Den enda sorgen

Det var tidigt på morgonen, då när alla sov. Det var tyst, hela huset var tyst. Den enda som var vaken var hunden, den lilla brunvita bordercollien Mowgli. Det här kanske låter precis som en helt vanlig dag för många. Det brukar vara så här i detta hus i alla fall. Men nej, nej inte idag, det är en alldeles speciell dag i dag. Alltihop började klockan 8:00 på morgonen när jag vaknade av att hela släkten kom in i mitt rum.

- Happy birthday to you, happy birthday to you.
- Happy birthday little Anna, happy birthday to you.

- herregud, jag har faktiskt studiedag I dag. Gå ut och låt mig få sova… herregud, skrek jag åt dem.

De gick ut och jag tog en lång suck och bestämde mig för att visa lite medkänsla för alla som satt i vardagsrummet. Steg upp ur min sköna men enkla lilla säng och hämtade min rosa morgonrock och tog på mig den. När jag väl kom ut till vardagsrummet satt alla där och bara glodde som om jag vore en utomjording från tredje världen. I alla fall så var alla där, min mormor, morfar, mina två kusiner och…

- hallå, här är jag, sa jag lite malligt.
- Vi försöker bara vara lite snälla mot dig, du fyller ju år idag kommer du inte ihåg det?, sa mormor med ledsen röst.
- Jag vet, jag är arton om exakt… fem minuter, sa jag lugnt.
- ¨åja den dagen kommer jag ihåg än, då när du föddes…
- och sen kan jag flytta om jag vill, avbröt jag.

Jag såg att mamma hade börjat skära upp tårtan. Tittade på henne och började känna att min mun ville säga att jag hittat en lägenhet, vilket jag är jävligt glad över. Men hon skulle flippa ur fullständigt. I alla fall så bestod min frukost av en bit tårta och en läsk. Gott men så ohälsosamt. Efter min första tugga så skrek jag att jag fyllde arton nu, men det gick inte så bra eftersom hela munnen var full med tårta. Fatta du vad det innebär att vara arton år. Man blir fri från alltihop, man får göra vad man vill. Nu ville jag bara säga det och det var precis det som hände.Det kom bara ut ur min mun som om en elak ande hade tagit över min kropp. Jag kunde inte hejda mig.
- jag har hittat en lägenhet, så … hm, jag ska flytta till helgen, sa jag fort men samtidigt sakta så att alla kunde uppfatta vad jag sa.
- Nej, nej nej, du kan inte flytta, inte nu. Anna du är bara arton år gammal, sa mamma.
- Precis, du sa det själv mamma, jag är arton år, myndig jag kan flytta om jag vill, fräste jag till henne.

Ååå jag blir så arg på henne, hon förstår inget alls, absolut ingenting. Hon behöver inte bry sig så pass mycket. Vill jag flytta gör jag det, vill jag göra något annat gör jag det. Har fan ett eget liv att leva upp till, ett rykte att tillgodogöra. Dröjde inte länge förrän hon började nagga på mig igen, det är så att man får huvudvärk av hennes eviga tjatande.

- du går ju faktiskt i skolan, och du ska ha bra betyg när du går ut skolan, inget att diskutera punkt slut Anna, gnällde hon på mig.
- Jag kan väl jobba i en affär eller något, och sluta tjata på mig hela tiden, man får huvudvärk av dig, sa jag medan jag höll min vänstra handflata över min panna.


