Den sista fyllan

Den sista fyllan

Av John Lindström


Mörkret hade för länge sedan sänkt sig över staden, det var inte långt tills nästa dags ljus skulle skina över höghusen och gränderna. Och på de flesta av medborgarna.
John mådde dåligt, frös och försökte hitta till busshållplatsen där bussen skulle komma och ta honom hem, i alla fall hoppades han det fortfarande gick någon buss vid den här tiden. Krogen hade inte stängt ännu, kanske skulle han gå dit igen för att värma sig och kanske hitta någon som skulle kunna visa honom vart busshållplatsen låg (som han skulle hitta tillbaks till krogen i det här tillståndet.) Han önskade intensivt att han inte hade tagit den där sista ölen, eller de sista fem ölen för den delen.
Han stannade och tittade sig omkring, han försökte avgöra var han befann sig, men allting snurrade. Det tycktes vara en korsning med rödljus och allt, men å andra sidan var han inte säker. Platsen såg bekant ut, hade han varit här förut? Vilket håll hade han kommit ifrån när han gick hit? Fan! Så här full kan man bara inte bli… Någon måste ha dumpat något i mitt glas, tänkte han bittert. Han var tvungen att sätta sig, men det blev mer en kollaps och efter några minuter kom han fram till att han inte satt ned utan låg med armar och ben utspridda så att han bildade ett mänskligt X. Efter ytterligare några minuter upptäckte han att han inte såg himlen, först trodde han att han hade blivit blind sen kom han på att han blundade. När han öppnade ögonen såg fortfarande inte himlen utan bar den svarta asfalten. Han var blöt, varför var han blöt? Svaret kom till honom efter en kraftig inandning som ledde till att han fick en kallsup. Han låg i en vattenpöl. Då märkte han att han måste spy.
Han reste sig på vingliga ben, två siluetter stod framför honom, de tycktes titta på honom. Han viftade lite med handen och försökte se glad ut, de, siluetterna kanske var någon av hans kompisar som kunde hjälpa honom. Nödvändigheten av att spy började göra sig påtaglig men han svalde stoiskt en kväljning. Bilden av de som stod framför honom blev lite tydligare, det var ett äldre par. De sa något som i hans öron lät som en bandare med dåliga batterier. Men det lät som 'Förbannade knarkare' sedan kände han en bedövande smärta i magen när en av gamlingarna klippte till honom med sin käpp. Han signa återigen ned i vatten pölen samtidigt som han hävde ur sig en sur öl spya. Han låg kvar och kved ett tag i fosterställnig tills han var säker på att det våldsamma paret hade lämnat scenen.
Han reste sig upp han mådde bättre och var lite klarare i huvudet men han frös något fruktansvärt. Han valde ut en riktning slumpmässigt och fortsatte sitt sökande efter busshållsplatsen, skorna kippade när han gick.
Ett kort tag därefter hittade han den, ett stort leende spreds över hans ansikte, det var högst någon timme tills han skulle vara hemma i sin varma säng. Någon knackad honom på axeln, han vände sig om. En ung kille stod där. 'Yo, lan' sade han sedan blixtrade något till och John hade en kniv mot halsen' har du några stålar på dej.' Killen flinade och visade sina vita tänder.
När John hade lämnat ifrån sig de få kronor han hade kvar, tittade killen besviket på honom 'har du inget annat, svenne'! sade han och börjad rota igenom Johns fickor. Killen fiskade upp Johns bussremsa, muttrade något och slog till John så att näsbenet knakade till och John föll ned på marken.
Han vaknade med en smak av blod i munnen, han lyfte huvudet precis i tid för att se bussen gå. Det var nära att han började gråta men istället började han gå mot ett buskage på en närbelägen bakgård för att pissa. Jag tänker i alla fall inte pissa ned mig, muttrade han upprört. Blod droppade från näsan ned på hans skjorta.
Han hörde hur någon svängde in på gatan bakom honom men han brydde sig inte om det. Någon kom upp bakom honom 'Händerna på huvudet det här är polisen' skrek en gäll kvinnoröst. Han hade blivit så lycklig över att få den ordern förut! Han glömde rent av bort vad han höll på med och vände sig om så fort att han föll över sina egna berusade fötter. 'Helvete' var det sista han tänkte, inte för att han var särskilt religiös, 'jag pissar ned mig själv.' Det sista han såg var mynningen på en pistol. Det sista han hörde var, förutom ringandet i öronen efter pistolens smäll, 'Gittan, för i helvete'! Det här är fel gata, du har skjutit en oskyldig grabb. Din skjutgalna idiot, jag sa ju att pistolen inte var nödvändig. Ring ambulansen fort.' Och kvinnogråt. Men han försökte se positivt på det hela; han frös i alla fall inte, inte heller kände han sig så patetisk och ensam eller för den delen särskilt berusad.
Ljuset steg långsamt över staden, det var långt kvar till nästa natts mörker skulle sänka sig över höghusen och gränderna. Och på de flesta av stadens medborgare.

Skriven av: John Lindström