckligtvis äta oss mätta. Jag och Rokshad delade på en majskolv, men vi blev nöjda och glada ändå.

När alla ätit upp sina majskolvar var det dags att ge sig av.
- Dags att ge sig av, signalerade jag och alla reste sig upp för att gå.
Vi började lunka bortåt längs grusvägen
- Det är så himla varmt, sa jag. Rokshad instämde med ett leende. Det kändes som om vi var en familj. Pojken och Roskhads lillasyster var så uttråkade så att de lekte kull medan vi gick. Vi fortsatte och kom fram till ett hus som såg ut att vara på väg att falla ihop.
- Stackars den som bott där, sa Rokshad flämtande.
- Stanna här, sa jag till Rokshad och räckte honom ett vapen. Jag gick till huset, men hoppade plötsligt till när jag såg ett skelett ligga under de halvruttna bräderna.
- Stackars man, tänkte jag. Jag rotade bland bräderna och tittade om jag kunde hitta något användbart. Jag suckade över att det inte fanns någonting och jag sprang tillbaks mot Rokshad. Jag fick tillbaka vapnet och så fortsatte vi.
- Vänta, sa Rokshad och började klättra upp för ett träd.
- Se upp, sa han och så föll två stora kokosnöter ner på marken. Jag tog fram kniven och skar upp kokosnötterna
- Här, sa jag och gav alla varsin halva. Vi njöt verkliga av den svalkande kokosmjölken
- Hur långt har vi gått nu, frågade Jianah.
- Nån mil, svarade jag och flämtade. Vi kände den varma brisen och såg in mot den skinande solen som stod som allra högst på himlen. Jag tog fram kartan som jag givetvis hade med mig och fällde ut den.
- Rokshad, sa jag
- Det är jag det, svarade han och kom fram till mig
- Om vi går rakt åt nordväst kommer vi till staden, sa jag och pekade ut staden på kartan
- Det är väl nära Turkiska gränsen, frågade Rokshad
- Rätt så nära, svarade jag
- Hur långt är det till staden, frågade Rokshad
- Drygt fyra mil, svarade jag igen.
Jag vek ihop kartan och la ner den i väskan
- Vi är i staden nån gång imorgon eftermiddag, sa jag. Rokshad nickade och hörde Jianah komma närmare honom för att få en kram.
- Har du druckit upp din kokosmjölk?, frågade Rokshad henne
- Jag är trött, svarade hon med svag röst medan han satte sig på knä.
- Drick upp kokosmjölken så blir du starkare, sa han, Hon nickade och drack upp den
- Vi måste vidare, sa jag och klappade i händerna. Pojken och Jianah sprang i förväg och vi tog vår packning och gick vidare med raska steg mot staden.

Vi lunkade på och de kändes som om man gick på en stig där man aldrig kom fram. Till slut kom vi fram till en landsväg som vi gick längs med den för att kolla vart den tog oss. Vägen såg helt öde ut och vi såg inte en bil under den närmsta timmen. När vi hade gått ett par kilometer kom vi till en liten återvändsgränd där vi stannade
- Jag är törstig, snyftade Jianah och tittade upp mot mig
- Jag lovar att vi ska dricka något när vi kommer fram, sa jag. Rokshad tittade på kartan och så förvånad ut.
- Det verkar som om vi går ifrån staden, sa Rokshad
- Va!!!, sa jag och bad om kartan.
- Om går upp för vägen här och fortsätter på den här gångleden så kommer
vi rätt, sa jag
- Är du säker?, frågade Rokshad tveksamt
- Titta själv, svarade jag och räckte över kartan till honom
- Vi fortsätter, sa Rokshad och tog täten.

Vi fortsatte att gå längs den långa landsvägen och plötsligt hörde såg en gammal Jeep som kom i en hög fart. Jag viftade med armarna men den körde förbi. Sen såg jag att bilisten stannade vid vägkanten längre fram så jag sprang fram till bilen och frågade mannen som körde.
- Kan vi få lift till den här stigen, frågade jag och pekade på kartan. Lyckligtvis så nickade han
- Vi får lift, ropade jag och då kom de andra rusandes efter. Vi satte oss på flaket och höll oss i kanterna och i varandra. Medan vi färdades genom de torra landskapet, sjöng vi för att fördriva tiden. Det var längre än jag trodde från början så vi hade tur att bilisten hade vägarna förbi.

När vi var framme så gav jag mannen en stor kram för att uttrycka min tacksamhet till honom. Vi tog farväl och började att gå längre och längre in i den heta öknen. Jag och Rokshad mumlade om allt möjligt
- Hur visste du att det var en god människa, undrade Rokshad
- Jag gick på min magkänsla, svarade jag och log
- Vi hade tur den här gången men nästa gång kan det helt gå över styr, sa Rokshad när han höjde rösten
- Vad är problemet?, frågade jag
- Du ber en helt främmande man om att få lift, sa han
- Men..., sa jag och hann inte tala klart innan Rokshad avbröt mig
- Tänk om han var beväpnad, sa Rokshad

Jag tänkte efter var jag skulle säga, men jag kom inte på något
- Vi kör tysta leken tills vi kommer fram till staden, sa han som om han hade kommandot. Vi gick sakta men säkert mot staden med raska steg. Jag och Rokshad gick bredvid varandra och tittade men sa ingenting förrän vi kom fram till staden.

De började bli kväll och mörkret lade sig över oss.. Vi hade hittat en liten gräsplätt där vi tog upp tältet och börjar göra ordning för att gå till sängs. Vi var alla trötta efter en lång dags gångmarsch i den ständiga värmen.
- God natt, sa vi till varandra och somnade medan brisen for förbi utanför tältet.

Nästa morgon när jag vaknade gick jag ut för att röra på mig för att komma igång. Jag gick en bit och då såg jag en hel stad framför mina ögon. Jag sprang in för att hämta Rokshad och han vaknade direkt
- Kom ut, sa jag och han kom efter.
- Vad är det?, frågade han
Jag sprang ivrigt före och han kom efter.
- Kolla, sa jag. Rokshad trodde inte sina ögon
- Där är staden, sa Rokshad med ett leende

Fortsättning följer.

Författare:

Publicerat

Dela: