Publicerat
Kategori: Novell

Det De Aldrig Såg

Jag är helt ensam nu. Vart de andra tog vägen vet jag inte. Här är allt sjukt och absurt. Verkligheten är vriden och alla snurrar omkring som i en karusell. Jag snurrar fram mitt i allt kaos och känner mig lugn. Hör den dånande musiken på avstånd. Men jag saknar fåglarna. De har försvunnit härifrån för länge sen. Några fjädrar ligger kanske glömda någonstans. De lämnade dem som minne. En fågel kan alltid flyga iväg.

Jag vinglar och vet inte vart jag är på väg. Jag bara måste bort från allt som får mig att minnas saker. Jag ville blåsa bort mina minnen, men det verkar ha misslyckas. Jag ser ett tält jag känner igen. Det är vårat. Jag går med försiktiga steg för att inte skrämma tältet. Då kanske det inte heller vill ha mig. Tältet ser så dumt ut att jag måste skratta. Det är alldeles grönt och spetsigt upptill. Funderar på om jag vågar gå in. Det kanske finns otäcka saker där inne, jag minns inte hur det såg ut sist jag var här. Men det var ju något jag skulle hämta! Undrar vad det var. Undrar om det var viktigt. Kommer de andra bli arga på mig för att jag glömt? Fast de brukar vara snälla. Snällare än de borde, kanske. De tar hand om mig när allt är suddigt. Men jag är helt ensam nu.

Kaoset som nyss kändes så lugnt börjar bli hotfullt. Det låter som luften är arg. Det är en massa folk som skriker. Det snurrar fortare nu. Hjärtat slår jättehårt och jag andas konstigt. Jag ser en massa saker flyga omkring. Men de blir allt suddigare, eftersom det snurrar så fort. Jag minns något vagt om vad jag borde göra. Något som de sa till mig att göra om det blev kaos. Inte som förra gången. Det var dumt och alla blev så ledsna. De sa att de var rädda, men jag förstod inte för vad. För jag var så glad när det blev sådär svart för ögonen. Det var som att sova. Och jag ville inte vakna för jag blödde en massa på armarna. Det var äckligt med så mycket blod.
Det står en ful campingstol bredvid tältet. Den ser ensam ut, som jag. Så jag sätter mig hos den. Den säger att jag ska sova nu, för jag är trött. Men jag är ju inte alls trött. Jag försöker förklara men stolen lyssnar inte. Den säger att jag ska äta sömntabletter så kan jag sova sen. Men det vet jag inte om jag har. Jag letar i fickorna och hittar något litet, vitt och alldeles runt. Stolen ler mot mig och ger mig en flaska med vatten att svälja de små sakerna med. Vattnet smakar jättekonstigt, men jag dricker det ändå. Sen hostar jag lite och lutar mig tillbaka i stolen. Den måste berätta sagor för mig, annars kan jag ju inte sova. Men jag har blivit döv nu. Först låter det som om alla ljud åker längre bort från mig, men sen försvinner de helt. Jag blundar.

Det är alldeles ljust ögonen. Jag ser bara en liten ljusprick. Någon frågar hur jag mår. Jag mår jättebra, men jag sov ju. Kunde de inte ha väntat med att fråga tills jag vaknat? Ser han som frågat. Han har på sig såna där kläder som ordningsvakterna. Jag säger nåt som jag inte själv hör. Det låter säkert fånigt. Han tittar genomträngande på mig och frågar vart mina kompisar är någonstans. Det undrar jag också. Jag trodde de skulle komma hit. Men jag vet inte. Jag tror jag gråter. Fem år igen och alla är borta. Fortsätter gråta. Det känns kul, tårarna är bra för mina kinder var så torra förut. Han som ser ut som en vakt reser mig ur stolen. Han kanske är en vakt. Har jag gjort något dumt nu? Blir de arga? Han försöker leda iväg mig, men jag vill inte lämna min vän campingstolen.

Då kommer de andra. Vakten pekar på mig och frågar dem nåt. Någon svarar. Någon annan sätter mig ner i stolen igen. Tar min vattenflaska ifrån mig. Jag blir lite arg, men efter en stund får jag te istället. De pratar en massa och jag är inte ensam nu. Jag pratar inte så mycket men det gör inget. Nu när jag inte är ensam kan jag räcka ut tungan åt kaoset. Det är vi mot världen. Allt är normalt nu. Det har slutat snurra för den här gången. Snart ska vi gå tillbaka och ställa oss framför scenen och hoppa runt med alla andra. Jag är lugn nu.

Skriven av: Elisabeth Lindquist

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren