Det kunde varit du och jag...

’Det kunde ha varit du och jag’…


April 4

Hej !
Det var ett tag sedan jag hörde av mej. Här är allt nästan bra, i högtalarna
’Kärleksdrycken’, barnen är här, jag försöker droppa klassisk musik och opera
till dom den vägen, kommer du ihåg att vi pratade om det när vi sågs sist ?,
att dom får ta emot det dom vill ha och slå på brusfiltret för resten.
På väg mot vår, pelargon-sticklingar i tre av fönstren på tillväxt för
balkong-lådorna. Alla ser ut att ta sej utom en som är lite trögstartad.
Har du något tips för den ?
Barnen är här som sagt, eller skrivet, det betyder att jag ibland har Isadora
stående vid armbågen, snart kan hon läsa texten vad jag skriver, hon frågar vem
jag skriver till och undrar om du bor kvar vid Kullen (nu när vi sett ’Kullamannen’,
favorit från förr, en svart-vit forntid men ändå välbekant, har båda barnen frågat
väldigt mycket om Kullen, fyren och klipporna), om våren kommit längre där än här
och hur Tove och Sebastian mår. Här gjorde vintern ett återbesök, precis när ljuset
och vinden skvallrade om vår, svidande snöflingor genom luften, nattgammal is på
vattenpölarna, allt gick i stå i en förfrusen väntan på vårsol, glittret i ögonen, halsduk men uppknäppta jackor.
Barnen hälsar, mer om vår, barn och musik nästa gång.
Skriv snart (säjer jag som dröjde och dröjde innan det här brevet äntligen
blev skrivet) så lovar jag att skriva svar så fort det nånsin går.


Juni 20

Ett kort kort, några rader i all hast, glad midsommar,
hoppas du mår bra, ditt brev (tack för det förresten)
andades glädje, solsken mellan raderna, molnfritt vid
horisonten.
Vi är på landet, bortaplan som du vet, en man i marginalen,
ljuset alltid någon annanstans, på någon annan. Jag koncentrerar
mej på barnen, vi badar, spelar fotboll, går på upptäcksfärd
i skogen, skriver sommar-brev/dagbok när/om jag hinner och kan.
Sommarkramar och hälsningar med ett moln


Juli 25

Några rader från Sommar-Stockholm, vi är på skärgårdsutflykt,
risk för regn, uppklarnande till kvällen, Marie-kexen och rånen
packade, paraply likaså, kaffe-termos till mej, saft till Jonathan
och Isadora. Norröra för att se om Saltkråkan från då är sej likt.
Soliga kramar och hälsningar med moln och västanvind som rufsar
ditt vackra hår.



September 9

Det var ett tag sedan jag skrev, jag som lovade snabba svar förra gången,
slarvigt, ja, nästan oförsvarbart, jag ber om ursäkt, jag vill ju inte vara så’n,
tack för sommarkortet, kom mina fram ? Det har varit så mycket här
(men det har det väl varit där med ?, eller hur, vem har inte det egentligen ?),
’det har hänt så väldigt mycket och ändå inget alls’ som vi brukade säja,
sjuka barn, VAB-dagar, mina hela veckor med barn, föräldramöten, jag har
varit iväg på resa men bara till Västerås, inget Florens och god mat, inget
London och köpa alldeles för mycket böcker, ingen flygresa, bara tåg genom
vackert sen-sommar-landskap. Mozart i högtalarna när jag skriver, sprider
solsken i en ganska mulen lägenhet, i en ganska mulen själ, sommar-solstrålar
glittrar i parketten i vardagsrummet, vår-vinter-landskap i hjärtat.
Jag blir inte klok på slutmeningen ’berättar mer så småningom’, var det bara hälften
jag fick reda på ? Du skall resa med någon , men vem ? och var ?, berätta mer vem han,
(för så mycket förstod jag att det är en Han) är. Varför blev det såå hemligt helt plötsligt ?
Det var som du bytte penna och skrev med osynligt bläck, ’ Svarta ord på papper blir bättre, ljusa ord syns inte, fäster inte ’ som jag läste i en bok nyligen.
Det där tipset med näring till pelargonerna, förresten, jag ringde förstås
expertis från förr, d.v.s. mamma, om det, vi hade ju aldrig Blomstra eller
något liknande hemma, bara jord i krukan och regelbundet vattnande, inte
en lerkruka inom synhåll, ingen plast-flaska med farligt innehåll på diskbänken,
men medan dom andra började blomma förr eller senare verkar den här mer
än lovligt trögflörtad, bara blad och stillestånd, inget händer.
Läser förresten ’Populärmusik från Vittula’ just nu, har du läst den ? En skröna, tänk om man kunde skriva så. Hur gick det med dina planer med kör-sjungandet förresten ?
Kan du komma iväg på det med barnen varannan vecka ?
Skriv snart, den här gången lovar jag att skriva svar, ja nästan innan ditt hunnit fram.