Inte nog med att morsan höll på hela tiden, självklart så skulle mormor in i diskussionen också.
- du ska lyssna på din mamma, sa mormor med sin pipiga röst.
- Lyssna på vad? Sa jag tillbaka som om jag inte hörde vad hon snackade om.
- På din mamma såklart, hon har rätt du är inte så gammal än som kan ta hand om dig själv än.
Jag tog en lång och djup suck innan jag orkade fortsätta igen med all onödigt skitsnack.
- ja, ja ni vet alla det bästa om mig. Men om jag inte får ta ansvar själv, hur ska jag då lära mig, röt jag till.
Sen kom en av mina kusiner och la sig i det hela. Det enda jag hann tänka var ”gud vilken födelsedag”.
- låt henne flytta, det är väl inte så farligt, herregud. Det var ändå så min ide, sa Lisa som nu hade hamnat i centrum.
- Va? Vad detta din ide Lisa? Sa moster förvånad.
- Ja, det var min ide, jag är faktiskt tjugo år nu, jag har ett väldigt bra jobb med bra lön. Plus att jag har ett extra knäck på g, så varför inte, undrade Lisa.
- Därför, varken du eller Anna har väl inga pengar så att ni klara er, det är inte bara att flytta, det är…, mer hann moster inte säga förrän jag avbröt henne.
- Kolla här, Anna och jag flytta till samman lägenhet, vi dela på kostnaderna och allt, förklarade Lisa för alla.
Som om inte alla hängde med riktigt vad det här handlade om så var det i alla fall mormor som inte riktigt hände med i svängarna. Hennes minne är väl inte alltid det bästa även om hon kommer ihåg att färga sitt lilla tunna hår varje onsdag en gång i månaden. Måste säga att hon passar i ljusblått, en liten go tant det där.
- ska ni flytta till samma lägenhet, frågade hon som om hon nyss hade vaknat.
Efter typ två sekunder satte hon fart igen.
- det gjorde vi inte på vår tid, det var aldrig påtänkt att hitta på såna dumheter. Nä, skulle man flytta skulle man vara hemmafru åt barn och make, fortsatte hon.
- Nä, men det var väl för tvåhundra år sedan, sa jag spydigt med ett leende.
Jag såg att mamma tittade till på moster och de gick ut till köket, antagligen för att snacka ihop sig. Antingen emot oss eller med oss. De kom ut ganska snabbt ut igen från köket och nickade mot varandra innan någon sa nåt.
- vi har bestämt oss att ni får flytta, men det måste finnas regler. Ni måste köpa egen mat, betala allt för er själva. Går något sönder får ni fixa det själva, sa mamma allvarligt.
Utan att säga nåt som tack eller vad som helst tillbaka ville jag bara ha mer uppmärksamhet.
- jag fyller faktiskt år idag, ska ni inte säga grattis till mig eller?
- GRATTIS, GRATTIS, ropade många från olika håll
Jag sökte ögonkontakt med Lisa och ropade att hon skulle komma. Vi gick in till mitt rum, själv klart gick jag in först. Alltså det är ju ändå så jag som bestämmer i mitt rum. Lite respekt måste man väl ändå så får. Efter att har låst dörren så kunde vi äntligen få vara ensamma. Jag var tvungen att snacka med henne, och det genast.
- har du fixat det än eller, frågade jag tyst.
- Självklart gumman, tiotusen spänn förstå du, tiotusen för tio gram.
- Jag är imponerad, vad fan måste väl fira det här, sa jag tufft samtidigt som jag satte på högsta volymen på stereon och valde låten ”Electric”.
Lisa plockade upp drogerna och visade vad hon hade fixat ihop. Hon gav mig en harshcigarett och tog en själv också, Tände på och lade oss i sängen. Jag tittade på Lisa, samtidigt kände jag hur lugnet spred sig i mig. Det är något som inte går att förklara, det bara finns och kommer ända tills det försvinner, då den gamla och slitna personen inuti en kommer fram igen. Jag känner mig så lugn, livet går i slowmotion. Jag bryr mig inte om nåt, inte ens i mig själv just nu. Vill leva mitt liv nu, nu och inte sen även om det innebär en hel del besvikelse och hat.
- det känns så himla skönt, ropade jag.
- Visst är det, älskar dig gud, irrade Lisa.
- Hur mycket har vi kvar?
- Bla bla bla, det är två påsar och… en, två tre… tio cigaretter kvar, sa Lisa.
- Bra suveränt, sa jag med en lugn och avslappnad röst.
Det blev tyst, tyst och alldeles kontigt. Kände mig illamående, magen snurrade, huvudet var en bomb och hela världen snurrade runt mig stup i ett. Är säkert tårtans fel som jag åt i morse. Rusade till fönstret och öppnade det i precis i rätt tid för spyet som föll ner till grannens blomlåda. Jag stod kvar i väntan på mer, istället blev det att stå kvar och lyssna på Lisas nya leverans.
- du vet att… eh… jag har en ny leverans nästa vecka, så om du vill kan du hänga med.
- Visst, lite omväxling på tillvaron sitter aldrig fel här i livet, sa jag.
- Ja, och du lär upp dig till du kan jobba själv, om du alltså vill det?, sa Lisa.
- Vad fan skojar du eller, lättförtjänta pengar är ju vad det är.
Det knackade nu i mitt huvud som egentligen var dörren, men ändå. Knappast att det skulle vara kungen och drottningen i alla fall. Gick till sängen och satte mig och Lisa öppnade dörren efter att ha stoppat undan drogerna.
- välkommen till vår heliga plats, sa Lisa flummigt.
- Lisa, kom och sätt dig, sa jag åt henne.
- Anna, du vet att jag inte tycker om att du röker, men du behöver absolut inte göra det inne i alla fall, sa morsan.
- Käften, sa jag.
- Du svär inte åt mig, eller några andra, sa morsan argt.
- Käften för fan du bestämmer inte över mig, och absolut inte här inne i mitt eget rum,
- Jag bestämmer lika mycket här inne som jag bestämmer över dig,
- Ska jag bokstavera vad jag sa eller har du svårt för att fatta?
- Ja, din mamma och jag kom hit för att tala om att du kunde flytta om du visade att du kunde ta eget ansvar. Men det har du redan visat att du inte kan, sa morfar innan han gick.
Utan att säga nåt gick morsan ut också, såg att hon hade en tår som var på väg nedför kinden. Nu kände jag mig faktiskt taskig, men jag vill ju inte erkänna att hon har rätt. Pratade inte mer med varandra den dagen, snackade inte med någon den dagen faktiskt, inte ens Lisa. Jag bad henne att gå hem, sa att jag behövde tänka ifred, ensam. Satte på en lugn och sorlig skiva jag hade fått av en kompis, la mig på sängen och tänkte igenom allt jag gjort, både på gott och ont. Tog mig in i badrummet utan att någon såg mig, låste och satte mig på golvet. Mina fingrar började leta efter nåt vasst, nåt som kunde användas för att bli av med allt ont, allt hat min ilska inom mig. Letade i morsan neccesär, hittade en rakhyvel där. Ställde mig i duschen och drog igång vattenkranen, kände nu hur det ljumma vattnet föll ner för min nakna kropp. Satte hyveln vid min handled och tryckte så hårt jag kunde och drog den åt sidan. Samtidigt som blodet kom skrek jag allt vad jag kunde. Började gråta. Min ilska var nu borta, allting var borta och allt kändes bra. Var kvar i badrummet ett tag och satt bara i ett hörn och grät.

