Publicerat
Kategori: Novell

Den ensamma trollkarlen

Vid floden Yi finns det en plats med mäktiga och branta klippor, vid dessa klippor ligger den lilla byn Meral, det var här som trollkarlen Tar Ek Sal föddes.
Tar Ek Sal var väl mest som unga pojkar brukar vara, glad, busig och lekfull. Men det var något som skiljde honom matkant från de övriga barnen, han tyckte inte om sportlekar. När de andra barnen spelade boll drog sig Tar tillbaka till skogen där han ensam brukade ströva omkring. Ibland hände det att han fick sällskap av sin bästis, den yngre flickan Em El Ma. Em El Mas familj bodde alldeles bredvid Tar och Tars mamma brukade ta hand om henne då Ems mamma inte kunde det. Ytterligare en sak som skiljde honom från de andra barnen var hans för åldern stora intresse för böcker samt en stor kunskaps törst. Han visade tidigt tecken på stor intelligens och för detta blev han retad av de andra barnen.
Åren gick så sakteliga framåt. Em El Ma flyttade från byn och Tar började få fler vänner, men bland dem fanns det knappt några flickor. Hans nyfunna vänner började så småningom att besöka fester och träffa flickor, Tar besökte en gång en sådan fest men gjorde bort sig så ordentligt att han aldrig igen besökte någon fest. Hans vänner träffade honom alltmer sällan, de föredrog att festa tillsammans med sina nyfunna flickor. Tar drog sig tillbaka till ensamheten hemma och omgav sig med travar av böcker. Han blev blyg, dyster och tystlåten. Hans föräldrar gjorde knappast situationen bättre, de var för gamla och för dumma för att kunna förstå honom.
Allt eftersom tiden gick så började även Tar att längta efter en flicka, han kunde inte förstå varför ingen ville lära känna honom bättre, han var ju både stillsam, trevlig och snäll. Trots att ingen flicka såg åt honom så var han djupt inom sig övertygad om att även han en dag skulle träffa en underbar flicka som skulle komma att älska honom.
En dag kom en gammal trollkarl till Meral. Han hade rest långt och behövde vila sig. Som av en ödets nyck fick han stanna över natten hos Tars föräldrar. Den gamle magikern kunde knappast undgå att lägga märke till deras begåvade son och snart hade han lyckats övertala föräldrarna att låta honom träna deras son till trollkarl. Tar var överlycklig, äntligen kanske lyckan skulle le även mot honom. Nästa morgon lämnade Tar byn tillsammans med sin läromästare. Han blev borta i flera år.
När Tar återvände till Meral hade hans föräldrar dött, han sörjde dem inte. Byn hade växt och handeln blomstrade, folket behövde en skicklig magiker och Tar välkomnades med öppna armar. Med hjälp av magi byggde han ett borgliknande torn högst upp på en av de branta klipporna.
Trots att hans tjänster ofta togs i anspråk kände han att folk fruktade honom. Drömmen om att en gång bli älskad tedde sig allt mer avlägsen för honom. I smyg praktiserade han kärleksmagi, den var inte av den direkt riktade typen utan mer av den obestämt riktade typen, han ville ju dra till sig någon som skulle komma att älska honom av fri vilja och inte någon som skulle älska honom därför att hon var tvungen till det. Han försökte allting men inget gav resultat.
Åren gick och han besöktes allt mer sällan och någon kvinna som ville bli hans älskade syntes inte till. Han blev allt mer inbunden och deprimerad.
En dag satt han nere vid floden och filosoferade, då fick han plötsligt syn på en kropp som spolades upp på stranden av flodens vågor. Tar reste sig mödosamt upp och gick fram till kroppen. Kroppen hade spolats upp så att den kom att ligga med mage nedåt, men trots detta kunde han se att det var en ung kvinnas kropp. Han vände långsamt på den och fick sitt livs överraskning. Hon verkade ungefär vara mellan tjugo och tjugofem år och var något av det vackraste han någonsin sett. Tar lyfte beslutsamt upp henne på sin axel, än fanns det tid att rädda henne. Kanske skulle det visa sig att hans dröm äntligen skulle gå i uppfyllelse.
Han bar in henne i en av tornets kamrar och gjorde där de nödvändiga ritualerna, sedan väntade han.
Hon började andas, färgen återvände till hennes ansikte, han hade lyckats! Han visst att det här var kvinnan han i hela sitt liv längtat efter, det var helt enkelt hans drömkvinna som låg på sängen framför honom. Tar kunde inte låta bli att gå fram till henne, böja sig ned och kyssa henne lätt på munnen.
Hon slog upp ögonen och stirrade på honom. Med ett skrik flög hon upp ur sängen och skrikande rusade hon ut ur tornet och bort från Tar. Förkrossad stod Tar kvar vid sängen, vad hade han gjort för fel, vad hade hon sett som var så hemskt? Han gick sakta bort till en spegel för att komma underfund med svaret.
När han tittade i spegeln förstod han. Spegelbilden som blickade tillbaka på honom var en mycket gammal mans spegelbild. Han hade glömt att det hade gått så många år, så många ensamma år, sedan han hade kommit tillbaka till Meral. Det var en bruten man som lämnade platsen framför spegeln.
Sedan den dagen såg ingen till Tar Ek Sal igen och några år efter hans försvinnande kollapsade hans borgtorn under en häftig storm. Idag är allt som återstår av Tar Ek Sal berättelsen om den ensamma trollkarlen.

Skriven av: Tomas Pettersson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren