DEN VÄRSTA VÅRKLVÄLLEN

Den värsta vårkvällen

Julia och Emanuel gick hand i hand på stan. Stolta gick det och visade sin kärlek till varandra. Solen sken och allt såg bra ut på utsidan av det nykära paret, men ingen visste att djup, djup inom dem döljde det sig en hemsk, mörk och kall hemlighet…


Allting hade börjat när Julia berättade för sin bästa kompis Sofia att hon tyckte Emanuel var söt. Som vanligt kunde inte Sofia bevara hemligheten så nästa dag visste förstås Emanuel vad hon tyckte om honom. Julia och Sofia var ett år yngre än Emanuel, men Julia hade hört att Emanuel gillade yngre tjejer. Så kanske, hade hon en chans. Julia var ganska populär bland killarna. Hennes blonda hår slutade strax under axlarna och var oftast uppsatt, hennes lugg var klippt snett och hon hade stor silverörhängen i öronen. För att vara 15 år var Julia ganska ”bimbo” till beteendet och utseendet. Hon klädde sig ofta i urringade tröjor och tajta byxor.

Emanuel var också bland de populära på skolan. Han tillhörde det så kallade ”skejtgänget”. Alla killarna där rökte, bråkade i skolan och var klädda i stora byxor, tjocka tröjor och keps. Emanuel var inte bland de populäraste utan han hängde mest på de andra, så när han fick höra att Julia tyckte han var snygg blev han rätt stolt. Men hur skulle han hantera situationen, det hade han ingen aning om.

Det var tidig vår och det började bli varmare efter den långa varma vintern som härjat i den lilla förorten till Stockholm. Skolan hade precis slutat och de hade en extra lång helg på grund utav studiedag. Torsdags kvällen skulle de flesta ägna åt att festa i en stuga en bit upp i skogen utan för stan. Julia och Emanuel hade hört talas om festen och skulle förstås dit. Båda visste också att den andre skulle dit.

Julia gick snabbt hem efter skolan tillsammans med Sofia och började göra i ordning sig. När de provat igenom hela garderoben var det klara. Sofia började med sitt vanliga klagande om att hon var tjock, ful och äcklig. Hon klagade alltid över samma sak och Julia var alltid tvungen att hålla med. Klockan närmande sig nio och de båda uppklädda och uppsminkade blondinerna cyklade bort mot skogen.

Redan på långt håll hördes att det va fest på gång. Stugan var upplyst och musiken hördes på långt håll. De ställde cyklarna mot en gran och gick in. Sofia gick direkt fram till några från ”skejtgänget”. Hon fick två flaskor med något att dricka och hon vinkade dit Julia som stod och tittade sig omkring. Festen va rätt livad och helt ok. Julia kände hur hon sjönk in i stämningen när hon tog flaskan och svepte den i ett halvt drag. När en av killarna flyttade en bit på sig fick hon syn på Emanuel.
”Han var snyggare än vanligt” tänkte hon. Han var inte snygg direkt, mer vacker, mycket vacker.

Det dröjde inte längre än två timmar innan Emanuel och Julia satt ensamma nere vid en mindre stuga vid en sjö. Emanuel hade tagit dit sovsäckar och fixat det jättemysigt. På golvet stod massor av levande ljus och de skulle vara ensamma hela natten. De hade lämnat festen vid elva ungefär och gick på en grusväg ner till sjön, som låg knappt 15 minuter från fest stugan.

De satt inne ibland ljusen och pratade. Allt var tyst runt omkring dem. Julia var inte påverkad på något sett, hon hade bara druckit halva flaskan hon fick av Sofia som visade sig vara mest sprit och pyttelite vodka. Emanuel hade inte druckit nått med alkohol i. Eftersom det var kolsvart ute var Julia lite rädd. Hon hade krypigt upp i Emanuels knä och han kramade henne i hans varma famn.

De blev mer intima och började smeka varandra när de låg i en av sovsäckarna. Julia tyckte det var okej så länge de inte hade sex eller något i den stilen. Emanuel närmade sig mer och mer och Julia började tycka att situationen var mer och mer obehaglig. Han fortsatte att ta av henne kläderna och sina egna. Men då bestämde sig Julia för att såga stopp. Emanuels mjuka och varma ansikte förvandlades. Det såg argt och besvärat ut och han slutade inte. Han höll fast henne och närmade sig. Julia skrek men vad hjälpte det, de var ju ensamma mitt ute i skogen. Emanuel var starkare och Julia hade ingen chans att ta sig loss.

Efter en timma lättade Emanuel och han släppte henne.
”Tre gånger” tänkte Julia. Hon torkade bort tårarna på kinderna. Tre gånger hade han våldtagit henne. Han satt bredvid och tittade på henne.
– Du var mig en trevlig flicka sa han och smekte hennes kind. Hon drog bort ansiktet.
– Du ska veta att du säger ingenting till någon om detta.
– Det kan du ge dig på att jag ska göra skrek hon. Även fast hon skakade av rädsla tog hon mod till sig att skrika åt honom.
– Det tror jag inte lilla flicka sa han och smålog. Samtidigt tog han fram något ur hans väska. Han höll fast henne igen och i handen höll han ett svart föremål.
– Vi ska vara ihop i ett halvt år, du ska göra allt jag säger, sa han. Julia tittade ängsligt på honom. Hon såg nu vad det svarta föremålet var. Han satte den mot hennes huvud. Det var en pistol och den var laddad.
– Lyder du? Julia nickade.

Tiden gick sakta framåt och den tog aldrig slut. Under det strålande, unga kärleksparet döljde det sig en mörk, svart, sanning. Denna sanning kommer aldrig fram. Den vilar i Julias och Emanuels hjärtan för alltid. Julia kom aldrig ifrån Emanuel, aldrig och det kommer hon aldrig att göra. Hon försökte och det fick sina konsekvenser.

JULIA
R.I.P
18 år gammal





Av Marika Hansson
2002

Skriven av: Marika Hansson