Den ensamme

Den fuxfärgade hingsten del 3 av 5.
Josse bor på Rain Bow Farm. En dag berättar Linn och Issa en hemsk sak... Linn och Issa tittar på varandra och säger: Jag och Linn kollade på nyheterna i går och då varnade dom för en fux färgad Arab hingst!! Säger Issa. De måste inte vara hingsten vid hagen!! Säger jag. Dom sa att hästen hade en tatuering bakom vänstra örat. Säger Issa. Men vi kan väl inte riskera liven för att kolla om de är den där hästen som dom varnade för??!! I så fall får ni gör det utan mig!! Säger Linn och galopperar bort på Misse. LINN VÄNTA!! Skriker Jag och Issa så högt vi kan. Men Linn fortsätter att galoppera iväg. Strunta i henne säger Jag. Jag är inte med om inte hon är med. Säger Issa och galopperar efter Linn. Då får jag väl fråga Marre. Tänker jag och rider hem till Issa och Marre.

Hemma hos Issa och Marre. Jag går fram till dörren och knackar på. Strax kommer deras mamma och öppnar. Hej. säger hon. Isabell är inte här. Jag vet. Säger jag. Men jag vill prata med Marre. Hon är sjuk. Svarar deras mamma. Jag vet. Men jag måste prata med henne!! Säger jag. Okej. Marine!! Marre kommer direkt. Hej. Säger hon. Hej. Svarar jag. Kan vi gå ut å prata?? Frågar jag Marres mamma. Okej, men bara en liten stund. Svarar hon. Hur är det?? Frågar jag Marre. Bra. Svarar hon. Jag kan nog rida imorn. Okej. Säger jag. Vad ville du?? Frågar hon mig. Det är inte sig likt hemma längre. På sista tiden har en fux färgad hingst dykt upp. Det är något mystikt med honom. Jag undrar om du vill vara med å ta reda på vad som händer. Svarar jag. De vill jag gärna!! Men var är Linn och Issa?? Frågar hon. Vet inte... Dom vill typ inte vara med mig längre. Svarar jag. VA!! Varför inte?? Frågar hon. De bara är så. Dom vill nog inte att jag ska vara med. Svarar jag.
Gud vad taskigt!! Säger Marre.

När jag väl kommit hem ställer jag in Lira i hennes box. Sen ger jag både Lira och Kastanja hö. Hej Stanja. Säger jag till Kastanja. Sen går jag och lägger mig. När jag ligger i sängen tänker jag på Issa å Linn. Jag saknar dom. De är dom ända som jag känner i min ålder. Marre är ju bara 8år. Jag är 11. Sen somnar jag.
Nästa morron när jag kommer ner till frukost bordet pratar mamma i telefon. Hon ser väldigt ledsen ut. Okej.
Jag förstår. Säger hon till den hon pratar med och lägger på.
Vem var det?? Frågar jag. Det var... Kastanjas ägare. Svarar hon. Vad ville dom?? Frågar jag. Dom vill ha tillbaka Kastanja. Svarar hon. NEJ!! Säger jag medans tårarna sipprar ner för mina kinder. Dom får inte!! Jo, det får dom. De är deras häst. Du kommer att få en hittelön för att du hittade henne. Säger mamma. Vad kommer dom göra med henne??!! Frågar jag. Sälja henne... Svarar mamma. Jag springer ut till stallet, ut till Kastanja. NEJ!! DOM FÅR INTE!! Skriker jag medans jag slår armarna runt Kastanjas hals. Jag sätter på hennes sadel och träns och rider ut i skogen. Jag ska aldrig glömma dig Stanja. Aldrig!! Jag rider ner till havet. Plötsligt hör jag något. Någon som pratar. Jag känner igen rösterna. Det är Issa och Linn som kommer ridandes mot mig. Jag rider ner mot havet å låssas som att jag inte ser dom. Vänta Josse!! Ropar Issa till mig. Hon travar förbi Kastanja och stannar framför henne. Jag torkar snappt mina tårar och låssas som om inget har hänt. Varför grinar du?? Frågar Issa. Då börjar tårarna att forsa ner för mina kinder. De är Stanja!! Hennes ägare har hört av sig. Dom hämtar henne imorn klockan elva. Svarar jag. Issa blir jätte ledsen hon också. Hon som gillade Kastanja så mycket och skulle få prov rida henne i sommar. Du måste ta det jätte hårt!! Säger hon. Ja... Snyftar jag.
Föresten, vi är med på musteriet med den där hästen.

Senare hemma på Rain Bow Farm. När vi kommer hem är det redan kväll. Mamma och pappa kommer springandes till mig. Var har du varit?? Frågar hon mig. Vid havet. Svarar jag fortfarande snyftande. Lilla gumman. Vi har varit så oroliga över dig!! Säger pappa. Nej, nu går vi och lägger oss. Säger mamma. Jag ska bara ge hästarna mat å sadla av Stanja först. Säger jag. När jag väl låg där i sängen kunde jag inte sova. Jag låg å tänkte på Kastanja. Undrar vart hon ska bo. Tänker jag. Sen somnar jag. Jag vaknar av att det ringer i min mobil jag kollar på klockan och den är... Halv tolv!! Ropar jag av förskräckelse. Kastanja!! Hallå de är Josse. Säger jag till den i luren. Hej!! Det är Linn. Kastanja har rymt. Du måste komma rida hem till mig nu!! Säger Linn. Men... Försöker jag. Vi har inte tid att prata nu!! Säger hon å lägger på. Jag kastar på mig kläderna som jag hade i går sen springer jag ner till stallet och hoppar upp på Lira utan sadel och träns. Jag galopperar hela vägen hem till Linn. Linn, Issa och Marre sadlar på sina hästar. Kom igen nu!! Skriker jag till dom när jag galopperar förbi ner mot havet. Hon rider ju utan både sadel och träns!! Säger Marre. Kom igen nu tjejer!! Vi måste efter henne. Hon är redan 10 minuter före oss!! Ropar Linn medans hon galopperar efter mig. Varför rider jag ner mot havet?? Säger jag till mig själv. Nånting säger mig att hon är där men vad?? När jag kommer in på stigen som leder ner till havet kan jag se Kastanja. Hon har ingen grimma på sig. Eller ja, grimma har hon ju fast den är trasig. Hon måste ha fastnat i någonting. Tänker jag. Tur att hon har kommit loss!! Tänker jag.

Slut!! Fortsättning följer!!

Skriven av: Josefin Lugn