Den första gång jag såg dig le

Han har vingar som bara jag ser. Han förändrade hela mitt liv genom att le`. Och jag minns det som igår. Jag fick ett sms där det stod ”jag är i stan, vill träffa dig, Kommer du”? Det hade regnat hela dagen och fukten fanns överallt. Mitt hår hade format sig till stora lockar. Min lugg var en ända stor lock och jag kände mig ofräsch efter en lång dag i skolan. I mina känsliga näsborrar kände jag avgaslukten blandad med doften av nybakat. Doften kom från ett bageri i närheten som bakat hela morgonen och dagen. I vanliga fall hade jag blivit tokig av doften. Hade det varit en vanlig dag hade jag stått inne i bageriet och köpt mig en kaka just nu. Men det var ingen vanlig dag. Jag stod där med min gamla cykel och med mobilen i handen och funderade. ”Ska jag eller ska jag inte..” upprepade jag tyst för mig själv. Helt plötsligt ringde det. ”Jag är på Stadium, är du i stan?” Jag svarade ”ja” lite chockad och rädd. Vi bestämde att vi skulle mötas utanför Stadium och jag började gå. När jag närmade mig övergångstället kunde jag se honom. Det körde en stor buss förbi men av någon konstig anledning så såg jag honom ändå framför mig. Jag gick sakta mot honom och jag blev allt varmare och varmare. Mina knän kändes som gelé och jag trodde aldrig att övergångstället skulle ta slut. Jag ser än idag hans ansiktsuttryck när han log och han lade huvudet så gulligt på snedden. Hans armar var sträcka mot mig och i huvudet hörde jag ”love my love me, say that you love me , fool me , fool me , go on and fool me..” När jag kom fram frågade han om det var jag som var Ellen. När jag svarade ja gav han mig en stor kram. En helt underbar kram som gjorde att hela mitt liv förändrades i samma sekund. Jag tänkte mycket på hur otroligt mycket en människas liv kan ändras, på grund av en annan människas existens. Det kan ändras både positivt och negativt. Tyvärr känns det allt för ofta som det negativa övervinner det positiva. Men ibland har man lite, lite tur. Och det positiva sker. Jag hade gått så länge och väntat på att det positiva skulle hända mig. Att jag skulle få känna mig riktigt lycklig därför blev jag nog inte bara kär i honom. Utan jag blev kär i hela kärleken.
Jag blev kär i mig själv, i min lycka, de stora förändringarna i mitt liv och framförallt upptäckten av hur underbart mitt liv plötsligt blev.
Att få sväva på moln var underbart och jag älskade varenda sekund i mitt liv. Känslan av att inte stå ensam i stora världen med stor saknad av kärlek och ömhet var underbar. Jag kände den i samma stund som jag såg honom. Han utstrålade och symboliserade allt jag längtat efter.
Dagen efter träffades vi igen. Vi kunde aldrig få nog av varandra. Han var som en del av mig som jag alltid känt att jag saknat men inte vetat om. Vi blev underbara tillsammans. På nått sätt så lockade vi fram det fina i varandra. Vi kunde sitta i timmar och diskutera saker bara för att få höra varandras röster. Och vi visste att det vi hade var något alldeles speciellt som ska vårdas ömt.
Och än idag är det så. Det är han och jag mot världen. Och även om jag inte är lika varm i kroppen och har geléknä så älskar vi varandra lika mycket. Och fortfarande är vi underbara tillsammans. Jag tror fortfarande att han är en ängel som blev nersänd från himmelen när jag behövde honom som mest.
Kärleken är underbar.

Skriven av: Josefin Johnsson