Publicerat
Kategori: Novell

Den dystra sagan om Ragnvald

Ibland visste Ragnvald inte vad själva meningen med livet var. Han hade blivit född genom en mystisk sodomi, båda hans fäder var utbrända och hans bror hade dött som femåring på grund av en schizofren cirkusclown som sniffat för mycket lim och löpt amok med två brandyxor mitt under en föreställning.
Ragnvald hade själv grå starr och var harmynt, tack vare sina fäder. Dessutom led han av benskörhet och konstant amnesi, och han satt i rullstol och levde genom en respirator. Men han hade ett medvetande, och han önskade sig ett nytt liv. Fast det var dock något alla visste att han inte kunde få.
Den här dagen satt han i sin stol i köket och läste tidningen (eller gav i alla fall sken av det, för han kunde inte läsa) samtidigt som han åt på en svål. Han tänkte på sin födelsedag som var nästa torsdag, så det var bara sju dagar kvar. Redan för två veckor sedan hade han börjat tänka ut vad han skulle ha för önskan när han blåste ut födelsedagsljusen som var arton stycken. Och han hade den ultimata önskningen.
“Raaaaaaaagnvald”, ropade hans hjälpreda som bar en färgglad klänning som han inte kunde se färgerna på eftersom han bara såg i svartvitt. Hon klev in i rummet med en dammvippa och log som alltid.
“Vad vill du?” frågade Ragnvald med ett bistert uttryck i ansiktet.
“Ska jag damma i sovrummet och badrummet efter jag städat vardagsrummet?”
“Ja.”
“Okej.” Hon gick iväg med trippande steg och lämnade efter sig ett moln av parfym.
Ragnvald tog en tugga av sin svål och tänkte åter på sin födelsedag. Han längtade så.
Han hade bott ensam med sin hjälpreda i lägenheten i sju dagar nu, och han längtade inte hem till sina fäder för allt i världen. De var hemska, två vederstyggelser.
En stor, fet fiskmås flög förbi utanför köksfönstret ätandes på en kallrökt lax. Dess ögon var sorgsna med en underbar underton av glädje.
Hjälpredan skramlade lite i sovrummet. Antagligen ännu en nerriven mingvas, men Ragnvald brydde sig inte, för de var ganska fula ändå. Han hade fått dem av sina fäder vid späd ålder. De hade ofta gett honom saker, ofta sådana han inte ville ha. En gång hade de till exempel gett honom en gunghäst som han hatat för att den varit brun. Då hade han i sin vrede slagit sönder den med sina bara händer.
Vädergubbarna på teve hade fastslagit väderprognosen en vecka framåt, och den efterlängtade födelsedagen skulle bli solfylld med små inslag av åskmoln. Perfekt väder för Ragnvalds önskan att slå in.
Som barn hade han aldrig fått leka med de andra barnen bara för att han var lite annorlunda, men det skulle det bli ändring på nu, om sju dagar. Då skulle han håna dem och kasta vatten i deras öron. Det var en maliciös handling som han hört sina fäder tala om när han tjuvlyssnat på deras samtal ute i köket för några år sedan. De hade också talat om hur man äter ris utan att använda händerna, men det var en annan historia.
En halvhjärtad gärning, en halväten fisk, en halvlyckad opera.
Det var en dikt som Ragnvald läst när han var liten. Eller det var egentligen hans förskolelärarinna som läst den, eftersom han själv inte kunde läsa. Den hade fastnat på hans minne tack vare dess oerhört djupsinniga innebörd. Den var skriven av en fransk impressionist i början på 1800-talet.


KAPITEL TVÅ

Dagarna gick och nu var det dagen före den stora dagen. Ragnvald satt i sin favoritfåtölj i vardagsrummet och såg på “Insane-Jeopardy”, ett revolutionerande frågesportsprogram på teve. Men det var ingen match för Ragnvald eftersom han kunde svaren på alla frågorna, fast tvärtom.
Tapeterna i vardagsrummet var av ädlaste elfenben med en skymt av noshörning, utvalda av den allra säregnaste målare med smak för färg och fason. Varje dag satt Ragnvald och beundrade dem. I hans ögon glimrade gyllene glädje.
Tillslut tog alla program på teven slut och han somnade fridfullt i sin fåtölj. Gick man förbi lägenheten kunde man höra ett dovt snarkande ljud med inslag av mummel. Men alla som bodde i närheten visste att det var den sovande, obcena Ragnvald som framkallade ljuden. Och de brydde sig inte eftersom det faktiskt fanns öronproppar att köpa i Pålsboda.
Halv två på natten kom hjälpredan in och väckte upp Ragnvald ur sin djupa sömn, och med vrede förklarade han att han ville sova vidare till nästa dag. Till födelsedagen alltså. Och det fick han göra. Medan månen sken så blek på sin himmel, spred sitt gyllengula sken över landskapet, så sov han.