Smög efter ett tag tillbaka till mitt rum, och låste dörren efter mig. Tog en handduk som låg i min garderob, satte mig på golvet och torkade mina tårar med den. Nu tog jag fram mina två vätskor och bestämde mig för att flytta även om jag inte fick det. Hon skulle inte få tro att hon bestämmer över mig, jag menar varför ska hon bry sig om det för. Packade först ner mina tröjor, förutom en av dem, den röda stickade som jag fick av morsan förra julen. Tillslut så var hela garderoben tom, det enda som fanns kvar var dammet som hade lagrads där och förökats sig som sjutton.

På lördag kväll 22:00:
Saknar inte att bo hemma, så jävla skönt att bo själv, jag och Lisa. Grymt alltså. Har inte snackat med morsan på 3 dagar sen vi flyttade. Så har vi köp en gul soffa, inte världens finaste men, men billig var den i alla fall, 200 spänn. Idag är det en stor dag för mig. Vid midnatt ska vi sälja drogerna, tio gram och vi får tiotusen spänn. Kan det bli bättre än så, skulle inte tro det va. Vem skulle inte vilja tjäna tiotusen liksom? Och en sån stort plus att få komma in i de stora och coolas gäng. Aldrig mer jobb man kan ju fan pensionera sig redan nu nästan ju. Satt i mina drömma när Lisa kom och avbröt mig som frågade om jag var klar, och självklart så var jag det.

