Publicerat
Kategori: Novell

Den grymma leken

Prolog
Skrattet ekade i det tomma rummet, Hon försökte göra sig så osynlig som möjligt. Men hon visste att dom såg henne, hon kände deras saliv rinna längs hennes hud, kläderna hade dom slitit av henne för länge sedan. Dom låg i en hög i andra änden utav rummet, 5meter som kändes som fem mil. Hon försökte bita ihop för att inte gråta när sparkarna kom, det gick inte. Hon kände dom salta varma tårarna på sina kinder, och hon visste, att det här var slutet.

Sofia vaknade av ljudet från klockradion. Klockan var sju, och det var dags att kliva upp för en ny hemsk skoldag. Alla dagar var varandra lika. Hon klev upp, åt frukost och när mamma åkt till jobbet, spydde hon på toaletten. Efter det, gick hon alltid till skolan för att få en lugn stund att kunna plocka ut sina böcker utan att någon gav henne kommentarer. Sofia tog på sig sitt nya linne, ett vitt med ett stort hjärta på i mitten, det var verkligen snyggt. Hon böjde sig ner för att dra på sig byxorna, och hennes långa bruna hår, åkte ner över hennes ansikte. Hon ställde sig framför spegeln och kollade så att kläderna matchade, det gjorde dom. Hon satte upp luggen med hårspänne, hennes långa fina lugg, som en gång varit ännu längre. Idag skulle hon skita i frukosten mamma var ändå inte hemma. Hon tog på sig sina gympaskor och började gå mot skolan. Små lätta steg, så att hon knappt hördes. Hon gick till parkeringen bakom villan där hennes moped stod. Hon tog fram hjälmen och satte på sig den. Mopeden var blå av modellen Viva City, en Peugeot. Den hade varit dyr, men hon hade samlat länge för att få råd till den.
Hon körde aldrig hela vägen till skolan, rädd för att någon skulle se att hon hade en moped, hon ställde sig på Icas parkering i närheten, hon hade redan pratat med chefen, och hon fick stå där så länge hon behövde.
Hon körde skogsvägarna istället för motorvägarna till skolan, just för att ingen skulle se henne. Hon drog in doften av gran, tall och mossa. Hon andades ut och gladde sig åt den friska morgonen. Överallt kvittrade fåglar och ekorrar klättrade i träden. Hon kände sig lugn, Sofia stannade mopeden och klev av den, klockan var bara halv 8, en halvtimme innan skolan börjar. Hon tog av sig hjälmen och la sig ner i det mjuka gröna gräset. Hon kände sina ögon slutas, och hon somnade in i en djup dvala.
När hon vaknade var klockan redan 07:50 och det skulle ta fem minuter till skolan, hon skulle precis hinna till första lektionen. Men det var bara ett problem, Hon ville inte stå vid skåpet med alla andra runt omkring sig. Alla blickarna och alla spydiga kommentarer gjorde henne illamående och sur resten av dagen. Det var tomt inne i korridoren när hon kom in i skolan. Vart var alla? Klockan var bara 07.55 och det hade inte ringt in än, hon kände en ilning i ryggraden och kände sig bevakad. – hallå? Ropade hon lite försiktigt, rädd att någon var där.
- jag visste väl att du skulle glömma bort att det var studiedag idag, sa Martin och kom ut med ett hånleende på läpparna.
- Och tydligen visste vi alla det, sa Isabella efter och kom ut ur mörkret i ena hörnet.
Plötsligt var hon omringad av alla Isabellas och Martins kompisar, Hon kände att hon började bli rädd.
- S-snälla låt mig vara, jag har inte gjort något.
- Jo det har du, du har gjort vääldigt mycket
- N-Ne snälla, låt mig gå hem!
- Vi har inte tänkt låta dig gå någon stans.
Sofia svimmade nästan när hon såg att Martin och tre andra killar drog fram varsin pistol, mens alla andra hade varsin sylvass kniv. Hon kände pistolen tryckas mot sitt bakhuvud.
- Gör nu som vi säger, annars kommer Sofia inte existera mer, Viskade Martin lågt i hennes öra.
- O-okej snälla, låt mig bara leva!
- Så ja, duktig fia, Ta nu av dig dina kläder, vartenda plagg.
Sofia började sakta, sakta ta av sig sina kläder, till alla låg i en hög framför henne. Martin tog upp hennes nya tröja,
- Har man sett, fia har gått och skaffat sig nya kläder!
Han slängde över tröjan till Isabella som rev sönder den med kniven.
Plötsligt såg Martin att Sofia inte tagit av sig sina trosor.
- Så ja, av med trosorna nu, annars lär du aldrig mer se din familj.
- s-snälla!
- AV MED DOM SA JAG!
Martin lät arg och Sofia vågade inte annat än att göra som han sa, så trosorna åkte av och hamnade i högen med hennes andra kläder.
Martin hånlog emot henne.
- fia, fia, har du blivit av med din ungdom än då, eller vill du att jag ska ta den?
- S-snälla låt M-mig v-vara!
- Varför? Men vem i helvete skulle vilja sätta på ett äckel som dig iallfall? Så jag tänker inte sätta på dig hursomhelst.
Sofia pustade ut och kröp upp i ett hörn.
- Duktigt fia, sitt där du.
Alla samlades runt henne, och hon hörde hur Martin skrek åt alla att spotta på henne. Sofia lyssnade inte på dom, hon ville inte. Hon kände allas saliv rinna längs med hennes bara hud, precis överallt. Hon behövde kräkas och kunde inte hålla sig. Galla, äcklig galla kom upp ur hennes magsäck och ner på golvet. Martin såg äcklad ut, och med hjälp av sin fot pressade han ner hennes huvud i sörjan. Sofia grät, och det uppmuntrade dom bara. Salta varma tårar som rann nerför hennes kind, hon höll andan. Vill inte vakna mer, och det behövde hon inte längre hellre.
SLUT

Skriven av: Jemmaw

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren