Publicerat
Kategori: Novell

Den frusna lilla flickan

Den frusna flickan såg storögt på folket som rusade fram och åter i varuhuset. Hon var 7 år och klädd i trasor. Kölden bet hårt på henne. Så länge varuhusen var öppna var det okej. Då hade hon någonstans att värma sin frusna själ. Men när varuhuset stängde eller när ordningsvakten fick syn på henne, då kördes hon ut. Ut i kylan. Den obarmhärtigt bitande kölden.

Nu stod hon huttrande och såg in i ett restaurangfönster. Hon såg hur folk försåg sig av alla uppdukade delikatesser. Den lilla flickans mage skrek av hunger. Hon mindes ej när hon hade ätit senast. Tårarna rann nerför hennes kinder och hon önskade att hon bara kunde bit av det mångfald som var uppdukat på bordet.

”En enda tugga!” tänkte hon sorgset.

I stället kom kyparen och körde iväg henne. Ett par gäster hade blivit illa berörda av den lilla flickans åsyn.

”Iväg med dig, tiggarflicka!” sa kyparen i detsamma han drog henne hårt i örat och tillade:

”Bort från restaurangen!”



Det var dagen före julafton. Den lilla flickan hade bara några timmar kvar att leva. Den kommande natten skulle innebära en alltför svår köld som hon, med sin nedsatta motståndskraft, inte skulle klara. Bortkörd från restaurangen drev hon nu planlöst omkring på gatorna i stan.

I husen såg hon ljusen och hörde skratten och glädjen. Något hon aldrig hade fått uppleva. Fadern hade tidigt lämnat deras familj och modern dog för några år sedan. Ensam i världen hade hon tvingats att hanka sig fram. Genom att tigga och leta rester. Nu stod hon här framför ett hus som var gemytligt pyntat och dignade av överflöd. Men då hon knackade på möttes hon av förakt och hånfullhet. Hon vädjade och bad för sitt liv och gick från hus till hus. Hon förstod att hon var illa ute om hon inte hittade en varm plats att övernatta. Men ingenting hjälpte. Ingen ville se henne. Ingen ville kännas vid henne. Ingen älskar en flicka i trasiga kläder, hungrig, smutsig och utmärglad. Ingen vill bli påmind av sitt dåliga samvete. Alltför fokuserade på sin egen lycka skickar dom iväg henne åt sitt eget öde. En säker död. Därefter fortsätter dom oberört sitt glada festande.

I en liten mörk återvändsgränd fann hon till sist sin plats. Bland en hög med sopor och gamla tidningar kurade hon ihop sig och huttrade av köld. Slutligen somnade hon in för att aldrig mer vakna upp igen.


En mjuk röst kallade på henne :

”Kom, mitt barn. Jag vill dig inget illa”

Den lilla flickan var inte van vid att bli tilltalad på ett så kärleksfullt sätt. Hon var därför lite avvaktande. Rösten fortsatte och nu såg hon även ljuset som omgav henne :

”Var ej rädd. Jag har kommit för att hämta hem dig. Ditt lidande är slut. Aldrig mer skall du vara hungrig. Aldrig mer skall du frysa. Detta lovar jag dig.”

Flickan öppnade sina ögon och såg nu kvinnan som strålade av Kärlek. Ett gyllene ljus omgav henne.

”Vem är du?” undrade flickan med sin späda röst.

”Jag är din skyddsängel!” Svarade kvinnan leende. ”Kom…”

Ängeln räckte flickan sin hand som sträckte sin lilla hand mot damen och kramade den varsamt. Tillsammans begav de sig mot det avlägsna ljuset ovanför dom. De lämnade den kalla, obarmhärtiga planeten bakom sig. Flickan vände sig om och i samma ögonblick såg hon hur den tunna silvertråden brast. Silvertråden som förband hennes själ med den fysiska kroppen i gränden. Detta innebar den oåterkalleliga dödens inträde för den lilla flickan i gränden. Saknad av ingen skulle det dröja en lång tid, över jul och nyår, innan kroppen blev funnen.

Dom flög förbi oändligheten och bortom evigheten. De flög mot ljuset som växte sig allt starkare. Det gudomliga gyllene ljuset. När de kom in i och omgavs av detta Kärleksfulla ljus lyckades en stad urskiljas. En stad med gator av guld. Med regnbågar vars färger gnistrade likt smaragder, rubiner och diamanter. Plus många andra färger som inte är kända på Jorden. Sjöar och floder av mjölk och honung och eldröda himlar med bländande ljus.

Dom gjorde en inflygning längs huvudgatan och landade på vad vi skulle kalla ett torg. Runt omkring den lilla flickan stod människoliknande skepnader, transformerade till en form som flickan skulle känna igen. För att välkomna henne. Hon såg sin mamma och sin pappa. De log mot henne. Hon var så glad över att återse sina föräldrar.

Inga ord sades utan kommunikationen överfördes på telepatisk väg. Därefter kastade hon sig i deras famn, kramade om dom hårt och ville aldrig släppa taget. Länge kramade de om varandra. Damen som hämtat den lilla flickan log ett kärleksfullt leende. Hon var egentligen en ljusängel.

Flickan såg sig omkring och kände igen många av ansikten från sitt liv. Hon kände igen sin mormor och morfar och några vänner från barnhemmet som hade gått under av tuberkulos och av undernäring. Men nu var de tillsammans. För alltid. I ett ljus av Kärlek.

”Vi måste vidare” sade ljusängeln utan ord. De bildade en cirkel och höll varandra i händerna. Återigen transformerades de till en del av det evigt Kärleksfulla ljuset som sken ovanför deras huvuden. De blev ett med det. I himmelens himmel. De blev en del av allt. De blev allt. En del av Gud. De blev Gudomlig Kärlek!

Slut

Universums bumerangeffekt slår tillbaka. Kärlek belönas med Kärlek. Om inte i detta liv så i livet efter det. Visa Kärlek, medmänsklighet, respekt. Värme och ljus. Mot allt och alla livsformer. Nu och för alltid.

Ni får väldig gärna komma med kritik.
Min e mail är:
[email protected]

Skriven av: Anthony

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren