DET NYA LANDET

DET NYA LANDET
Den 12:e oktober 2001
”Välutbildad svensk gentleman med fördelaktigt utseende, 58 år och med egen villa, bil och god ekonomi önskar kontakt med dam i passande ålder. Mina intressen är litteratur, konst och ett behagligt vardagsliv. Jag erbjuder ett bekymmersfritt liv i en skön trakt i hjärtat av Sverige. Svara om du är intresserad.”
Sarah hade printat ut stycket. Hon läste det om och om igen. Det hon nu höll på med var rena tokerierna. Att ragga män på Nätet var botten. Ack så lågt hon sjunkit medan livet snabbt runnit förbi. De soliga och äventyrliga åren borta i Kalifornien fanns nu endast i ett minnenas arkiv. Som det nu var kämpade hon sig igenom dagarna på ett litet advokatkontor på Manhattan. Lönen räckte knappt till hyra för den torftiga bostaden eller den enkla kost hon höll sig med. Att bo i hjärtat av New York var numera inte lätt för en äldre ensam kvinna utan en fallskärm av försäkringar och ett någorlunda bankkonto. Det hemska som hände den elfte september hade satt skräck i de flesta och ingen visste vad som skulle komma härnäst. Otryggheten vilade över staden och Sarah var inte beredd att möta ålderdomen på den plats hon befanns sig. Nästa gång fyllde hon sextio och framtiden såg hotande mörk ut. Hon visste att många kvinnor funnit ett nytt liv genom nätkontakter. Många gånger hade hon läst om landet där borta i öster och hur bra det skulle vara där. Ingen människa behövde svälta eller ligga och dö i rännstenen vilket inte allt för sällan hände i New York. Skulle hon verkligen våga bränna sina broar och kasta sig in i ett våghalsigt äventyr?
Sarah var trots sin ålder en stilig kvinna med rött färgat pagehår, slank och alltid välklädd. Under de senaste åren hade hon skrivit flera pjäser och lyckats få en av dem uppförd på en liten scen på Manhattan. Drömmen om att skriva hade hon alltid haft men konkurrensen var svår. En gång var hon på god väg borta i Los Angeles, en producent tyckte om hennes manus och planerade att göra en film. Tyvärr backade finansiären ur och det hela rann ut i sanden. En tid då hon var yngre hade hon varit älskarinna åt en maffiaboss, en man som helt styrt hennes liv. Bästa tiden var dock när hon haft en liten presentaffär i Boston. Det var då hon träffade Roger. Åren med honom var spännande och de reste mycket tillsammans. Så en dag tog allt slut och hon var ensam igen. Allt sedan den dagen blev livet svårare, Hon hade svårt att försörja sig och åldern började göra sig påmind. Tiden kräver att man är eller åtminstone ser ung ut för att vara gångbar på arbetsmarknaden. Ett litet jobb på ett advokatkontor vid en bakgata gav inga stora möjligheter. Kanske, kanske skulle hon våga satsa.
Den 18:e november 2001
Han hade kommit med taxi från flygplatsen tidigt på förmiddagen. Hans namn var Lars. Han satt i rummet på en packlår vilket var det enda som fanns kvar i lägenheten. Allt Sarah ägt hade sålts eller packats ner i en stor koffert. Lars var en prydlig man med mörka glasögon, grått hår och en vältränad kropp. Sarah märkte direkt att han var kultiverad och anade att livet med honom kanske fick en chans att kunna fungera. Vad skulle kunna vara värre än det liv hon levde för närvarande i världsstaden New York med fordringsägarna ständigt hängande efter sig. Kreditkorten hade blivit hennes fall, det hade ju varit så lätt allt det där nya som kommit. Hon trodde på Lars löften om det bättre livet i Sverige och tackade Gud för turen hon haft. Innan dagen var slut skulle hon och den nye mannen befinna sig på ett flygplan som tog dem till Stockholm. När hon låste dörren till lägenheten för sista gången kände hon en oerhörd lättnad. Hon behövde inte längre skjuta till alla säkerhetslåsen på dörren för att skydda sig inför natten. Skulle hon nu bli fri, var det möjligt att fly från det torftiga livet och alla de skulder hon tagit på sig sedan hon kom till staden. Var det verkligen möjligt att komma undan? Skulle denne man Lars skydda henne? Skulle livet bli som han lovade. Det måste bli så ty hon hade ingenting att återvända till.

Den 15: december 2001
Det snöade och vinden piskade i trädgrenarna. Sommarstugan som Lars bodde i låg på ett stugområde några mil utanför Stockholm. Trakten var säkert vacker om sommaren men nu var det vinter och en liten eld sprakade i öppna spisen. Sarah drog en dammsugare över golvet, huset var smutsigt och hade säkert inte städats på väldigt länge. Nu var det hennes uppgift att få allt att se snyggt och prydigt ut. Lars satt på soffan och tittade på TV medan han kammade den grå angorakatten.
Den lilla stugan hade ett rum och två små kamrar samt ett pyttelitet kök där Sarah skulle laga den mat som Lars bestämde. Han hade mycket speciell smak och hon klarade för det mesta inte av uppgiften. Sarah var inte fena i köket och nu blev det väldigt svårt att tillmötesgå Lars önskemål. Han talade utmärkt engelska och de hade inga svårigheter att kommunicera. Varje vecka åkte de till stormarknaden för att handla. Det var Lars som bestämde vad som skulle köpas och Sarah fick bära kassarna och packa in i bilen. Eftersom hon inte kunde svenska språket fick hon finna sig i det mesta. Det blev en svår början men hon trodde att allting skulle bli annorlunda när de lärde känna varandra bättre. Ibland skrev hon brev hem till sin mor som fanns på ett äldreboende i Illinois men berättade aldrig hur hon hade det. Fortfarande var livet med Lars bättre än det hon haft i New York. Den första Julen i det nya landet blev mörk och tråkig. Sarah försökte så gott hon kunde skapa lite julglädje i stugan men Lars klagade på allting och vägrade att äta av maten hon gjort till julaftonen. Han ville ha sin mammas julmat men hon var död sedan länge. På juldagen tilläts Sarah att ringa hem till sin mamma i Illinois och hon hade svårt att hålla tårarna borta när hon ljög om sitt fantastiska liv i det nya landet.
Den 5:maj 2002
Sarah planterar blommor i krukor som hon sätter på altanen. Lars sitter i en vilstol på gräsmattan och gnäller över sina smärtor i ändtarmen. Allt har blivit värre nu och lukten från det som rinner ur tarmen är fruktansvärd. Sarah får tvätta stället flera gånger om dagen för att få bort den värsta stanken. Hon har svårt att klara av det nya livet och hon längtar ofta tillbaka till lyan i Brooklyn. Allt oftare gråter hon när Lars inte ser. Grannfrun är konstnärinna och lider av reumatism. Sarah tillåts städa hennes hus flera gånger i veckan och gör det villigt för att tjäna lite egna pengar. En bekant till grannfrun ordnar med så att Sarah får vikariera i traktens skola och undervisa barnen i engelska. Det blir en välkommen förändring. Hon tar chansen och börjar. Promenaden till skolan varje morgon är lång. Hon blir trött men Lars vägrar att köra henne med bilen vilket skulle ta mindre än tio minuter. Hon tjänar lite slantar i skolan och spar dem i en ask under köksbänken. Lars frågar aldrig om pengarna och när sommaren kommer har hon några tusenlappar i asken.
Besöken på Migrationsverket blir allt tyngre och de separata intervjuerna svårare. Sarah måste få uppehållstillstånd, tanken på att bli hemskickad gör henne förskräckt. Tjänstemannen som sitter framför henne tvivlar och ser misstänksam ut. I skolan har hon fått ett par vänner som hon besöker ibland när atmosfären i stugan blir för pressande.
Lars blir alltmer sluten och pratar nu sällan med henne. Konstnärinnan vill hon gärna hälsa på ibland men känner att hon inte är välkommen. Hon fortsätter att städa där ty hon får bra betalt. Pengar betyder frihet, hon kan ta bussen till staden och komma bort från Lars som blir mer och mer irriterad för varje dag som går.
Sommaren släpar sig fram och Lars blir sämre. Nu ligger han på soffan varje dag och grälar ständigt på Sarah som inte tycks göra någonting till hans belåtenhet. Varje gång hon tvingas tvätta honom i stjärten vill hon kräkas. Han skall opereras till hösten och kanske då allt blir bättre. Hon vill stå ut och hoppas på en framtid i det nya landet. Har hon verkligen en chans?