Vi åkte till gränden, bakom den nedlagda fabriken. Här brukade jag alltid gå förbi som en liten genväg till skolan innan. Efter ett par minuter fick jag syn på två män som kom emot oss, mitt hjärta började dunka lite fortare nu och blev faktiskt lite nervös. När de hade kommit lite närmare såg jag hur de såg ut. Den ena var brunhårig och klädd i jeans och en svart jacka. Den andra killen var ljushårig och hade samma sorts kläder som den andre fast en militär grön keps på huvudet.

- pax för den mörkhåriga snubben, viskade Lisa.
- Visst, men varför?, sa jag.
- Du förstår, det blir alltid fest efteråt,

Mer hann jag inte fråga förrän de var framme vid oss. Den mörkhåriga killen bytte snabbt vätskan vi hade med oss mot pengarna. Jag tittade intresserad mot den ljushåriga killen som snabbt tittade tillbaka mot mig, då kände jag att mina ben började darra lite. Han kom emot mig och tog med mig ett par meter bort från Lisa och den mörka killen som redan hade övergått från att göra affärer till att kyssas.

Han tog av sig kepsen och hans lätta hår flög fram mot ansiktet i vindens riktning, han drog sina fingrar genom håret och såg alldeles för söt ut.

- du är vacker, sa han.
- Du är inte så dålig heller, sa jag.

Det räckte med att titta honom i ögonen så var jag redan där. Inte en chans att jag skulle tala om att jag ville ligga med honom, kyssa honom och hålla om honom. Mina tankar avbröts av en helt underbar kyss. Innan han hann kyssa mig igen slöt jag mina ögon och la mina armar om honom och tryckte mig sakta närmare honom. Nu var allt bara helt underbart. Kunde känna hans ljusa hår emot mitt ansikte. Det kittlades lite grann. Tittade upp mot honom och log, och det gjorde han med innan han kysste mig igen.

- mm, jag vet inte vad jag ska säga, sa jag.
- Säg inget då, sa han samtidigt som han tog sitt varma pekfinger och slöt min mun.
jag öppnade munnen fort igen för att fråga vad han hette.

- du kan kalla mig för Johan, sa han.
- Johan, sa jag högt.

Lisa ropade på oss att vi skulle dra vidare, till en fest. Vi gick hand i hand och allt kändes bra. Det kändes som om jag har blivit förälskad i honom. Mitt hjärta blir svagt så fort våra ögon möts eller om vi nuddar varandra.
När vi kom dit så välkomnade vi oss själva med en starköl var.

- Anna, kom så går vi, viskade Johan i mitt öra.
- Vart då, sa jag.
- Till ett rum.

Följde med i väntan om vad som skulle hända även om jag hade mina aningar. Allt gick så fort och rummet var så mysigt. Vi ville lika mycket båda två och det ena ledde till det andra och plötsligt var vi två förenade till en person. Det var det bästa jag någonsin vart med om. Och Johan, en sån himla mysig och go kille, honom vill jag helst aldrig släppa taget mer. Såna killar växer inte på träd. Dom ska man ta vara på. I alla fall, när vi var på väg ut ur rummet såg vi att Lisa och Jakob var på väg ner för trappen, sprang ifatt dem.

- vänta här nu Lisa, sa jag.
ni fan skyldiga Johan och mig ett svar.
- va, vad snackar du om, sa Lisa.
- Ni hade mysigt i rummet va?, sa jag.
- va fan, tjuvlyssna ni med va, ni gjorde väl ett och annat ni med skulle jag tro, sa Jakob.

Kunde se att både Lisa och Jakob tyckte det va lite kul alltihop. Johan ställde mig mellan en vägg och han själv, tittade mig djupt i ögonen och drog alla sina fingrar genom mitt hår medan han böjde sig fram mot mig för att kyssa mig. Inte en kyss utan flera riktigt långa kyssar. Nu fick jag det bekräftat, jag var kär i honom.

