Den stora ledan

Allt är förutbestämt att ske. Allt som kan ske kommer att ske och lycklig var den som kom först med det som måste komma. Ty några gåtor finns ej mer, det som fick oss att stå ut.
En chattnovell om eller i framtiden


Trött på fruns gnat om att han alltid var ute på Internet satte sig Peter i datorrummet.
Han skulle testa det nya chattprogrammet Timeless för att se om det verkligen fungerade. Han trodde inte mycket på det, men om det verkligen fungerade som tänkt, vore det ”en sensation”, som hans chef på tidningen brukade säga.
Antagligen var det bara en smart krämare på Internet som inbillat folk vad programmet kunde, men vadå? Har man inte provat så vet man inte, tänkte han och sökte kontakt med en okänd därute. Det kunde vara vem som helst, kanske till och med ett dataprogram som svarade.
Vem denne med nicknamnet Furture var och från vilken tid den fanns visste han inte. Furture skrämde Peter och kom att förändra hans liv och synen på vad som är sant och verkligt. Men framförallt kom hans tro på framtiden att rämna.

Peter: Någon som vill prata en stund?
Furture: visst kan jag prata, även om allt är sagt
Peter: Allt är sagt? Har det hänt något?
Furture: ja, allt har hänt
Peter: Allt?
Furture: ja, allt har hänt och vi upplever bara repriser. allt som kan hända har redan hänt
Peter: Nu får du förklara?
Furture: det finns en gräns för hur mycket vi människor kan göra och den gränsen är nådd. inom idrotten finns en fysikalisk gräns för hur högt, långt och snabbt man kan nå och den gränsen har sedan länge nåtts
Peter: Man kan alltid tänja gränserna lite till.
Furture: kommer vi en dag kunna hoppa femton meter i höjdhopp?
Peter: Nej, inte så högt.
Furture: ok. någonstans uppåt finns en gräns?
Peter: Ja, jo, det finns det ju.
Furture: ok. och vi har närmat oss den gränsen lite varje år?
Peter: Jo, det är sant.
Furture: alltså är en dag gränsen nådd för det fysikaliskt möjliga. och därmed tappar man intresset för att försöka när det inte ens finns en teoretisk möjlighet att slå rekord. hela friidrotten bygger på att det ständigt slås rekord och den är död
Peter: Det verkar dystert.
Furture: det är dystert. det är samma med konsten. ingen ny konst kan skapas; allt är redan gjort. den abstrakta konsten var det sista nya. huru tråkigt måste det inte ha varit för de gamla upptäcksresandena när den sista vita fläcken på kartan inte längre var vit?
Peter: Men något nytt måste väl gå att skapa?
Furture: tror du något så stort som upptäckten av elektriciteten kommer göras igen? det har inte gjorts någon riktigt stor upptäckt eller uppfinning på många herrans år. om man nu inte menar lite nya klädhängare och sånt krafs
Peter: Men humorn verkar du ha kvar i alla fall?
Furture: humorns sista landvinning var Monthy Phyton. längre en så kan ingen gå i humor, för då blir det bara löjligt. musikens sista landvinning var den atonala musiken som bara är oväsen som visserligen var ny men som ingen vill eller kan lyssna på
Peter: Men människorna innan industrialismen överlevde ju utan en utveckling?
Furture: jo, men de visste inte om något annat. vi har vant oss vid en ständig utveckling och förväntar oss automatiskt det. nu när vi nått taket, blir vi frustrerade
Peter: Jag tror du behöver muntras upp bara.
Furture: hela mänskligheten skulle behöva muntras upp. men med vad? allt är gjort
Peter: Med musik kanske?
Furture: all musik är redan gjord
Peter: Ånej.
Furture: om du hör en ”ny” låt idag så har du ändå hört den innan
Peter: Jo, det känner man igen.
Furture: du kan inte längre kan ta en serie toner på ett piano som ingen redan tagit