September 29

Vad kul att få brev och svar så snabbt från dej. Men svar och svar, det mest
intressanta är fortfarande oklart, lite mer, med betoning på lite, fick jag veta,
men inte var ni skall resa, inte vem han är, inte hur han är. Snart börjar jag
känna mej som den där poplåten jag hörde ’Hon är din, om det finns någonting
jag kan göra för er, så tänker jag låta bli’, det var väldigt vad allt blev hemligt,
vi har väl aldrig haft en massa hemlisar ? Jag vill ju inte vara nyfiken, men det
mest elementära är väl inget du behöver smussla med, hur han är, vad ni gör
(i alla fall i vågrätt ställning), hur du mår, vad som känns rätt.
Isadora och Jonathan hälsar. Isadora undrar om Tove och Sebastian också hade
Månkemire i skolan, alltså lärde sej bokstäverna med den boken, hon lär sej snabbt
Jag brukar försöka hitta saker på den aktuella bokstaven, hur gör du med dina ?
Jag kommer inte ihåg vad jag hade men min brorsa växte upp med Li och Lo. Nu står
Jonathan här vid armbågen och vill fråga om Sebastian får spela mot Malmö FF och
Helsingborg någon gång, eller om det bara är derbyn mot Simrishamn eller Tomelilla.
Pelargonen åkte i soppåsen, jag och barnen åkte till Växus och handlade en Verbena
som ersättare och fyra sticklingar av olika slag, dom valde själva och hjälpte till
att plantera, till deras rum. Hir gick det med eken och hallonbuskarna ?
Här sprider Brahms stämning av vacker höst i rummet, utanför tävlar naturen
med den äkta varan. Det är alltid precis som nu, vacker september eller oktober
med färg i träden, i hans musik, han var ju en vresig igelkott som person men skrev
musik som går rakt in i hjärtat, i hjärtslag-takt, musik med en liten klump i magen,
ett positivt vemod, sorgset och hoppfullt på samma gång.



Oktober 28

Ett kort i all hast, visst är Toscana något att längta till ?
(men tyvärr avsänt från Sundbyberg, mil och nått ljusår från Florens eller Siena !)
En tjej på jobbet som är ca 15 år yngre än mej sa häromdagen:
’Har jag hittat rätt nu ? Är det kärlek och/eller harmoni den
här gången eller något annat ?’ och jag kunde bara säja ’Grattis,
fast jag är 16 år äldre har jag inte kommit en dag, inte ett steg
längre mot något svar’. Har du ?
’ hur ska hon och jag kunna veta
om vi funnit våran rätta
när ska man sluta leta ’
som David Shutrick sjunger
Skriv snart, jag blir alltid glad åt kuvert med välbekant handstil
på min hallmatta.



November 20

Skriver brev fast jag inte fått något svar från dej på ett tag och jag
egentligen inte har något att skriva om, det är höst, mörkt, kallt, en tid
att gå i idé, en tid när ibland inte ens musik hjälper. Jag försöker lätta
upp med levande ljus i alla rum och musik i alla fall, Glenn Gould som spelar
Bach på ett drömskt sätt i CD-spelaren, ett sorts sökande spel, ibland i
dur, ibland i moll, en Snusmumrik vid pianot.
Barn är här, vi planerar för julklapps-köp, pepparkaks-bak och jul, inte det
lättaste med alla nya och gamla…, ja vad kallar man den nya personen som
kommer in vid 40+ och får barn och mina vanor/ovanor på köpet ? Jag kommer
bara på ord som känns som något lätt utbyttbart, opersonligt, inget som
känns som en fast hand i tillvaron, någon som får ta plats.
Nu är det en timme senare, matbestyr avklarade, Bach utbytt mot Trollflöjt,
oavsett om det är spretig vårsol som glittrar på vardagsrumsgolvet eller bland
blommorna på fönsterbrädorna eller som nu i samma vardagsrum fast med
mysbelysning, mörkret där sedan ett bra tag utanför fönstren, så passar
Mozart, alltid med ett lite mollstråk i glittret. Jag såg en jättebra föreställning
på Operan för ett tag sedan där Pamina och Tamino varsin gång seglade över scenen
när den andre besjöng sin längtan (’Ach, Ich fuhl’s…’, du vet, som är såå
vacker som Pamina sjunger) och så förenades dom i en duett alldeles mot
slutet, också svävande. En hyllning till kärleken och att nå fram.



…’på Piazza del Campo i Siena
med en capuccino, en stund i
skuggan, din hand lite förstrött
på bordet, allt är lugnt,
allt är här och nu….’



December 16

Vad skall jag säja, hur kan jag hjälpa dej ? Du får inga råd, jag är inget bra på sådana, brukar inte vilja ha några själv, vet aldrig riktigt vad jag skall säja. Ni hade ju knappt hunnit lära känna varandra så var det över och förbi. Hann ni introducera barnen, hann han bli ett namn för dom ? Allt har ju varit så hemligt att jag vet inte hur eller vem han var. Och jag kanske inte har med det att göra heller. Var du lycklig, i alla fall en kort tid där ? Fanns det något där av det du/jag/vi letar efter ?
Fanns tilliten där eller var det den tröskeln som ni inte kunde/ville komma över ?
Och nu förstår jag också varför det dröjde med brev från dej.
Slå en signal om du vill prata, skriv av dej med ett brev, berätta det du vill, låt inte ensamheten förlama dej.

Skriven av: Lennart