Det dummaste-en hästberättelse

En dag hade det kommit en privathäst till stallet. Han hette Zoltaou och var en vit fullblodsarab. Josefin som red i samma ridgrupp som mig red alltid Zoltaou på lektionerna, oavsett om vi hade dressyr eller hoppning var hon med. Vi kände oss som nybörjare medan Josefin fick den vita arabhingsten att gå så fint på tygeln. Efter ridlektionen stod jag och min kompis Camilla tillsammans och pratade om Zotaou och Josefin.
Tänk om man skulle kunna rida lika bra som Josse, sa Camilla drömmande medan hon tog upp stiglädren på det bruna halvblodet Vera. Jag kände hur jag blev avundsjuk, men samtidigt också tuff.
Äsch, det är väl ingen konst när man har en sådan snygg arabhingst som Zoltaou! fnyste jag medan jag klappade min favorithäst Anja på halsen.
Men vem i hela världen skulle kunna ha så mycket pengar som kan ha köpt Zoltaou till sig själv? sa Camilla medan hon la Veras sadel på en sadelhängare.
Vi skulle också kunna rida lika bra som Louise Nathorst och Kyrka Kyrklund om vi inte red på sånna lata ridskolehästar jämt, sa jag och lyfte Anjas tunga sadel till högsta sadelhängaren. Nästa gång Josse ska rida Zolatou ska jag be riktigt snällt att jag ska rida honom!
Och när jag letade efter Josse så var hon i den del av ridhuset som privatryttarna fick dela på. Där var Josse som malligt red dressyr med sig snygga arabhingst. När hon fick syn på mig så gick jag fram till Josse och frågade rakt ut om jag kunde få rida Zoltaou nästa gång på lektionen, men Josse var tveksam.
Nja, jag tror nog inte det, Sandra, sa hon. Zoltaou är ju en arabhingst och jag tror nog att du inte kan rida tillräckligt bra som mig på honom. Jag hade aldrig varit med om något liknande. Senare stod jag i sadelkammaren med Camilla och tjurade.
Vilken jäkla mallgroda!! sa jag argt och la armarna i kors över bröstet. Vem tror hon att hon är egentligen? En hästexpert, eller?
Jamen, Sandra, försökte Camilla förklara. Du har ju bara ridit i 6½år.
Josse säger så bara för att hon ska rida Zoltaou och ingen annan, surade jag med jag tänkte ut något. Hon vill ha honom för sig själv helt enkelt.

En lördag smög Camilla och jag in i privatstallet på den tiden då ingen var i stallet och att alla var ute på en ridtur. Jag gick fram till Zoltaous box och såg hur hingsten gnäggade till mig.
Hej, lilla gubben, sa jag mjukt. Josse bad mig att rida dig idag så slipper hon göra det. Jag avskydde att ljuga, men jag var ju tvungen för att inte göra Zoltaou misstänksam, för Josse hade berättat att han kunde vara ganska smart. Camilla hade hämtat en ridhjälm till mig medan jag hade sadlat och tränsat Zoltaou. Sedan ledde vi tysta som möss in Zoltaou i ridhuset. Vi lyckades smuggla honom till ridhuset innan någon hade fått syn på oss. Zoltaou dansade upp och ner medan Camilla höll i honom då jag skulle sitta upp på den vita arabhingsten. Men när jag satte upp på Zoltaou var han som en annan häst. Hna rusade runt och jag höll på att tappa kontrollen. Och i nästa sekund ställde han sig på bakbenen och jag föll ner kraftigt på rygg. Camilla hade lyckats stoppa hingsten och i samma stund kom Josse och en annan av personalen från privatstallet fram.
Vänta här så ringer jag en ambulans, sa Karin som tjejen hette. Josse tog hand om Zoltaou och ledde honom till stallet igen.

När jag vaknade var jag på sjukhuset. Jag låg i en säng med en gipsad arm medan mina föräldrar satt bredvid mig alldeles rosenrasande. Dom var mycket arga på mig för att jag kunde göra en sådan dum sak. Och när jag fick åka hem efter några timmars sjukhus vistelse berättade jag för Camilla som var alldeles chockad.
Va?Ska du sluta rida på den här ridskolan? sa hon.
Ja, efter att alla har fått reda på det via Josefin så orkar jag inte stanna kvar här längre, sa jag och gick senare till mammas Toyota Corolla medan jag såg Josefin vara ute på ridbanan och red Zoltaou och då hade jag lärt mig en läxa. Jag skulle i alla fall lära mig rida bättre. Tills jag var lika duktig som Josefin så att jag också kunde skaffa en arabhingst en vacker dag.
Slut!

Skriven av: Sofie Myhrberg