Julen 2002 i Illinois
Det är kallt i lägenheten mamma kokar te. Sarah sitter bredvid fönstret och ser på barnen som leker i parken. Hon tänker på det som varit och jämför det med sådant som är. Hur kunde allt bli så avigt när jag började så lovande för hundra år sedan. Mamma har nu fyllt 92 och kan inte längre ta hand om sina barn. Ende brodern bor i Los Angeles och systern är på rehabiliteringshem. Varför reste jag egentligen hem till Julen när det ändå inte tjänar något till? Det kostade mycket och alla mina sparslantar är slut. Vad kommer att hända där borta när jag återvänder. Orkar jag verkligen återvända?
Lars skickar ett E-mail i vilket han talar om att ingenting kommer någonsin att fungera mellan dem. Han uppmanar henne att inte resa tillbaka till Stockholm. Han skall skicka hennes personliga saker med flyg. Sarah tummar på sin flygbiljett, hon har inget val. I USA kan hon inte leva en enda dag ty hon har ingenstans att ta vägen. Att bekänna sanningen inför mamman orkar hon inte med. Hon återvänder till Sverige den 7:e januari 2003.

Kvällen den 4: februari 2003
Lars sitter vid bordet och dricker kvällskaffe medan Sarah tar en dusch. Han har nu blivit opererad och mår bättre. Han har varit underlig den senaste tiden och undvikit att tala med henne. Det har varit mycket aktiviteter vid datan på sistone. Där finns hemligheter, någonting är på gång. Sarah är orolig. En dag hade hon funnit ett printat mejl från en kvinna i Holland. Det var ett långt mejl och trots att det var på ett främmande språk kunde hon tyda vissa ord. Längst ner i mejlet fanns en mening skriven på engelska. Denna röjde att kvinnan hade samma slags kontakt med Lars som hon själv haft för två år sedan.
Kvällen lider. Sarah tar på sig ett nytt nattlinne som hon köpt hemma i USA. Kanske hon inbillar sig. Det där brevet betyder säkert ingenting. Hon sätter sig ner vid bordet men Lars reagerar inte. Han svarar inte ens när hon talar till honom. Efter en lång stund kommer orden hårt och stötvis.
” Du irriterar ihjäl mig Sarah och jag vill att du lämnar mitt hus.”
Lars ögon är hårda som sten och de talar om att han verkligen menar allvar med et han säger.
Sarah blir bestört, allt kommer som en kalldusch. Vad skall hon göra? Rummet snurrar runt för hennes ögon och hon darrar. Ute är det kallt och hon har inga vänner, var skall hon bli av. Konstnärinnan, ja hon måste ta sig dit, där kanske hon får hjälp. Hon hinner inte tänka klart. Ut ur huset måste hon snabbt. Hon kastar på sig kappan och rusar ut i kylan. Huset där konstnärinnan bor är litet och Sarah får sova på en madrass i en uppvärmd snickarboa över natten. Konstnärinnan försöker hjälpa den djupt chockade Sarah men det finns inte så mycket hon kan göra. Nästa morgon efter frukosten ringer hon efter polisen som hämtar Sarah. Hon blir körd till ortens sjukhus där hon träffar läkare och får vård. När någon försöker kontakta Lars per telefon svarar han inte. Nu ligger hon på ett sjukhus i ett främmande land övergiven, ensam och utlämnad. Den stora chansen blev till en tragedi.
Sommaren 2003

Rummet är stort och det finns tavlor på väggarna. En korpulent kvinna står vi fönstret och ordnar med krukväxterna. Det luktar gott av mat från köket, det är snart lunchtid. Sarah är hungrig. Hon är klädd i klänningen hon fick av konstnärinnan. Hennes personliga saker hämtade polisen hos Lars. Allt hon äger i hela världen finns nu i den svarta resväskan med dekaler på framsidan.
Sarah ser ut över trädgården. Det är vackert därute men hon längtar inte dit. Hon tänker istället på tiden i Kalifornien och då när hon var lycklig. Var kommer hon nu att hamna? Ensam i ett främmande land vars språk hon inte talar och utan en möjlighet att återvända till det som var. Hon skulle bli en baglady på gatorna i New York om hon sändes tillbaka, en sådan som man ibland ser på film. En fågel stannar till på fönsterbläcket och Sarah fäller tårar i det nya landet.
Inger Malm

Skriven av: INGER MALM