KAPITEL TRE

Klockan var halv åtta på morgonen när hjälpredan åter kom in och väckte Ragnvald. Han fräste och spottade ett ögonblick innan han insåg vilken dag det var. Då sken han upp.
Utanför sken solen vackert, och långt borta i den blå skyn fanns några åskmoln som väderleksrapporten befarat. De skulle senare under dagen segla in över Ragnvalds område och fälla sina skarpa blixtar i de utvalda träden. Men för stunden hördes ljuvt fågelkvitter och en euforisk isbjörn som rymt från zoo och precis var i färd med att äta några oskyldiga människor. Den metalliska doften av blod spred sig i grannskapet.
Ragnvald tog ett skutt ur sin säng och blev sedan liggande på golvet eftersom han var förlamad. Han hade visst glömt den detaljen för tillfället i sin stora glädje. Men efter denna dag skulle han vara kapabel att ströva fritt i de gröna skogarna, livnära sig på undervegetation och bärbuskar, inte behöva bekymra sig, sniffa pepparrot, dricka det friska vattnet som porlade i bäckarna och leka med ekorrarna.
Hjälpredan bar Ragnvald till köket och satte honom på en stol. Han log och klappade henne på axeln med sin förlamade hand. Hon log tillbaka.
Ute sken solen och Hammarby ledde med 2-0 inför glest besatta åskådare. Assar hade fått gult kort.
Ragnvald drack en kopp kaffe fastän han var allergisk mot koffein. Han skulle få utslag och körtelfeber inom två timmar. Men vad gjorde det om önskningen slog in, vilket han trodde starkt på? Så han tog en stor klunk av drycken, gurglade och svalde med omsorg. Det brände lite i halsen och han fick svårt att andas, ögonen blev blodsprängda och han fick näsblod.
Om tio minuter skulle gästerna komma och gratulera honom, vilket han tyckte var ytterst trevligt. De skulle överösa honom med presenter och lovorda honom inför framtiden. Visserligen visste de alla att han inte hade någon sådan, men ändå. Själv visste ju Ragnvald att han inom en timme, när han blåst ut de arton ljusen, skulle leva i fröjd i resten av evigheten, till tidens ände. Kanske spolas i land vid tidens strand.
Nu var det endast fem minuter kvar till gästerna skulle anlända. Ragnvald kände sig nervös inför den fenomenala händelse som snart skulle utspela sig. Han hackade tänder och blödde näsblod.
När han var liten hade han alltid ridit på en av sina fäders axlar när de varit på olika aktiviteter, till exempel cirkus eller konsert med Army of lovers. Sittandes där på axlarna hade han fått köpa popcorn eller andra diverse hemligheter.
Pling plong!
Tiden var inne. Den första gästen plingade just på dörren. Ragnvald gick och öppnade(!)
“Hej, min lille ponke!” utbrast faster Gunvor och gav sin brorson en stor kram. “Här får du en liten present.”
Innehållet i paketet var en stickad tröja som Ragnvald visste att han aldrig skulle använda. Den var gul.
Efter tjugo minuter hade alla gäster anlänt. Tårtan stod på bordet och ljusen brann med stor lusta.
Ragnvald samlade mod. För nu var tiden inne för livets stora skede.
Han blåste ut ljusen och blundade, samtidigt som han utförde sin önskan. Det gick fem, tio sekunder, men inget hände. Han öppnade åter ögonen men allt såg ut precis som vanligt. Önskningen hade visst inte slagit in. Hoppsan.

Ragnvald avled vid arton års ålder av koffeinförgiftning. Han blev arton år.


Slut


Skriven av: Tommy Sandberg

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren