Det blå bandet

Den vita plastkorgen var överfull med ren, nystruken tvätt. Jag ställde ner den på golvet och låste dörren till tvättstugan. I höjd med handtaget var en blå rand målad över dörren och fortsatte sedan via dörrfodret till väggen och vidare. Jag hade sett den tusentals gånger men aldrig tittat på den. Nu såg jag att det inte var en enfärgad rand, det var ett mosaik med mörkblå fåglar som flög åt vänster och ljusblå som flög åt höger. Varför hade jag inte sett det förut?

Jag tog upp tvättkorgen och började gå, men jag kunde inte släppa mosaiken med blicken. Den påminde om ett mönster jag hade på mina matteböcker i gymnasiet. Fåglarna blev kantigare och förvrängdes till flygfiskar som förvandlades till segelbåtar och sedan fortsatte det. Mönstret förvrängdes gång på gång.

Linjen fortsatte in i en sidokorridor. Lamporna var sönder men jag kunde fortfarande följa linjen i det sparsamma ljuset från källarfönstren. Tvättkorgen krängde till. Jag släppte linjen med blicken och såg ner i en plastkorg full av mångfärgade, krälande ödlor. En ljusblå reptil hoppade ner och försvann in i en källarskrubb.

Jag vände och gick tillbaka samma väg. Ödlorna lade sig till ro och slätades ut. När jag kom tillbaka till tvättstugans dörr var korgen återigen fylld av nytvättade kläder.

Men mina favoritjeans var försvunna och jag vågar inte gå tillbaka och hämta dem.

© Cassie

Författare:

Publicerat

Dela: