Den sataniska formeln

Vetenskapen och mystiken har alltid försökt att ta död på varandra och här försöker någon döda sanningens apostel, men vad är sanningen?





































”Det här är det bästa jag gjort”, avslutade det begåvade unga matematiksnillet sitt brev till den matematiska fakulteten vid universitetet i Lund.
Brevet innehöll en avhandling med en formel som skulle få stora följder för hela världen. Det unga oskuldsfulla snillet kunde inte då ana att hans brev kom att resultera i tusentals självmord och mord och att han själv tog en risk – större än kanske någon annan tagit.
*
Året 2021 lade det unga matematiksnillet Mateism Haarp fram ett oerhört kraftfullt matematiskt bevis. Genom att kombinera sannolikhetsläran, spelteorin tillsammans med delar av kaosteorin kunde formeln lösa många och stora problem.
Mateism formel bevisade att slumpen råder på alla områden och han blev den som förde upp kvantfysiken till vardagsnivå. Den skillnad som tidigare rådde mellan atomernas värld och vår vardagliga verklighet, var bara en illusion. Allt sorterar under sannolikhetslagar.
I vår värld lyder allt orsak-verkan-lagarna, men enligt kvantfysiken är atomernas värld inte bestämd förrän vi observerar den. Mateism bevisade att det inte är materien som bestämmer sig utan vi människor. ”Det finns inget i naturen som heter högeräpplen och vänsteräpplen, precis som det i atomernas värld inte finns vänsterspinn och högerspinn. Höger och vänster är begrepp skapade av människan för att vi ska kunna orienterar oss”, skrev han i sin bok. Optimister ansåg att denna insikt kunde bana väg för en kvantdator med vanliga komponenter.
Beviset var gediget och hade provats av tusentals matematiker världen över utan att kunna vederläggas. Dessutom genomfördes experimentella tester ett otal gånger. Den blev än mer omvälvande än Gödels ofullständighetsbevis som på 1920: talet skakade om världen.
Men det var inte den praktiska nyttan eller det stora matematiska språnget som förändrade världen; utan att formeln faktiskt bevisade att Gud inte kan existera – inte ens i teorin.
Reaktionerna bland religiösa var blandad. En del rationella slutade bara helt enkelt att tro, som om de befriats från ett ok. Andra tappade livslusten då hela deras grundval rämnade.
Det fanns visserligen de som vägrade acceptera beviset om Guds ickeexistens, men de blev allt färre och framstod som enbart patetiska och skrattretande i sin envishet.
Men det obehagliga faktumet fick också en del att bli aggressiva, ja, hatiska och beredda att gå hur långt som helst för att förinta den som matematiskt ödelagt tron på deras Gud. Det var den sistnämnda kategorin som skulle komma att bli farligast för Mateism.
Han blir kallad Satans son och många uttyder tecken ur hans ovanliga, och i det här sammanhanget olycksaliga, namn Mateism, som matematisk ateism och - satanism.
Mateism Haarp nödgades gå under jorden i skräck för attentat. Religiösa hade vid flera tillfällen hotat att mörda honom, och även om de flesta hoten var tomma så var det ingen tvekan om att det fanns de som ville se honom död.
Mateism Haarp var son till det legendariska matematikgeniet dr Haarp, föregångaren inom modern sannolikhetslära. Dr Haarp dog tragiskt och mystiskt vid partikelacceleratorn i Cern i Schweiz, något som troligen påverkat sonen starkt.
Sedan barnsben hade Mateism grunnat på varför världen ser ut som den gör. Om man nu inte nöjer sig med förklaringen att Gud är upphovsman till allt, så måste det finnas en matematisk förklaring, tänkte han.
Varför är den tredje staden i ett land för det mesta en tredjedel så stor som den största? är ett exempel. Ett annat är hur en myrstacks intelligenta komplexitet kan byggas upp av ointelligenta myror? Det finns många underliga sammanhang i naturen som Mateism grunnat på och som vetenskapen inte hade något bra och enkelt svar på – tills nu.
Mateisms matematiska bevis kunde förklara kaotiska fenomen i naturen och i det mänskliga beteendet: Modets växlingar, samhällsutvecklingen, städers expansion och hur vi konsumerar.