Lisa och Jakob gick, hand i hand. Det gjorde vi med snett bakom dem. Vi bestämde oss för att lämna festen och istället umgås lite till utanför klubben. Vi satte oss på den kalla asfalten och tryckte ihop oss för att hålla värmen. Jag och Jakob satte oss i mitten, Lisa satte sig självklart bredvid Jakob och Johan jämte mig.

- det känns riktigt skönt och har er killar jämte sig, sa jag samtidigt som jag tog tag om låren på dem.

Jag såg att Johan njöt av det så jag släppte Jakobs ben och koncentrerade mig på Johan. Höll kvar handen på hans lår, tittade på honom och drog sakta handen längre upp. Johan tog tag om mina armar och la sig över mig så att jag föll rakt i Jakobs knä. Där låg jag med Johan över mig på väg att nudda mina läppar. Det här fick bara inte ta slut alltså. Det var min bästa ögonblick någonsin. Medan jag tittade upp mellan kyssarna såg jag att Lisa och Jakob satt och rökte, sträckte upp handen för att får en. Efter någon minut började det att regna. Skojade och sa till dem att det nu bara fattades en polisbil. Och inte skulle jag ha sagt det, mitt i regnet bakom tegelväggen hörde jag en bil sakta åkte runt hörnet och svängde mot oss. Jag satte mig upp och stötte till Johan.

- hörrni, vi har fått sällskap, sa jag.

- Shiit, vi reser oss sakta och går lugnt härifrån, och titta inte mot dem, sa Lisa.


Det var lättare sagt än gjort, polisbilen började öka farten och snabbt och jag vände mig nu om regelbundet för att se hur nära de var. Nu var jag faktiskt rädd, vi började springa. De var inte långt efter när de stannade och klev ur bilen för att försöka springa ifatt oss. Alla fick panik och Lisa slängde iväg drogerna utan att poliserna såg. Kände mina tårar som blandades med det kalla regnet som piskades mot mitt ansikte. Torkade av ansiktet, allt kändes konstigt som om allt bara gick i slow motion. Aldrig att detta kunde hända mig. Vände mig om, poliserna var så nära nu. Till min stora besvikelse såg jag Jakob och Johan springa in i en gränd med ett lågt plank som de lätt kunde hoppa över. Efter ett djupt andetag kände jag en hård knuff i ryggen, ramlade rakt i den blöta och leriga asfalten. Istället för att försöka resa mig upp kröp jag framåt. När jag skulle resa mig upp igen fick jag ännu en knuff i ryggen och den här gången blev jag liggande där. Poliserna hade fått tag på mig och alla andra hann undan, alla utan jag. Medan en av poliserna satt på mig för att sätta på handklovar undrade jag om jag någonsin skulle få se Johan igen. Blev förd till bilen och när jag hade satt mig smällde de igen dörren. Tänkte aldrig säga något om Lisa, Jakob eller Johan. Bilen började rulla bort från platsen, fick syn på Lisa som stod säkert bakom en brun container. Både hon och jag hade tårfyllda ögonkontakt ända tills det avbröts av att poliserna svängde mot motorvägen. Tittade ut hela tiden genom fönstret, ville ju inte visa att jag grät av att jag saknade Johan……

Två år senare:
Jag namngav dem aldrig för polisen. Och det ångrar jag nu. Den dagen, då vi splittrades var sista gången jag såg Lisa vid liv. En vecka efter händelsen hittade man Lisa i vår lägenhet, död. Död av en stor överdos av kokain. Jag beskyllde mig själv över att Lisa dog, medan jag satt inne på ett rehabeteringshem för drogmissbrukare. Nu bor jag hemma igen och är tillbaka i skolan. Ska läsa till psykolog. Ser fram emot det nya liv som väntar mig, men mitt förflutna finns kvar, det kommer aldrig suddas ut. Och det händer att jag tänker på Johan ibland……

Skriven av: Emma