Den omöjliga strejken

Det är fantastiskt att jag, efter alla dessa år, kan stå här och beundra samtliga av mina lojala medarbetare när de sliter som mest med att tillverka alla våra produkter. Jag är, om jag får kalla mig så, chef för denna jättefina fabrik som ligger i ett vackert snötäckt landskap.
Jag befinner mig just nu på mitt privata kontor och kontrollerar morgonens beställningar. Det verkar, konstigt nog, fortfarande som om våra konsumenter vill ha samma varor som alla andra år.
-God morgon, käraste!, hör jag plötsligt en röst säga. Det är min fru som kliver in, hon brukar nämligen vara med mig på jobbet ibland, -Skulle du kanske vilja ha lite glögg och pepparkakor nu när det är så fint vinterväder idag?
-Det skulle verkligen smaka fint, Mary, svarar jag med en tacksam blick.

Hon kommer snabbt tillbaka med fikat och ställer det på skrivbordet. Samtidigt kliver Nils in med bestämda steg. Han är bland de äldsta fabriksanställda inom företaget.
-Jag ska ta ett allvarligt snack med dig, chefen!, säger han.
-Javisst, det går så bra så, förklarar jag. Vad har du på hjärtat som du vill förmedla?
-Jo, det är så att varje år vid den här årstiden så får vi arbeta extra mycket utan särskild belöning. Därför strejkar vi tills du ger oss någon speciell ersättning.
Jag svarar med att fråga vad de skulle vilja ha för någon slags kompensation. Beskedet blev dock något jag inte hade räknat med.
-Vi har kommit överens om en sak, sade Nils, nämligen nybakta kakor tre gånger om dagen tills årets stora leverans som är om en vecka. Och då menar jag verkligen nybakta.
-Det finns ju inget bageri här i närheten direkt, så hur har du tänkt dig att det ska gå till i själva verket?
-Det får du allt fundera ut själv, chefen.
Därefter går han ut och berättar för de andra arbetarna att strejken ska börja.

Hur ska jag göra? Jag kanske kan baka alla dessa kakor själv, det gäller ju bara för en vecka. Men å andra sidan är det ju nästan femhundra anställda. Om varje person äter två kakor vid alla tre fikapauser under dagen blir det sex stycken per individ per dag. Sex kakor gånger femhundra personer blir ju banne mig tretusen gräddade godsaker varje dag! Det klarar jag aldrig, även om jag vore en utbildad konditor med smör på fingrarna. Men leveransen måste bli av, tänk vad konsumenterna skulle bli besvikna annars. Jag får helt enkelt försöka med det omöjliga. Mary hjälper mig säkert, då blir vi två åtminstone.

Jag traskar direkt iväg till köket för att checka att det verkligen finns tillräckligt med råvaror för detta enorma storbak. Om jag minns rätt så gjorde jag en större beställning för ett tag sedan. Och tur nog så stämmer det. Alla ingredienser för att göra t.ex. pepparkakor finns.
In genom dörren kommer Mary som undrar varför en person som jag river bland mjölet. Jag förklarar hur det ligger till för henne och får en hjälpsam min till svars. Hon erbjuder sig med en gång att hjälpa till.
-Det här borde vi nog kunna klara av, älskning, säger hon med en lugn röst, Vi får ju inte svika kunderna på grund utav en liten bagatell.
-Nä, jag håller med. Nu börjar vi!

På med ugnen. Fram med smöret. Ut med nyfikna snyltare. Aldrig hade jag trott att det skulle vara så jobbigt att dona i köket.
Nu är i alla fall den första plåten med hundra kakor klar, endast tjugonio stycken kvar. I och med att jag tar med den in i fabriken och bjuder personalen på de små bakverken upphör strejken och de börjar glatt att arbeta igen.
Nästa sats är färdig att tas ut ur ugnen ett litet tag efteråt för att ganska snart söndersmulas i munnen på ett nytt antal personer.

Efter några timmar av slitsam knådning och gräddning är faktiskt de flesta kakorna bakade och därmed är dagens stora insats tillända. Nu återstår det bara sex dagars arbete av samma typ som idag. Puh! Det är vid sådana här tillfällen som man funderar på om man verkligen inte vill byta yrke…
Nä förresten, jag trivs allt med att vara jultomten.






Lite fotnoter:


•Vilken dag är det när berättelsen äger rum?
Jo, den 17 december eftersom ”den stora leveransen” inträffar den 24 i samma månad.


•Vad är Marys fullständiga namn?
Mary (~Merry) Christmas


•Nils kallas Nisse och är en av jultomtens alla små tomtenissar.


•Morgonens beställningar som det berättas om är ju förstås barnens önskelistor.


•Barnen är i detta fall konsumenterna, trots att de inte får betala för sina paket.

Skriven av: Anton Lundin