Beviset förklarade även den biologiska utvecklingen, som avvek lite från den darwinistiska. En art utvecklas inte alltid rätlinjigt utan även symbiotiskt då primitiva organismer slår sig samman och bildar större enheter, där en del organismer specialiserar sig till vad som senare blir kroppsdelar. Proceduren är den samma som när mänskliga samhällen utvecklas.
Nu kunde forskarna för första gången förklara hur vi fått ögon, armar och andra organ; vi var egentligen från början en kommun celler som slagit sig ihop därför det var det mest fördelaktiga, enligt Mateisms formel.
Tidigare hade vetenskapen bevisat att Gud inte behöver existera för att naturen ska utvecklas; likaså har skapelsen kunnat påvisas ske utan gudomligt initiativ. Däremot bevisade den tidigare vetenskapen på intet sätt att Gud inte fanns. Det lämnade kvar ett litet utrymme för de religiösa att fortfarande tro på en himmelsk Fader.
Mateism formel var unik på det sättet att den för första gången bevisade någots ickeexistens. Ingen kan styra sannolikhetslagen, den som egentligen styr allt och ingen kan heller ha arrangerat den. Därmed försvann det sista hoppet för de troende. En märklig tomhet infann sig. Till och med ateister saknade en Gud som de kunde förneka.
”Satan har nedstigit till jorden och måste utplånas!” löd ett av budskapen från religiösa fundamentalister som ännu inte gett upp. Nya grupper, vars namn världen inte hört talas om, förklarade krig mot Mateism.
Som om de religiösa inte fått nog av förödmjukelse, visade Mateism också att evigt liv var teoretiskt omöjligt. Minneslagringen skulle med evigt liv bli oändlig och detta tog Mateism formel effektivt död på. Matematiker och statistiker kastade sig över hans kraftfulla bevis.
Ingen visste om Mateism själv ångrade vad han presterat. Han var för evigt dömd till att verka i det fördolda på grund av alla hot. Som en modern Galilei hade han trotsat prästerskapet, men till skillnad från sin föregångare orkade han inte med att kämpa.
”Att mista sin tro är det värsta som kan hända”, förklarade en religiös kvinna i TV och hon uttryckte nog vad miljarder människor världen runt kände efter Mateisms formel.
Människor som hängt upp hela sitt liv på en gudstro fann sig helt plötsligt utelämnade. All den förstöstan som en personlig tro skänker, var borta.
De flesta ateister uttryckte sig likväl klädsamt ömsinta trots att de jublade inombords och menade att det är på tiden att människan inser att hon är ensam på jorden.
Inte mycket läckte ut om Mateism. Vissa hävdade att han blivit knäckt av all uppståndelse och inte minst av effekterna med alla självmord och hoten mot honom själv.
En del rykten gjorde gällande att han djupt ångrade publicerandet av sin berömda formel. Även om han skulle göra avbön, vilket somliga rykten påstod, så kunde han i vilket fall som helst inte backa bandet tillbaka och göra det ogjort. Mateism hade satt en sten i rullning som inte gick att stoppa. Precis som den gången då jorden upptäcktes vara rund och inte platt.
Ibland den spirande ryktesfloran fanns ett som var väldigt ihållande: att Mateism blivit galen och vårdades på behandlingshem. Mateism personlighet främjade detta rykte på alla sätt. Han var tydligt bräcklig, likaså förläst och ägde inget socialt liv.
Han uppfyllde alla kriterier på en nörd och djupdykningen i matematikens värld hade satt kraftiga spår i båda fysionomi och fysik.
Bilden av det galna geniet förstärktes av hans slutenhet och tystnad. Men tystnaden kan ibland säga mer än ord och media tolkade vitt och brett hans sfinxlika tillvaro.
Mateism frammanade många kvinnors moderskänslor och han blev ett hett byte på äktenskapsmarknaden. Det komplicerade och obegripliga parningsbeteendet hos arten människan gjorde ryktet om galenskapen snarare att hans attraktionskraft ökade.
Trots sin oansenliga, bleka, finniga och klena framtoning var han superintelligent, mystisk, kanske galen och utan tvekan den mest farliga av alla personer just nu.
”Det här är det bästa jag gjort”, var titeln på den bok som innehöll hela Mateisms matematiska bevis. Titeln var hämtad från hans avslutande ord i sitt brev till universitetet.