Peter: Ånej. Det finns ju miljarder kombinationer av toner.
Furture: tänk dig att en melodi sträcker sig över fyra takter. vi har tolv toner och kan spela maximalt i sextondelar; det gör tolv gånger sig själv sextiofyra gånger, det vill säga en undeciljard, en etta följt av sextionio nollor
Peter: Ojdå! Det var snabbt räknat. Men det blir ju enorma möjligheter?
Furture: vilka serier toner som helst kan teoretiskt bli en melodi, men de låter fan om det
Peter: Så du menar att alla meningsfulla melodier är gjorda.
Furture: de flesta meningslösa också, om du frågar mig. man upprepar ”oh baby” 3000 gånger till samma jävla dunkadunk
Peter: *S* ; ) Jag tror ändå du överdriver lite.
Furture: Elvis Presley chockade världen en gång genom att vicka på höfterna, Beatles med att kamma håret framåt. nu kan en hårdrockgrupp sitta och skita på scenen och ingen höjer på ögonbrynen. alla gränser är sprängda. inget chockar längre
Peter: Det ligger lite i det *S*
Furture: insikten, som de flesta undviker men ändå anar, är fruktansvärd. insikten om att vi inte kan komma längre. nostalgin är kvävande och återstår gör bara den stora ledan
Peter: Är det inte bara du som är livstrött?
Furture: alla kommer till sist till en punkt då man är mätt på livet. inte så att man önskar dö, men man är nöjd och inser att man fått uppleva allt som man kan önska sig. man inser att livet inte kan ge så mycket mer och kickarna uteblir. men nu har en hel civilisation kommit till den punkten? folk begår vansinnesdåd för att i sin desperation få något att hända, och ändå har samma hänt tidigare. många försöker provocera, det är bara patetiskt
Peter: Jo, det känner man igen.
Furture: allt känner man igen. verkligheten är som tv, repriser, repriser på gamla repriser
Peter: Det verkar väldigt nedslående.
Furture: det är det med. folk förväntar sig inte bara att det ska ske en utveckling, utan också en accelererande utveckling. ta porren som exempel. den kan inte nå längre. de knullar i alla hål och vad ska nästa steg bli? att borra ett hål i ryggen och sätta på där? antagligen har någon pervers jävel redan gjort det med
Peter: *S*
Furture: folk förväntar sig se alltmera katastrofer och olyckor på sina tv-apparater. vi vill se mord, massmord och blod och vi vill ha allt värre av allting. och när vi inte får vår blodvittring tillfredställd så blir vi blasé och besvikna. så vidriga är vi
Peter: Men att allt är gjort, sa man redan på 1800: talet och det visade sig vara fel?
Furture ja, fast nu är det sant. en värld kan inte utvecklas i evighet. allt har optimerats nu
Peter: Har du några exempel?
Furture: filmen har inte utvecklats på länge. i sin desperation kom dogmafilmen där man filmade med handkamera, ingen ljussättning, inga utbildade skådespelare och inget smink. det bästa hade varit om de slopat manus och kamera också så vi hade sluppit se skiten
Peter: *S* Det ligger en del i det.
Furture: återstår bara tillbakablickar. det ena årtiondet efter det andra kommer tillbaka i mode och musik; bara nostalgi. En civilisation som bara ser bakåt, har ingen framtid
Peter: Har forskningen heller ingen framtid, menar du?
Furture: vi har i alla tider drömt om den stora teorin för allting. de lyckades till sist förena relativitetsteorin med kvantteorin och kan nu förklara allt. men vad hände? det finns en paradox i människans sökande; hon vill veta allt, men när hon väl vet blir hon besviken. vi har inga mål längre och utan mål, dör vi - inte biologiskt, men mentalt. vilket är värre
Peter: Jag kan ändå inte hålla med dig riktigt.