Efter all uppståndelse och förödelse kanske Mateism tänkte: det här är det värsta jag gjort.
– Varför döda budbäraren för budskapets skull? frågade sig en universitetslektor i TV.
Universitetslektorn hade många inom forskarvärlden med sig i sitt försvar för ynglingen och hans bevis. Försvaret för Mateism var farligt men nödvändigt; alla vetenskapsmän som förstod sig på hans matematiska bevis, höll med Mateism och hans rätt att framföra den. Men få vågade trotsa den religiösa opinionen som skallade Antikrist och Satan.
Mateism blev tvungen att gå under jorden. Den obarmhärtiga pressen på honom och det hat och de hot han fått utstå hade hos folk till slut slagit över i medlidande. Gemene man började värna den försvarslösa ynglingen och man tyckte helt enkelt synd om honom.
Men i takt med att Mateism dragit sig tillbaka frågade sig alltfler vem han egentligen var.
Denne, ”religionens obarmhärtige bödel” som han kallats, var ett offer för religiösa dogmer och mediajournalistik. Han verkade inte kunna göra en fluga förnär och ändå hade han med några obegripliga siffror på ett papper ställt till med mer hat och oreda än någon annan.
Trycket på Mateism blev allt större om att han måste ge en intervju för media. Ett tryck som till sist blev övermäktigt. Anklagelserna mot honom tilltog från inte bara religiöst håll, att han nu måste förklara, om han inte hade något som helst ansvar för alla de självmord och även mord som följt i spåren på hans ödesdigra formel:
– Du är själv hotad till livet, ropade en journalist. Ångrar du nu att du publicerade formeln?
Mateism tittade blygt och nästan skräckslaget över mediahopen innan han stammade fram:
– Jag ber alla religiösa om ursäkt om jag skadat deras tro. Jag har själv varit djupt troende och tror fortfarande på budskapet i tron…
Presskonferensen fick avbrytas då Mateism bröt samman i tårar.
Så kom då det väntade: Mateism hade precis lämnat hemmet då en bil närmade sig honom bakifrån. Från bilen avlossades ett skott mot Mateism som kastade sig mot trottoaren.
Bilen försvann och någon gärningsman kunde inte gripas. Vem som avlossade skottet och vem som låg bakom förblev okänt, fastän en grupp kallad Guds armé tog på sig ansvaret. Däremot var orsaken till dådet helt klar – sanningen måste dödas.
Mateism reste sig upp, oskadd sånär som en skråma men chockad av incidenten. Den här gången lyckades inte förövarna, men Mateism och världen väntade på nästa gång.
Dådet fick omvänd effekt; alla hyste nu sympati med det unga geniet. Han var sanningens offer och blev paradoxalt nog nästan en sorts Kristusgestalt.
Förövarna lyckades inte döda geniet den gången och de skulle heller inte få fler chanser - däremot lyckades de tysta honom för alltid. Strax efteråt togs Mateism in på mentalsjukhus där han fick det naturliga skydd som sådana anstalter ger. Om det var mordförsöket och alla hoten eller den myckna djupdykning i matematikens värld som orsakade hans internering, fick inte något svar men Mateism skulle aldrig mer komma ut.
*
En enda gång lyckades jag träffa Mateism för att få hans bok signerad. Det var på det mentalsjukhus där han nu vårdades. Han var väl inte det första geniet som slutat på en sådan inrättning, i synnerhet inte matematiska genier.
Först ville han inte signera sin bok, inte ens prata med mig av tydlig rädsla. Men efter tjatande så gav han med sig. Jag bad honom inte att dedicera boken till någon speciell.
Med skakig hand rafsade han ner sin namnteckning och vände sig snabbt bort för att gå till sin tragiska och eviga tillvaro på institutionens rum. Jag tilltalade honom en sista gång, när han med små steg vandrade bort i sjukhusets gråa kläder, utan att förvänta mig något svar:
– Tycker du fortfarande att det var det bästa du gjort? hojtade jag i sjukhuskorridoren.
Han vände sig sakta om och för första gången såg jag honom le, ett sataniskt otäckt leende:
– Ja, flinade han, det här är det bästa jag gjort… sedan jag frestade Judas.

Skriven av: Bill Persson