Furture: du blir mer och mer motvilligt övertygad om att jag har rätt, även om du inte vill erkänna det. du spjärnar emot för att slippa konfronteras med det fasansfulla faktumet
Peter: Det måste finnas en framtid.
Furture: någonstans försöker du hitta en utväg ur desillusionen, något som kunde vara nytt, men efter varje tanke inser du att det bara är fromma förhoppningar. civilisationen kommer gå runt, runt, runt och titta sig själv i röven, och hur rolig är den utsikten?
Peter: *S* Men du har ju humorn kvar i alla fall.
Furture: det är ingen humor, bara en försvarsmekanism. redan i slutet på 1900: talet skrev en filosof om detta i boken Tankar om tillvaron att vi börjar nå gränsen för kombinationsmöjligheterna. Då blev han utskrattad, men idag är vi där. vid tids ände
Peter: Finns det inga optimister kvar?
Furture: optimisterna, de kreativa har tagit livet av sig eftersom de inget hade att leva för.
Peter: Så optimisterna tar livet av sig?
Furture: ja, det låter konstigt, men ingen kreativ människa står ut i en värld där all kreativitet är omöjlig. Tänk dig själv att veta att vi aldrig mer kan skapa något nytt?
Peter: Politiken då?
Furture: de politiska ideologierna är döda. samhället är färdigt och bara finliret återstår. ingen blir politiskt uppeldad för en procent mer i barnbidrag, ingen håller brandtal för lägre moms eller kortare dagiskö. de stora frågorna är avklarade. alla partier är likadana
Peter: Vad säger filosoferna då?
Furture: filosofin är död sedan länge; det som en gång var civilisationens grundpelare. de stora frågorna har antingen besvarats eller har man insett att de saknar svar
Peter: Nej, nu orkar jag inte mer. Jag ska kolla en deckare på TV. Men tack för samtalet.
Furture: deckarna kan man räkna ut i förväg. det är samma jävla medelålders gubbe som har ett ex som han inte kommer överens med och sina barn som han försummar. han går omkring med krämpor och en plågad min som om han har en uppstoppad bäver i arslet
Peter: Jo, det kan jag hålla med om *S*
Furture: dramaturgin kom ju redan Aristoteles på och har inte utvecklats sedan franskklassicismen. det finns bara en sak som ingen gjort
Peter: Vadå?
Furture: tidsmaskinen. men det anses ju vara omöjlig
Peter: Är den verkligen det?
Furture: om du frågar mig så skulle jag göra ett stort Bose-Einstein-kondensat. om man kyler ner atomer till nära nollpunkten så uppför sig alla atomerna precis som en enda atompartikel och på den nivån finns inte tidspilen. det kanske skulle bli en tidsmaskin?
Peter: Eller ett dataprogram som kan simulera kvantprocessor?
Furture: ja, det påstås att den finns, men hålls hemlig för att ingen ska röra om i historien
Peter: Kanske det, tack för det intressanta samtalet.
Furture: tack själv, och kom ihåg att drömmarna håller oss vid liv, när de förverkligas tar den stora ledan vid

Epilog
Peter vågade inte säga något till sin fru. Hon skulle aldrig tro honom, vilket hon förövrigt aldrig gjort. Dessutom tvivlade han själv på det han upplevt; det var ju egentligen omöjligt. Om det var sant ville han bespara henne den blaserade tillvaro som väntade oss.
Datorn pockade på uppmärksamhet: Du har mail!
När han som vanligt utplånade alla spammeddelandena hann han precis uppsnappa, men alltför sent, mailet från Furture med datumet: 5/8 2151.
– Vi ska äta, kan du slita dig från Internet nu? hörde han fruns röst.
– Ska bara avsluta, svarade han och hörde henne åter mumla sarkastiskt:
– Det har jag hört förr.
Men den här gången skulle han definitivt avsluta ett program. Vi har alla ett ansvar för vår omgivning, även för det ännu icke skedda, tänkte han och raderade chattprogrammet Timeless.

Författare:

Publicerat

Dela: